Språk och stil

Finns det brister eller inkonsekvenser som rör följande estetiska värden: spänning/kontrast/ opposition, balans/harmoni/ symmetri, förgrund/ bakgrund, rumslig utsträckning, rumsliga relationer/ proportion, repetition, dynamik, rörelse, rytm/tempo, perspektiv/ humör/ känsla?

Stil

Är texten konsekvent till sin stilart och sitt användande av stilmarkörer (täthet, fördelning, position) samt markörer i kombination som används? Behåller den sitt stilvärde utgående från stilnivån (graden av formalitet) och stilvalörer? Med genomgående samma precision, komplexitet och koncentration?

  • Stilelement och Stilfigurer – typer som används? Nyskapande? Täthet, position och kombinationer av troper och figurer? Effekter av dessa?
  • Komposition och textbindning – typ av disposition? Vems perspektiv? Kompositionseffekter som inledning som står ut, stegring eller kontraster? Satskopplingar? Konnektiver? Inferenser?
  • Syntax – meningslängd? Många meningsfragment? Typ av språkhandlingar? Hantering av fundamentet? Hantering av bisatser? Ellipser? Precision? Komplexitet? Koncentration?
  • Ordklasser – nominal eller verbal text? Är adjektiven och adverben nödvändiga?
  • Ord – avviker ordvalet på något sätt? Kontextbundna ord? Värderande ord? Ordens styrka, precision, konkretisering och sammansättningar? Facktermer? Låneord? Nybildade ord?

Stiljustering under editeringsfasen handlar framför allt att jämka ihop så att stilen upplevs som genomgående. I det följande avsnittet ger vi några editeringstips på språknivå.

Författarens röst

Hur låter en författares röst? Låter den på samma sätt genom hela texten? För att närma sig ett svar på den frågan kan taktiken att skriva av ett kapitel fem gånger användas.

En språkorienterad åtgärd på detaljnivå är att försöka lyfta texten där språkliga svagheter kan identifieras. Taktiken är att gå igenom texten, eller i alla fall de kritiska delarna av den, och markera / ersätta varje ord som kunde vara starkare, tydligare, mer precist, mer aktivt (Obstfeld, 2002, s. 146). Spelar alla ord en roll?

Tempus

There is one easy way of getting the tempus right in your novel: keep it consistent
(Goldsmith, s. 39)

Är det en roman så reagerar ingen på om hela romanen är skriven i dåtid. Att vara konsekvent när det gäller tempus förenklar och minimerar misstagen.

Tempo

Han lyckades.

Tempot ska spegla händelseutvecklingen till exempel med korta meningar, men det betyder inte att hela den mest dramatiska sekvensen kan kortas ner och sammanfattas. Läsaren vill vara med om känslan att lyckas, lida i dödsögonblicket efter att offret gjorts. Att visa och inte berätta är också något som hänger ihop med tempot. Visas alltför mycket riskerar tempot att sjunka.

Varieras tempot i den aktuella texten? Ett konstant högt tempo dödar dramatiken.

En passiv form kan upplevas klumpig och drar ner på tempot, speciellt i en händelserik scen. ”Bombbältet visades fram genom att dragkedjan drogs ner och jackan öppnades upp.”

Humor

Se upp med ironi. Är det bara du som förstår den?

Är typen av humor, till exempel sarkastisk eller dråplig slap-stick konsekvent genom romanen?

Spänning

Hur byggs spänningen upp?

  • Via ett ökande yttre tryck? Tiden är knapp. Larmet går.
  • Via en ökande osäkerhet? Hur mycket tid är det kvar? Är det falskt alarm?
  • Via komplexa oförutsägbara karaktärer som pressas till bristningsgränsen?

Var i romanen är spänningen som störst? Behöver spänningen i slutscenerna kryddas med mer tryck eller större osäkerhet?

Är spänningen hela tiden i fokus eller svävar berättelsen iväg?

Darlings, klyschor, slitna metaforer och uttryck

Kill your darlings är ett uttryck för frustrationen att det som så bra, så fyndigt, så unikt inte passade in i helheten. Någon gång kanske det är helheten som får anpassa sig (Malmsten, s. 165). Att ta bort ”darlings” för att de är bra är uppenbart idiotiskt.

Lista dina egna slitna klyschor och uttryck som kommer naturligt i din text, speciellt när du blir trött eller har bråttom att bli klar. Ersätt med alternativa formuleringar. På längre sikt kan en del av svagheterna i språket arbetas bort genom att läsa andra författare som är erkänt duktiga på att hantera språket.

Här är några exempel på klyschor och slitna metaforer som inspiration för att hitta dina egna. Först några klyschor:

  • Damerna först.
  • Du är som en ros.
  • Bultande eller bankande hjärta.
  • Se mig i ögonen, utan att darra på manschetten.
  • Hon misslyckades kapitalt.
  • Handen på hjärtat, vad gör det om hundra år?

Sedan några klyschor som är slitna metaforer:

  • Mitt liv vändes upp och ner men jag låtsades som att det regnade.
  • Huvudet snurrade. Han hade inte en susning.
  • Tänk utanför lådan.
  • Det hängde på ett hår.
  • Bit ihop och gå vidare med ett hjärta av guld.

Och några plattityder

  • Det ordnar sig.
  • Bollen är rund.
  • Jag säger ingenting, så har jag ingenting sagt.

Småord, onödiga ord, överanvända ord, förbjudna ord, utfyllnadsord, adjektiv och adverb

Prefer the specific to the general. The definite to the vague, the concrete to the abstract (Strunk and White, “Elements of style”)

Slutligen är vi nere på de minsta beståndsbitarna, orden och listar några saker att leta efter och tänka på för dem. Vi börjar med att påminna om att vara sparsam med med adjektiven. Behövs just det adjektivet, just där? Satsen ”han gick fort” kan bli: ”han marscherade”, ”han accelererade”, eller ”han rusade”.

Think of every adjective as a hundred dollar bill and spend wisely / Raymond Obstfeld, ”Novelist’s essential guide to crafting scenes”

Lägg märke till och vid behov precisera berättande och passiva verb, adverb, fraser och talesätt:

 

  • Indikationer på refererande / berättande text – ”av allt att döma”. ”bestämde sig för”, ”därför att”, ”för att [och ett verb]”, ”när”, ”synbarligen”, ”tydligen”, ”vilket innebar att” , ”försökte” och ”uppenbarligen”.

Exempel:  Finns dessa eller liknande ord i en text är den troligen berättande just där. ”Han surade därför att han inte fick låna pistolen av Stefan.”

Passiv meningsbyggnad – ”var [och ett verb]”, ”genom att … ”.

Exempel: Istället för ”Börsen var sjunkande” går det att skriva ”Börsen sjönk”

  • Styr handling – ”när”, ”då”, ”före”, ”efter”, ”innan”, ”genom att”, ”eftersom”, ”före det att …”.

Exempel: ”Då han duckade susade en kula förbi”. Problemet här är att handlingen flaggas innan något har hänt.

  • Distanserande – ”hörde”, ”såg”, ”kände”, ”tänkte” och ”undrade”, ”kunde se…”, ”såg ut att …”, ”verkade …”, ”visste”, ”trodde”, ”insåg”, ”förstod …”, ”hoppades …”, och ”undrade …”, ”kände …,” ”med [känsla] …”, ”fylld av [känsla]…”

Exempel: ”Han hörde motorn rusa” kan skrivas ”Motorn rusade”

  • Motiverande – ”när…”, ”då …”, ”därför att ….”.
  • Värderande – ”bra”, ”egentligen”, ”faktiskt”, ”fast/fastän”, ”förstås”, ”förvisso”, ”gärna”, ”ju”, ”nämligen”, ”precis”, ”säkert”, ”till synes”, ”troligen”, ”trots” .

Exempel: Skriv inte ”Texten var bra”, att skriva ”Texten var förstås välskriven” betyder mer än att den var välskriven. Den som uttalar värderar att den var välskriven.

  • Utfyllnadsverb – ”borde/bör”, ”började/börjar”, ”försökte/försöker”, ”gjorde/gör”, ”hade/har”, ”höll på/håller på”, ”kunde/kan”, ”kom att/kommer att”, ”kände/känner”. ”kändes/känns”, ”måste”, ”skulle kunna”, ”skulle/ska”, ”slutade/slutar”, ”startade/startar”, ”såg/ser”, ”såg ut/ser ut”, ”tittar/tittar”, ”verkade/verkar”

Exempel: ”Arbetet kommer att starta upp efter lunch” borde vara ”Arbetet startar efter lunch”.

  • Tidsangivelse – ”aldrig”, ”alltid”, en stund”, ”just”, ”nu”, ”ofta”, ”plötsligt”, ”redan”, ”samtidigt”, ”sedan”, ”snart”, ”ständigt”, ”sällan”, ”till slut”, ”ännu”, …

Exempel: Satsen ”sedan kom han” kan skrivas som ”han kom”.

Vi går vidare och letar efter småord som används där de inte behövs eller som används alltför ofta. Exempel på typiska sådana småord är:

”att”, ”av”, ”bara”, ”dock”, då”, ”där”, ”heller”, ”helt”, ”här”, ”man/en”, ”ju”, ”med”, ”medan”, ”men”, ”nog”, ”när”, ”och så”, ”också”, ”om”, ”själv”, ”sådan”, ”så”, ”som/såsom”, ”upp”, ”utan”, ”utav”

Exempel: ”motorn startade upp”, ”det blåste medan det snöade”, ”dock är jag glad”

Ofta kan ord skrivas om i stället för att användas och överutnyttjas slentrianmässigt. Varje författare har sina specialare men ett för vanligt ord för många är

”börja/började”

Se över användningen av ordet ”hade”. Det behövs oftast bara en gång i ett stycke för att indikera förfluten tid.

Nästa fråga är om texten har onödiga kvalificerare som inte fungerar:

Förstärkande/förminskande/diffusa – ”bara”, ”en aning”, ”en smula”, ”enormt”, ”fantastiskt”, ”försiktigt”, ”ganska”, ”helt”, ”kanske”, ”knappt”, ”litegrann”, ”mycket”, ”möjligen”, ”nog”, ”någorlunda”, ”nästan”, ”oerhört”, ”ofta”, ”otroligt”, ”så”, ”troligen”, ”ungefär”, ”vanligen”, ”verkligen”, ”väl”, ”väldigt”, …?

Kan de tas bort eller ersättas av mer intressanta, mer precisa formuleringar? Skriv inte ”Han var väldigt smart”, i stället ”Han var smart”, ”Han hade 2.0 på högskoleprovet”

”Those of us who were brought up to be unaggressive in conversation are liable to use qualifiers – adjectives and adverbs such as rather, a little, which soften or weaken the words they modify. In conversation they’re OK; in written prose they’re bloodsuckers – ticks. You have to dig them out right away. The ticks that I myself am plagued by are kind of, sort of, and just – and always, always, very.” (Le Guin, s. 43)

”Great seldom carries the weight it ought to carry. Suddenly seldom means anything at all; it’s a mere transition device, a noise” (Le Guin, s. 43)

Enligt Obstfeld (1002, s. 145) gör nybörjarförfattare ofta felet att stapla flera beskrivande ord på varandra i stället för att hitta det rätta ordet:

Han satte på sig sina svarta, nypressade, eleganta, välsittande, svindyra byxor.

Och slutligen, sudda ut alla ord som ”tja”, ”nå” eller ”hmm”, om de inte verkligen är medvetet valda för att bidra till texten.

Den engelske författaren George Orwell, som bland annat skrev böckerna Djurfarmen (Animal farm) och 1984 formulerade följande tumregler för effektivt och entydigt språkbruk på ordnivå.

  • Använd aldrig en metafor, liknelse eller ett bildligt uttryck du är van att stöta på i skrift.
  • Använd aldrig ett långt ord där ett kort ord är tillräckligt.
  • Om det är möjligt att plocka bort ett ord ska man göra det.
  • Använd aldrig en passiv formulering där du kan använda en aktiv,
  • Använd aldrig ett låneord, ett vetenskapligt ord eller en jargong om du kan ett vardagligt ord med samma betydelse.
  • Bryt vilken av dessa regler som helst innan du säger något omänskligt.
Annonser