Typer av berättelser

Berättelsens gestalt

En berättelse kan ses som ett estetiskt uttryck och har alltså en helhet, en ”Gestalt”. Våra upplevelser av verklighetens kaos struktureras i berättelsen och ger oss ett stöd som vi människor verkligen behöver. När vi tar till oss berättelser kommer de att forma våra liv och hur vi ser på verkligheten. En klocka på väggen säger inte tick, tack, tick tack. Det är bara ett sätt för oss att skapa en historia som börjar med tick och slutar med tack (Carr, 1986). Med den strukturen har vi skapat en tid för delberättelsen om klockan som sedan kan fogas in i berättelsen om vårt liv.

“… narrative form is not a dress which covers something else but the structure inherent in human experiences and action— ( Carr, 1986, s. 65)

Detaljerna i vår berättelse fogas samman till händelseförlopp i de olika miljöer där vi rör oss.

“A story builds up a structure temporally ordered or configured. It unfolds over time, not necessarily in strict chronological order, and stands out from the background. There is a narrator telling the story to an audience, and of course a subject that the story is about, for instance an experience or an event.“ (Carr).

Tre berättelser vi hela tiden berättar

Vi kan identifiera tre typer av berättelser; de vi berättar för andra, den berättelse vi lever, och den vi berättar för oss själva.

Slutna och öppna berättelser

De flesta historier vi läser och lyssnar på är förutbestämda, slutna, och kan inte påverkas av läsaren. En interaktiv form av historier är de öppna där läsaren kan göra egna vägval. Är berättelsen helt öppen för tolkning är den också en typ av öppen berättelse, som den som utspelar sig i filmen ”Stalker” av Tarkovsky.

Berättelsen i form av metafor, symbol och myt

Metaforen byter ett begrepp mot ett liknande och i allegorin dras metaforen ut till en berättelse. Symbolen representerar något abstrakt, som till exempel vigselringen. Symboler ger genvägar till kulturellt anpassade förklaringar. Berättelsen dyker också upp i form av myten som är en ålderdomlig kulturellt avgränsad berättelse.

Berättelsen som konflikt

When you encounter an exception to the ordinary, and ask somebody what is happening, the person you ask will virtually always tell a story that contains reasons (or some other specification of an intentionalstate). . . . All such stories seem to be designed to give the exceptional behavior meaning in a manner that implicates both an intentional state in the protagonist (a belief or desire) and some canonical element in the culture. . . . The function of the story is to find an intentional state that mitigates or at least makes comprehensible a deviation from a canonical cultural pattern. (Bruner ‘Acts of Meaning’, 1990: 49–50, cited in Herman, s. 20-21)

När vi människor möts sker det inte i ett neutralt vacuum. Vi tycker om varandra eller inte. Ljuv musik uppstår, eller konflikter eskalerar.

Måste det uppstå konflikter? Ja, det är inbyggt i tillvaron. Sociala resurser är begränsade. Mammans tid med barnet och tiden som finns att fördela mellan vänner och andra. Vem bestämmer vad som räknas som problem? Vem ska bestämma hur vi ska lösa problemen? Till de begränsade sociala resurserna kan vi lägga till att alla naturens resurser är begränsade.

Konflikter är oundvikliga och berättelser är ett sätt att dela förståelsen av dem.

”Konflikter och handling är det som driver varje text med handling framåt. Med konflikter menas inte enbart at ten person vill och den andre inte vill. Ibland vill den ene med entusiasm och den andre med viss tvekan. Ibland vill någon idag, medan den andre också vill, fast i morgon eller nästa år.” (Augustsson, s. 75)

Berättelsen som svar på frågor

Några viktiga frågor att ställa om en berättelse är Vem? Gör vad? När? Var? Hur? och framför allt, Varför?, som svarar mot temat.

Berättelsen 1

Figur Berättelsen som svaret på ett antal frågor Chatman (s. 19-20).

En berättelse har ett tema som svarar på frågan om varför. Berättelsen komponeter är handlingar av (actions) och händelser som sker (happenings). Karaktärer (Existents) grenar ut sig i Huvudpersoner (Characters) och Miljö (Setting).

Vi kommer i stora drag att ge var och en av dessa frågor ett kapitel. Vi utgår från frågan ”Varför?” i kapitlet om temat. ”Vem?” blir ett kapitel om karaktärer och ett om händelser, ”Gör vad?” får två kapitel, ett om handling av och ett om dialog. Frågan om ”Var?”, dvs frågor om platsen, kommer att formuleras i termer av karaktär och miljöbeskrivningar. ”När?” integreras i kapitlet om ”Var?”. Kapitlen om berättelsen kompletteras med ett om dramatiken och ett om idén som berättelsekomponent

Annonser