Gestaltning

Begreppet gestaltning används med lite olika betydelser. I denna bok gäller:

Gestaltning: de medvetna val och formuleringar författaren gör när berättelsekomponenterna beskrivs. Ett skeende eller en artefakt ges ett uttryck med material och form.

Med en integrerad, konsekvent gestaltning av de tre lagren, yta, bakgrund och handling, kan författaren systematiskt ”bygga upp en värld med komplexa trovärdiga karaktär och deras relationer” (Brooks, s. 63-74). Handlingar, händelser, ideer och karaktärer förankras i en miljö som förstärker upplevelsen av berättelsen.

Hur något gestaltas beror av val som författaren gör. Valen är inte alltid medvetna utan beror av saker som författarens ordval, sociala miljö, personlighet och vad författaren har läst för böcker.

Ett romanprojekt börjar ofta med att skriva ett synopsis. Den är inte en gestaltad berättelse, utan för det måste den knådas, kläs i känslor och bilder. I annat fall är den bara en tråkig lista och ett handlingsreferat. Gestaltningen kan göras detaljrik, målande och ordrikt, eller lika gärna, precis och ordsnål. I båda fallen spelar språket som väljs roll för stämningen och tonen. Författaren väljer och formulerar efter den effekt som eftersträvas. Här kan man tala om objektiva korrelat vilket enligt Nationalencyklopedin är ”en konstnärlig framställning av en uppsättning objekt, en situation eller en händelsekedja avsedd att omedelbart framkalla en bestämd känsla hos betraktaren eller läsaren”.

Berättelsen är i sig själv, som en helhet, en gestaltning med form, material och uttryck där den ”rätta” typen av gestaltning är genre- och läsarberoende. En läsare av en agentroman är troligen ute efter action och inte speciellt intresserad av ordrika omskrivningar. Mer berättande, relativt sett, än visande med bildspråk. Mer ord för agerande och färre till beskrivning av miljöer.

En begränsad betydelse av gestaltning som ibland används är att gestaltningen ” i stället för att berätta visar hur något är via karaktärernas handlingar eller via någon annan skeende i texten”, Mer om gestaltande i den mer begränsade betydelsen, i.e. ”Visa, inte berätta” (Show, not tell) följer i ett kommande avsnitt. Där lägger vi till bivillkoren; ”låt läsaren dra de djupsinniga slutsatserna själva”, ”låt läsaren skapa en personlig bild av det som sker i berättelsen”, ”släpp in läsaren i texten” och ”skriv inte läsaren på näsan”. Något uttrycks i texten genom miljö, handlingar, ord, tankar och upplevelser, snarare än att författaren påstår, berättar eller värderar.