Mall för systematisk analys

Den metodiska metoden är föredömlig och värd att pröva.
Gör det!
Tillämpa metodiken och skrivprocessen blir tydlig och överskådlig. Att jag inte gör det för att jag inte kan betyder inte att det metodiska – scheman, kartor, post-it-lappar, A4, mindmaps, inte är bra.
Försök!”
(Malmsten, s. 85)

Några lektörer läser sidan 65 först. Där har författarens energi börjat sina.

Detta kapitel sammanfattar det viktigaste från analysmallarna i den textbaserade versionen av handboken i ett kompakt format. Tanken är att mallen ska vara användbar när en hel roman analyseras, till exempel i en bokklubb eller i en skrivarkurs.

Analysen struktureras på detta sätt:

  • Övergripande omdöme
  • Varför? – textens ide/syfte
  • Vad? – textens innehåll/handling
  • Hur? – textens intrig (?) och presentation
  • Författarens hantverk

Övergripande omdöme:

Subjektivt betyg på magkänsla (1-5)

Originalitetsfaktor (1-5)

Handlingen som helhet (1-5)

Varför? Textens idé/syfte.

Den viktigaste frågan att ställa sig är ”Varför?”, se Augustsson (s. 100)

  • Vad handlar texten om? Vad är själva poängen med berättelsen? Anas någon sensmoral eller annan djupare mening? Berättelsens gåtor, hemligheter? Tema? Motiv?
  • Kan textens ide, tanke summeras i en mening?
  • Bildar berättelsen en helhet eller är den en del av ett större arbete?
  • Har författarens något syfte med texten? Vad ger texten författaren?
  • Förväntas någon speciell reaktion från läsaren? Vad ger texten läsaren? En förändring?
  • Vilken känsla eller intryck ger texten, utifrån den totala läsupplevelsen?
  • Låter författaren läsaren i ett tidigt skeende förstå vad som är huvudpersonens problem?
  • Finns det en konflikt, direkt eller indirekt, i varje skede av berättelsen?

Kommentarer:

Vad? Textens innehåll. Handling om. Värld.

Om frågan om varför texten skrivs kan besvaras så förenklas analysen av vad som berättas och hur det görs.

Allt får inte plats i berättelsen, alltså måste författaren göra ett urval . Delar av bakplanet är historia, annat sker parallellt med berättelsen och ytterligare möjligheter anas i framtiden. Det som formuleras, ytan i berättelsen, behöver inte vara det som författaren vill berätta om, undertexten. Den kan vara utskriven eller så får läsaren upptäcka den själv.

För att vara meningsfull förväntar sig läsaren att berättelsen förändrar karaktärer och den värld de lever i (Augustsson, s. 100). Läsaren ställer krav på konsistens som att slutet stämmer slutet med vad vi fått veta om personernas karaktärer. Hur är det i denna berättelse? Beror slutet på en slumphändelse, eller på hur människorna handlar (Augustsson, s. 100)?

Några andra användbara frågor:

  • Finns det en ramberättelse? Finns det fler berättarnivåer än två?
  • Omfattning på handlingen? Ej för lång, känns ej avkortad, för komprimerad?
  • Berättelsens komplexitet
  • Avstånd till läsaren
  • Fokus? Inte onödigt spretigt,  splittrat, för många teman?
  • Generell? Ej för privat, inte för generisk?
  • Beskriv den eller de världar som författaren har skapat? Hur har berättelsens värld(ar) skapats?
  • Relation till läsarens kultur

Kommentarer:

Hur? Textens presentation. Intrig. Gestaltning

Ur bakplanet väljs det som författaren tycker är viktigt och vill formulera på sitt eget sätt. De första frågorna är om detta val gjorts så att läsaren får en tillräcklig inblick i bakplanet? Eller, omvänt, ges det för mycket information som överbelastar texten?

Det finns krav från läsaren på författaren och berättelsen. Läsaren kräver respekt och ett mervärde av att lägga tid på texten. Mervärde kan genereras på många olika sätt.

Texten kan: Ge en upplevelse (sinnesbaserad, beteendebaserad, intellektuell …). Väcka nyfikenhet, trovärdig, aktualisering av tillräckligt med bakplan och tema för att informera, beröra (övertyga, förvåna, väcka känslor), skapa spänning, kunna lita och tro på författaren och berättelsens karaktärer, trovärdiga motiv (naturliga, begripliga, meningsfulla), texten respekterar sin genre och berättarteknik, (tydligt?) fokus och tema som läsaren har behållning av (åtminstone kan återskapa, ana?), berättelsen har form (?), baserad på väsentligheter och fakta om den är realistisk. Konsekvent hantering av det övernaturliga?

Nästa fråga är hur det som valts ut presenteras. Ges läsaren chansen att vara delaktig, att gå på en upptäcktsfärd i författarens värld? Sker gestaltningen påståendebaserat och slutet eller indirekt på ett sätt som låter läsaren fylla i detaljerna. Är beskrivningarna målande, detaljrika, informativa, uttömmande? Många adjektiv och adverb? Hur mycket är underförstått och måste läsas mellan raderna? Används verb för gestaltning?

Hur är gestaltningen genomförd? Är världen proppfull med detaljer, detaljer, och ännu mer detaljer?

Används bilder/metaforer/symboler för att koppla det som sker och beskrivs i texten till det underliggande temat? Väljs de så att läsaren stöttas?

Varför berättas på ett visst sätt på vissa ställen i texten? Här kan man tala om objektiva korrelat vilket enligt Nationalencyklopedin är ”en konstnärlig framställning av en uppsättning objekt, en situation eller en händelsekedja avsedd att omedelbart framkalla en bestämd känsla hos betraktaren eller läsaren”. Varför och vilken stämning skapas av de händelser, detaljer, teman som har valts ut? Varför och vilken stämning skapas av de bilder/metaforer/symboler används?

Har innehållet en koppling till minst en dramatisk kurva? Finns det sidohandlingar som bryter av berättandet? Kanske till det bättre totalt sett?

Tonen? Är det samma ton texten igenom eller skiftar tonen, byts den? I så fall – var, varför, hur? (Malmsten, s. 150)

Långrandigt, tråkigt?

Kommunicerar texten med läsaren?

Släpper texten in läsaren i berättelsen eller är den alltför reflekterande och stänger ute? För personlig, för ensidig?

Här är några övergripande frågor som kommer att detaljeras i den fortsatta analysen:

  • Hur formas berättelsen (struktur, perspektiv, berättarkurvan)?
  • Gestaltas miljöer? I så fall hur?
  • Gestaltas händelser? I så fall hur?
  • Gestaltas karaktärer (fysionomi, beteende, karaktär, värderingar)? I så fall hur?
  • Gestaltas känslor? I så fall hur?
  • Gestaltas sinnesintryck? I så fall hur?
  • Gestaltas handlingar och aktiviteter? I så fall hur?
  • Hur formuleras dialogen?

Kommentarer: …

Textens handling, uppbyggnad och struktur

Berättarkurvan kan formuleras som: Inledning/anslag (karaktärer, tid, miljö), Konflikt/stegring (karaktärer förfinas, konflikten presenteras, spänningen stegras), Vändpunkt/peripeti (klimax, lösning, konsekvenser), Efterspel/avtoning (obesvarade frågor, möjliga tolkningar).

Följer texten modellen eller gör den avsteg från den? Hur ser den dramatiska kurvan ut i just denna berättelse?

Vad kännetecknar författarens hantering av de olika delarna?

Nu-planet hur formulera just nu och där i berättelsen och i texten?

Finns det flera nu-plan? Hur förhåller de sig till varandra? Hur kopplar de olika nu-planen till karaktärer, platser, händelser? Vilken kronologisk ordning skapas? Finns det tillbakablickar och framåtblickar?

Utvecklar sig handlingen i scener? Får läsaren dra sina egna slutsatser om vad som sker i dessa?

Används bilder/metaforer/symboler för att strukturera texten?

Korta eller långa stycken?

Andra strukturelement som används?

Kommentarer: …

Berättarperspektivet

Berättas texten i jag-form, tredje person, någon typ av allvetande berättare, eller någon blandning av dessa? Spelar författaren någon roll? Finns det en koppling författare-text-läsare?

Vem som gestaltar i texten spelar roll. Är det huvudpersonen, en anonym berättare eller någon annan. För läsaren kan ett påstående av huvudpersonen innebära en gestaltning! Om huvudpersonen konstaterar att ”bollen är gammal” gestaltar det något annat än ”le ball är old som fan”, eller bollen är fylld av knottriga förslitningsskador, 3-5 mm djupa som typiskt är 2 cm långa”.

Kommentarer:

Beskrivningar av miljö, känslor och sinnesintryck

Hur är miljöskildringen gjord? Mycket eller lite detaljer ur bakplanet? Får man som läsare en bra bild av textens miljö och var händelserna utspelar sig? Realism?

Gestaltas känslor (finns känslorna mellan orden eller kanske bara i orden)? Hur?

Gestaltas sinnesintryck? I så fall hur?

Används dialog för att gestalta känslor och sinnesintryck? Hur?

Använder författaren läsarens sinnen i beskrivningarna? (Augustsson, s. 100)

Kommentarer: …

Beskrivning av händelser

Gestaltas de händelser som beskrivs? I så fall hur?

Kommentarer: …

Karaktärsbeskrivning och dialoger

En första övergripande fråga är om romanen är karaktärs- eller händelsedriven? I en händelsedriven roman tenderar karaktärerna till att vara platta förutsägbara stereotyper.

Antal och typ av karaktärer

Är texten stort upplagd med många karaktärer? Är det en skildring av ett samhälle? Eller en enskild individ (Malmsten, s. 150). Finns det karaktärer som inte är människor (andar, saker, skeenden)? Vilka karaktärer sticker ut?

Karaktärer fyller en funktion i berättelsen

Fyller alla karaktärer en funktion? Kan någon tas bort? Saknas någon?

Karaktärernas historier (bakplanet)

Stöttas karaktärer av ett bakplan? Får vi veta tillräckligt om personerna för att de ska kännas realistiskt grundade i berättelsens historia?

Komplexa karaktärer

Vilka, om några, av karaktärerna kan sägas vara komplexa, mänskligt levande, till och från irrationella och oförutsägbara?

Karaktärer som utvecklas

Utvecklas karaktärer under berättelsen? Hur förändras karaktärens relationer när karaktären utvecklas?

Gestaltning

Hur gestaltas karaktärerna? Sker en beskrivning via erfarenheter, karaktär, fysionomi, eller agerande? Används handlingar för att gestalta karaktärer? Gäller visa, inte berätta (show, not tell)? Lämnas tillräckligt mycket till läsaren att utforska och bli delaktig i?

Mål, drivkrafter och konflikter

Har personerna mål, något de saknar, letar efter? Kan läsaren förstå det? När i berättelsen? Drivkrafter? Skapas nyfikenhet, intresse av de konflikter som uppstår när målen söks och drivkrafter följs?

Dialoger

Används dialog för att gestalta karaktärerna? Har de individuella uttryckssätt? Hur presenteras dialogen? Upprepningar? Sägs bara det som måste sägas? Tillför dialogen något till dramat? Är det meningsutbyten som aktivt fördjupar (preciserar, breddar) dramat (löftet, resan), som lägger till och inte bara är en presentation av passiv information? Kort, fokuserad i dramatiska ögonblick? Reagerar karaktärerna på varandra? Går det att formulera syftet med varje dialog i en mening?

Berättare

Är någon eller några av karaktärerna också berättare? Är berättelsen flerstämmig (polyfon) eller finns de en enda, kanske allvetande, berättare som håller i perspektiven?

Kommentarer:

Relationer

Frågor att ställa för alla viktiga relationer mellan karaktärerna i texten. Karaktärerna behöver inte vara mänskliga, de kan vara djur, saker platser eller något annat.

Vad innebär relationen?

När och hur introduceras relationen?

Vem/vilka är inblandade?

 

Hur påfrestas relationen?

Vem/vilka i relationen är inblandade i förändringen?

Vilka nya karaktärer påverkar relationen? Andra faktorer som ändras? Meningen med relationen? Kunskaper / kompetens? Verktyg och material som stöttar?

Utvecklas relationen? Positivt eller negativt?

 

Avslutas relationen?

Om inte, varför? Vad lämnas öppet?

När och hur avslutas relationen?

Vem/vilka gör det?

 

Beskrivning av handling av och dialoger

Gestaltas handlingar och aktiviteter? I så fall hur?

Gäller visa, inte berätta (show, not tell) för handlingar? Hur något yttrar sig kan formuleras (refereras, beskrivas) på många olika sätt för olika ändamål i berättelsen med utgångspunkt från temat, bakplanet och läsaren.

Används dialog för att gestalta handlingar och aktiviteter? Hur?

Kommentarer: …

Språket

Har författaren ett eget språk, ett eget tilltal?

Vilket tempus används? Finns det några stilgrepp som är framträdande, när det gäller språket? Stämmer språket med textens syfte och inriktning? Tonläge och bildspråk?

Liknar språket talspråk? Kargt och fåordigt? Tufft? Rakt på? Eller mångordigt och rikt på valörer med synonymer som skiljer sig från utgångsorden i stil och nyans (Malmsten, s. 150)?

Kännetecknas stycken och meningar av tempo, rytm och upprepningar, stycken och övergångar mellan stycken, meningslängd, frasering, typer av meningar (kärnmeningar, handlingsmeningar, stämningsmeningar)?

Finns det något speciellt ordförråd i texten? Som i sin tur ger tempo, rytm, meningsbyggnad. Hur används av adjektiv och adverb? Ord som associerar till bilder?

Ord är känslo-, betydelse- och värdeladdade i en (kulturell) kontext, de har ett varavärde, och om denna laddning utnyttjas kan det bidra till gestaltningen. Ordval, som till exempel mellan invandrare, bidragstagare, medborgare, svensk, eller svartskalle spelar roll.

Hur hanteras dialogen ur ett språkperspektiv? Finns det upprepningar av uttryck eller ordval och är de i så fall motiverade?

Kommentarer: …

Formattering

Läsbarhet (typsnitt, textstorlek …)?

Kapitelindelning?

Kommentarer: …

Hur har författaren lyckats utifrån berättandets hantverk

Vad är textens starka sidor, och varför i så fall?

Vad kan utvecklas? Finns det oklarheter, stilbrott, brister i användningen av det som tagits upp tidigare som kan gå att arbeta bort?

Har jag som läsare och författare lärt mig något av texten?

 

Analysexempel – Alice Munro

Alice Munro är Nobelpristagare i litteratur och excellerar i att skriva noveller. Hon analyserar inte utan iakttar och berättar, osentimentalt, det hon ser och som det är. Ofta med små vardagliga detaljer som gömmer frön till stora frågor om kärlek, sjukdom och död.

Vad är det som är speciellt, och kanske till och med vackert med Alice Munros noveller? En ledtråd är att hon är känd för att hennes noveller är komprimerade romaner där hon lyckas beskriva mycket och gå på djupet med få ord med ett relativt enkelt språk.

Analys av utdraget i stora drag enligt analysmodellen i handboken

I det som följer karakteriseras hennes sätt att skriva med några korta exempel.

Pusselbitarna som passar ihop

Munros noveller sätter ihop pusselbitar av händelser i spretiga egna karaktärers liv till en helhet, det handlar ofta om kvinnor, och ett vardagsliv i en lantlig miljö eller en småstad där många kan känna igen sig. Novellerna visar på en förundran över livet och den lilla människans strävan och styrka. Flera olika parallella berättelser samverkar, som till exempel staden med dess personligheter, syskonen, relation till en pojke i klassen, en avgörande händelse i skolan, ett möte med pojken senare i livet. Pusselbitarna går på djupet. Det till synes trygga, väl förankrade normala livet, kan rymma avgrundsdjup som inte syns. Lågmälda empatiska berättelser i lager, från källarnivån i livet med skuggrörelser av relationer, händelser och minnen, till den ofta triviala händelsen på ytan, en middag, en bilfärd, ett möte. Ett litet snedsteg, ett misstag, eller en slumphändelse kan förändra allt, och kommer i slutänden att bidra till berättelsens helhet. Pusselbitarna som bygger upp novellen belyser också varandra och kopplar i slutänden ihop till en helhet även om de till att börja med spretar åt alla håll.

Handlingen om

Osäkerheten runt vad som egentligen sker är en viktig komponent i Munros noveller. Det finns många ”osäkra relationer” är det kärlek, eller underkanstelse, kanske stolt beundran eller lite av alltihop just nu, men inte då, och vem vet hur det blir sedan. Ett resultat av den osäkerhetsbaserade komplexiteten är att små händelser kan få stora konsekvenser, eller att det som verkar oöverstigligt och outhärdligt kan klaras av. Handlingar har haft, och får konsekvenser. Ofta får vi aldrig riktigt reda på vad som hänt på slutet, eller vad som kommer att hända. Den oändliga historien som fortsätter hos läsaren.

I want the story to keep going on. I want the story to exist somewhere so that in a way it’s still happening, or happening over and over again. I don’t want it to shut up in the book and pur away – oh well, that’s what happened (Skagert citerar Munro, s. 61)

Novellens uppstart

Novellerna inleds ofta in media res, mitt in i någons vardagsliv, men de kan också inledas med en smäll.

Lionel berättade hur hans mamma hade dött.” (Ett hus i modern stil, ur samlingen Kärlek, vänskap hat)

Min far kom gående över fältet bärande på pojken som hade drunknat. (Miles City Montana, Nära hem)

Med några få ord etablerar författaren en plats, ett tillstånd och ibland också ett dilemma.

En tredje variant är djupare existentiella frågor om livet.

En del personer gör allting fel. Hur ska jag förklara? Jag menar att det finns de som kan ha allting emot sig – tre missar, tjugo missar för den delen – och ändå klara sig undan. …
För andra människor är det annorlunda. De kommer inte undan men man önskar att de hade gjort det. (Stolthet, Brinnande livet)

Den hösten talade vi en del om döden. Vår död. Eftersom Franklin var åttiotre och jag sjuttioett vid den tiden, hade vi naturligtvis planerat hur vi ville ha det. … Det var bara själva döendet som lämnades åt slumpen. (Dolly, Brinnande livet)

Karaktärer

Människor och relationerna mellan dem är oändligt komplexa. Vänskap, äktenskap och släktskap rymmer lager på lager av outsagda mellanmänskliga utbyten, minnen och möjligheter. Karaktärsgestaltning är en konst och Munro lyckas ofta med några få väl valda detaljer beskriva en människa både till utseende och natur

”Nina var över en och åttio lång. Redan när hon var i tonåren hade gymnastiklärare, skolkuratorer, bekymrade vänner och mamman uppmanat henne att räta på ryggen…” (Tröst, Kärlek, vänskap hat)

Genom att sätta samman två verb eller adjektiv kan Munro underblåsa den känsla av osäkerhet som hon använder sig av

Hon såg både ömtålig och härdad ut, som en tusensköna på en lång stjälk. (Ett hus i modern stil, Kärlek, vänskap, hat)

Handlingar av

Alla handlingar är inte små vardagsbestyr. I Munros noveller finns även den andra ytterligheten som mord och djup tragedi, inflätade i bestyren att få vardagen att fungera.

Händelser

Det finns en typ av händelser i Munros noveller som är en sorts vattendelare (dividing moments) där allt balanserar på en knivsegg och det ena eller det andra skulle kunna ske.

Dividing moments: The event as rupture and release beam of light that has no source in any character’s agency, but is a rupture with uncanny significance to their lives. (Skagert, s. 103)

Ett exempel från novellen Labour Day-middagen i samlingen Nära hem där familjen är på väg hem.

De hinner inte säga något. Roberta skriker inte. George rör inte vid bromsen. Den stora bilen är plötsligt framför dem, en enorm mörk skepnad, utan ljus, skenbart utan ljud. Den dyker upp ur den mörka majsen och fyller ut tomrummet framför dem, på samma sätt som en stor, platt fisk som plötsligt kommer framglidande i ett akvarium. Den tycks inte vara mer än en meter framför deras strålkastare.Sedan är den borta – den har försvunnit in i majsen på andra sidan vägen. De hör vidare. (Labour Day-middagen, Nära hem)

Relationer

Mötet mellan människor är centralt i Munros noveller. Många olika relationer förekommer som den mellan väninnor, systrar, mellan äkta makar eller den komplicerade relationen mellan mödrar och döttrar.

Jag brukade drömma om min mor och fastän detaljerna i drömmen varierade var överraskningen i den alltid densamma. Drömmen upphörde, antagligen för att den var alltför genomskinlig i sin hoppfullhet, alltför enkel i sin förlåtelse. (Ungdomsvännen, Nära hem)

Munros tid

Munro använder sig gärna av tidshopp, återblickar och framåtblickar (ellipser, analepser, prolepser).

Jag blev uppringd på min arbetsplats. Det var min far. Det här inträffade kort efter att jag skilt mig och börjat på mäklarfirman. Båda mina pojkar var i skolan. Det var en mycket varm septemberdag. (Kärlekens vägar, Kärlekens vägar)

I detta lilla utdrag finns en oerhörd mängd information. Tid, plats, tillbakablick, social status, årstid, temperatur, … Det är inledningen till novellen och kastar oss rakt in i handlingen (in media res).

Slutet

Alice Munro levererar inga lyckliga slut, ingen försoning nås, och berättelsen fortsätter efter att novellen är slut. Huvudpersonen fortsätter att bearbeta det som hänt.

”När hon går uppför Lonsdale Avenue, uppför sluttningen, känns det snopet. Men hon hämtar sig gradvis. En vacker dag kanske hon kan berätta det här som en rolig historia. Det skulle inte förvåna henne.” (Fiktion, För mycket lycka)

Tema

Typiska teman i Munros noveller är:

  • Kvinna med vänner, hemmet, en eller flera män, barn
  • Ödet
  • Skvaller
  • Relationen kvinna-man
  • Otrohet
  • Död. Blod
  • Sjuka föräldrar
  • Småstadsmentalitet – misstänksamhet mot främligar, slut leden
  • Metamorfos från liten detalj
  • Normer, tradition
  • Romantik via att veta sin plats
  • Besatthet gömd, hanterad i vardagen

Språket

I novellerna är språket genomgående helt genomskinligt (enkelt) utan komplicerade bisatser. Man stannas aldrig upp eller behöver börja om för att förstå vad det är som står. Trots sin enkelhet bär språket allt som behöver sägas.

Stilgrepp

Ett trick Munroe använder sig av är att tona ner det storartade och ofattbara (träffa ett spöke) genom att kontrastera det mot och betona det vardagliga (få en syrlig karamell. Karamellhändelsen lyfts till det ofattbara, det ofattbara kan hanteras. Stilen följer iden om att ingenting egentligen spelar så stor roll. Ett annat grepp är att informationen ges först när den behövs. Det gör att läsaren ständigt är på upptäcksfärd och får veta nya saker som belyser det som händer och det som hänt. Ofta presenteras den centrala informationen i mitten av novellen, men det kan också ske något i slutet som ändrar allt. En plötslig uppenbarelse (epifani), eller som Munro själv kallar det ”a queer bright moment.”.

Epiphany may evaporate chage or lead … … stories crystallize around epiphanies … no total revelation or realization of a predicament’s deepest meaning … The apperception of fatality is not necessarily ominous or depressing. It is often indistinguishable from a sensation of improbable happiness and light ness. … (Skagert, s. 61)

I Munros noveller upprepas ofta händelser och situationer, som variationer på ett tema. Människor har en essens som styr hur de beter sig (Skagert, s. 142).

Kanske kom man inte fram till så mycket. Kanske kom man gång på gång fram till samma sak. – som kunde vara något uppenbart men besvärande faktum hos en själv. I hennes fall det faktum att försiktigheten – eller åtminstone någon ekonomisk form av emotionell smidighet – hela tiden varit hennes ledstjärna. (Det man minns, Kärlek, vänskap, hat)

Kärlek, och speciellt ödesbestämd kärlek som blir av eller förhindras är ett vanligt tema hos Munro (Skagert, s. 45). Så här konstaterar huvudpersonen att ödet satt krokben för hennes potentiella kärlek.

Tja. Det skulle bli samma historia, om vi någonsin träffades igen. Eller om vi inte gjorde det. Kärlek som inte var brukbar, som visste sin plats. Den skulle inte riskera ett dugg men ändå hållas vid liv, som en ljuv rännil, en underjordisk tillgång. Med tyngden av denna nya stillhet över sig, denna besegling. (Nässlor, Kärlek, vänskap, hat)

Hur gör hon?

Munro förklarar att hon minns sina berättelser. Hon skapar alltså fiktiva händelser som om de vore minnen.

Munro uses the word “remembering” in order to describe how she invents stories. She even remembers details that are not there to be remem-bered. In the end, she says, it becomes difficult to sort out the real memories “from those that are not ‘real’ at all” (Skagert, s. 16)

Den idén kan kompletteras med att hon säger sig läsa berättelser som ett hus utforskas. Spatialt, rum för rum där de intressanta rummen kan vara värda ett lite längre besök. Det spelar inte någon roll i vilken ordning rummen undersöks.

En historia är inte som att följa en väg… det är mer som ett hus. Du går in och stannar där ett tag, vandrande fram och tillbaka och slår dig ner där du känner för det och upptäcker hur rum och korridor förhåller sig till varandra, hur världen utanför har förändrats genom att betraktas genom dessa fönster. Och du, besökaren, läsaren, är också förändrad av att vistas i detta tillslutna område, oavsett om det är spatiöst och överskådligt, eller fullt av krokigheter, eller spartanskt och luxuöst möblerat. Du kan gå tillbaka gång på gång, och huset, berättelsen, innehåller alltid mer än du såg senast du var där. Det ger också en robust känsla av att ha byggts ur sin egen nödvändighet, inte blott för att skydda eller bedra dig (Munro citerad i Fréden, 2015).

Karaktärer introduceras och ges en riktning. De fördjupas allt eftersom och det finns i slutänden inga schablonartade stereotyper. Bara potential eller inte, möjligheter och begränsningar. Den typiska karaktären i en novell är mångbottnade, rymmer gåtor och är oförutsägbar. Munro lyckas ändå hålla ihop karaktärerna så att de blir trovärdiga, möjliga att bry sig om och tycka om, trots att de inte går att fullt förstå sig på

Dissektion av Nässlor, av Alice Munroe i novellsamlingen Kärlek, vänskap, hat

I original heter novellen ”Nettles” och novellsamlingen “Hateship, Friendship, Courtship, Loveship, Marriage”. London: Vintage Books, 2002. På svensak ”Kärlek, vänskap, hat”, Atlas pocket, 2001: s. 151 – 179

Scen 1 (s. 151): Introduktion: Tid, plats, huvudpersoner, en vardagssituation som sticker ut (ketchupsmörgås).

”Sommaren 1979 kom jag in i köket hos min väninna Sunny nära Uxbridg, Ontario, och såg en man stå vid köksbänken och breda sig en ketchupsmörgås.”

Scen 2 (s. 151): Några år senare, ny man, ingenting finns kvar av Sunny och Johnstones hus men golfbanan är uppsnyggad.

Scen 3 (s. 151-160): Jaget är 8 år och bor på en liten bondgårdtillbringar sin tid med Mike 9 år som är brunnsborrarens son.

Brunnen, Lastbil, Ranger (hund), Ranger tvättad i tomatsås (blod) efter möte med skunk. Styckning av kött. Ägorna (slät vitaktig sten som bara fås passeras på ena sidan, träden, floden med gropar), Jagets sätt att se var omöjligt att förmedla, alltså hemligt? Mikes sätt att se är att använda (hoppa på, klättra i, segla över).

Barnen går en promenad längre bort än berättarjaget vågat göra tidigare, ända ner till bron och träffar på pojkarna (stadsbarnen), luffare, och skrikande fiskare. En spännande och farlig promenad enligt berättarjaget. Tillsammans med de andra barnen leker de sedan lerkrig där jagets uppgift i leken är att rädda Mike när han träffats av lerkulor.

“Nettles” features a renewal of love-feelings unfolding in a possibility-space that is constituted to the side of the common coursings of existence. What is fatal here arises indirectly out of a reunion between childhood sweethearts. The phenomenon of fatal election has to do with the recalling of the event of each boy picking one of the girls as companion in a war-game. Within the game, the rationale for selecting one’s savior is untouched by any adult sense of reason or justice. What counts is the thrill of election itself—quite apart from any explainable process of selection that could justify it. “It was such a joy to be part of a large and desperate enterprise, and to be singled out, with-in it, to be essentially pledged to the service of a fighter” (Skagert, s. 84).

Några andra saker att notera.

På gården finns en extraanställd som jaget tycker är äcklig. I helt andra termer beskrivs Mikes kropp och beskyddande beteende. Jaget får en chock när brunnen är färdiggrävd och Mike försvinner, utan ett ord till farväl. Han kommer inte som han brukade till middagsmålet där han äter ketchupsmörgås.

Scen 4 (s. 160-161): Många veckor senare, någon ropar på (fel) Mike och jaget reagerar starkt.

Scen 5 (s. 161-179): Sunny möter upp vid busshållplatsen och vi får en bakgrundsbeskrivning av Sunnys familjebestyr och goda humör, Vänskapen tidigare i Vancouver beskrivs, hur de diskuterat äktenskap, barn, och allt annat fram till dess Sunny flyttat och jaget skilt sig. Berättarjagets udda liv och utanförskap skildras (jakten på en författardröm, friheten, självständigheten, sexuell frigjordhet), Barnens besök blir en katastrof, men de är inte viktiga nog för att jaget ska ändra sin livsstil eller ändra sin målsättning. Författarskap beskrivs som misslyckat, bara mer av samma.

Sedan är vi tillbaka till där novellen började, igenkännandet och en kamratlig-romantiskt kittlande) samvaro med Mike under några dagar.

Nattlig åtrå

Golfrunda, Oväder, Kyss i nässelhäcken, Mikes berättelse om vad han drabbats av, Ödet som styr deras liv och passiviserar deras förhållande.

“The time shared on the course will come to knit their lifelines in ways that are governed by fatal rather than romantic forces. The fatal trajectory that the protagonist has prematurely personified, as something monitored by the need for purely personal fulfill-ment, is deflected and overridden by a fatal coursing of a different order. The naturalistic scenario of childhood romance sliding into adult desire is side-tracked into a possibility-space exhibiting something stronger than sexual yearning. The storm that physically thrusts the couple together results in an intimacy that is curiously impersonal. The affectivity of fate outstrips the limited phenomenon of personal feeling. […] As the weather starts to clear, a sense of underlying seriousness materializes. “His voice surprised me, like the sun. But in the opposite way. It had a weight to it, a warning—determination edged with apology” (183). Here personal feeling is altered to the phenomenon of awe and surrender. There can no longer be any attempt to ‘influence’ the future.” (Skagert, s. 85)

Scen 6 (s. 179): Fler år senare. Avslutning: Blommorna var inga nässlor, mer obetydliga, blekare, omärkliga på vidsträckt äng. Ondskefulla inslag djupt dolda i livets grönska. Huvudpersonen har lärt sig något, gått vidare.

”De där växterna med rosalila blommor är inte nässlor. Jag har upptäckt att de kallas hampflockel. De brännande nässlor som vi måste ha hamnat i ser mer obetydliga ut, med en blekare lila blomma och stjälkar som är ondskefullt försedda med fina, vassa, genomborrande och inflamationsframkallande taggar. De fanns säkert omärkligt där bland allt som blommade på den vidsträckta ängen.”

Mikronovell – Tinderfest

Här följer ett utkast till en novell i Alice Munros stil, fast i en annan miljö.

Jag la paketet med krossade tomater på den avstädade diskbänken. Chilikryddade, för att värma mig med när snön föll ute, ekologiska. Ologiskt och onödigt skulle Ben säga eftersom köttfärsen jag köpt inte var ekologisk. Men, köttfärsen var förmiddagens kortpris från ICA. Ett halvt kilo borde räcka till en portion åt mig och tre till frysen.

En dag när vi precis hade börjat trean i vår skola tog jag med Lisa till mitt hemliga rum. Hon var en späd liten flicka med lingult tunt hår. Hon trodde själv att hon skulle tappa håret när hon blev gammal och hade därför aldrig hästsvans eller flätor som slet på håret.

Det hemliga rummet låg i källaren till vårt hus, en skrubb längst in som ingen använde. Lampan var sönder så skrubben var helt becksvart, kanske var det därför ingen använde den. Jag gick in i skrubben och kände mig fram till några filtar jag tagit dit. Längst in vid väggen hade jag lagt min ficklampa som jag fått i julklapp från pappa. Ett vitt rör med röda plastringar som det gick att blinka med den och att skifta mellan vitt och rött ljus. Jag satte mig på filtarna och ställde ifrån mig ficklampan så att den lyste upp en vit cirkel i taket med ett fast sken. Lisa stannade i dörröppningen.

”Jag tycker att det luktar illa här”, sa hon efter en stund. ”Jag vill gå ut”, och så gick hon. Min skugga fyllde nästan hela skrubbens innervägg.

Glasögonen klämde bakom höger öra så jag tog av dem för jag ville för allt i världen inte ha ett sår där. Efter lunchen behövde jag dem igen för att läsa i festkatalogen. Jag satt en stund och lyssnade på hur tystnaden sjöng i huvudet innan andra ljud lyftes fram. Elementen började susa, kylskåpet brummade och stolen skrapade mot golvet när jag reste mig upp för att hämta youghurten. Jag funderade på om ljuden skulle förändras om jag satte upp köksgardiner, kanske bli lite mer dämpade och rundade i stället för att vara så hårda och krispiga? Men, jag tänkte inte sätta upp några gardiner.

För en gångs skull uppskattade jag grannens steg från takvåningen ovanför, de där vibrationerna var i vanliga fall irriterande störningar av mina upplevelser.

Tallriken mitt framför stolen, inte dra den, för då kunde stengodset ge repor i bordet. Skeden till höger bredvid den gula tallriken, vinkelrätt från bodskanten, youghurtförpackningen rakt framför skeden och műslin till vänster om, och helt framför tallriken. Allt inom räckhåll för en andra portion. Skulle jag köpt ekologisk köttfärs?

Han hette John Asaborn, det hade jag sett på informationstavlan i hallen, men jag hade aldrig sett honom. Bara hört hans steg. När jag tänkte efter hade jag inte sedan tidigt i höstas träffat någon av de få grannar som jag visste hur de såg ut.

Resten av eftermiddagen gick åt till att förbereda festen för Lovisa och Karin.

Lovisa var en kusin från landet som jag inte träffat på flera år och Karin var hennes flickvän. De hade hört av sig på torsdagen och undrat om vi inte kunde göra något tillsammans, alla fyra. Lisa satt i sitt vardagsrum och läste. Hon nickade när jag frågade, ”Det vore trevligt”, sa hon, och så fortsatte hon att läsa. Vår överenskommelse var att inte störa varandra i onödan när vi läste, då ville både hon och jag vara för oss själva, och då skulle det vara tyst. Tickandet från pendylen var det enda som tilläts störa.

Lovisa och Karin skulle titta in vid sjutiden lördag kväll för lite räkor och vitt vin. Jag hittade en påse räkor i frysen, och blev mycket nöjd med att jag hade kommit ihåg den. Det fanns också lite kvar i den Bourgogne jag drack förra helgen. Lisa sa att hon hellre ville ha öl och pasta, räkor var hon inte så förtjust i. Med de praktiska problemen ur världen satte jag igång med att bestämma inredningen. Jag är noggrann med det för inredningen säger mycket om den som håller i festen, och med en spännande inredning blir festen något att komma ihåg. Miljön inspirerar och styr hur folk beter sig, mer än de flesta tror.

Vad jag hade hört var att både Lovisa och Karin hästtjejer. Lovisa var det alldeles säkert, för hennes pappa hade ett stall i utkanten av byn med tre ridhästar där många av flickorna i byn tillbringade mycket tid med Lovisa och hästarna. Hon hade hela tiden varit en av de mer äventyrliga i familjen och jag hade matats med historier om henne så fort jag träffade någon gemensam bekant. Under ett sommarlov på universitetet jobbade hon som boskapsskötare på Pampas och det var där hon hade mött Karin.

Jag bläddrade bland temaförslagen och bestämde mig till slut för ett hästtema i ett stall med grova bjälkar och höbalar. Ett litet fyrkantigt bord i mitten av stallet med en röd-vit-rutig duk, en vit vas med en enda röd ros, och så fyra vita pinnstolar i trä. När det gällde belysningen tvekade jag, men till slut fick det ändå bli ett stearinljus på bordet och en fotogenlampa som hängde och dinglade i ett grovt rep från takbjälken. Riskabelt, men det gav en extra laddning åt inredningen. När lampan dinglade fram och tillbaka och veken fladdrade fick hela stallet liv.

Längst in i stallet stod två stora svarta fullblodshingstar i var sitt bås. Den ena med en hjärtfomad vit bläs och den andra svart som natten. Kärlek och Synd kallade jag dem på var sin förgylld namnskylt.

På väggarna hängde jag upp affischer från hopptävlingar där hästarna tog väldiga språng över höga hinder med manen och svansen fladdrande i vinden. Öronen var spänt riktade framåt och visade att hästen uppmärksamt kände av sin ryttare och redan hade börjat förbereda sig för nästa hinder.

Festen blev lyckad. Vi kom fram till att även den mest välbyggda fullblodshingst också bara var en man.

Jag slängde köttfärsen, den var inte ekologisk.

Samanfattning av försöket till mikronovell i Munros stil:

Tema ensamhet, att leva i multipla personliga världar (rum), leka allvarliga lekar i dessa rum. Söker vi oss till ensamhet eller tvingas vi dit av rädsla? Kan vi välja vår verklighet?

Scen 1: Typisk inledning, på morgonen i ICA-affären, förstås helt ut först när allt har lästs. Scen 2: Tillbakablick, barndomar, vi lär oss mer om kvinnan och problemet, ödet, magi i vardagen, saker är inte som det ska vara eller som man skulle tro. Källaren. Scen 3: Nuet, lunch ensam, i köket. Scen 4: Cecilia sjuk, Sovrummet. Scen 5: Fest i ladan. Scen 6: Avslut, Köket igen.

www.lix.se:

Antal meningar (M): 79

Antal ord (O): 1161

Antal ord med fler än 6 tecken (L): 208

Genomsnittlig meningslängd (Lm = O / M): 14,7

Andel långa ord (Lo = L / O * 100): 17,92

Läsbarhetsindex (LIX = Lm + Lo): 33

Ordvariation

Type/token ratio (TTR)      45,74 %

Ordvariationsindexa (OVIX)                  67,13

Ordvariationsratiob (OVR)                     88,91 %

 

För att få en referens om hur väl mikronovellen modellerar Munros ur ett läsbarhetsperspektiv analyseras ett stycke ur novellen Tröst av Alice Munro:

Genomsnittlig meningslängd (Lm = O / M): 12,12
Andel långa ord (Lo = L / O * 100): 17,23
Läsbarhetsindex (LIX = Lm + Lo): 29

Ordvariation

Type/token ratio (TTR) 25,44 %
Ordvariationsindexa (OVIX) 67,89
Ordvariationsratiob (OVR) 85,3 %

Alice Munros text ger liknande siffror som mikronovellen. Något lättare att läsa.

Annonser