Estetik, stil och författarens röst (tempus, tempo, humor, spänning)

Finns det brister eller inkonsekvenser som rör följande estetiska värden: spänning/kontrast/ opposition, balans/harmoni/ symmetri, förgrund/ bakgrund, rumslig utsträckning, rumsliga relationer/ proportion, repetition, dynamik, rörelse, rytm/tempo, perspektiv/ humör/ känsla?

Stil

Är texten konsekvent till sin stilart och sitt användande av stilmarkörer (täthet, fördelning, position) samt markörer i kombination som används? Behåller den sitt stilvärde utgående från stilnivån (graden av formalitet) och stilvalörer? Med genomgående samma precision, komplexitet och koncentration?

  • Stilelement och Stilfigurer – typer som används? Nyskapande? Täthet, position och kombinationer av troper och figurer? Effekter av dessa?
  • Komposition och textbindning – typ av disposition? Vems perspektiv? Kompositionseffekter som inledning som står ut, stegring eller kontraster? Satskopplingar? Konnektiver? Inferenser?
  • Syntax – meningslängd? Många meningsfragment? Typ av språkhandlingar? Hantering av fundamentet? Hantering av bisatser? Ellipser? Precision? Komplexitet? Koncentration?
  • Ordklasser – nominal eller verbal text? Är adjektiven och adverben nödvändiga?
  • Ord – avviker ordvalet på något sätt? Kontextbundna ord? Värderande ord? Ordens styrka, precision, konkretisering och sammansättningar? Facktermer? Låneord? Nybildade ord?

Stiljustering under editeringsfasen handlar framför allt att jämka ihop så att stilen upplevs som genomgående. I det följande avsnittet ger vi några editeringstips på språknivå.

Författarens röst

Hur låter en författares röst? Låter den på samma sätt genom hela texten? För att närma sig ett svar på den frågan kan taktiken att skriva av ett kapitel fem gånger användas.

En språkorienterad åtgärd på detaljnivå är att försöka lyfta texten där språkliga svagheter kan identifieras. Taktiken är att gå igenom texten, eller i alla fall de kritiska delarna av den, och markera / ersätta varje ord som kunde vara starkare, tydligare, mer precist, mer aktivt (Obstfeld, 2002, s. 146). Spelar alla ord en roll?

Tempus

There is one easy way of getting the tempus right in your novel: keep it consistent
(Goldsmith, s. 39)

Är det en roman så reagerar ingen på om hela romanen är skriven i dåtid. Att vara konsekvent när det gäller tempus förenklar och minimerar misstagen.

Tempo

Han lyckades.

Tempot ska spegla händelseutvecklingen till exempel med korta meningar, men det betyder inte att hela den mest dramatiska sekvensen kan kortas ner och sammanfattas. Läsaren vill vara med om känslan att lyckas, lida i dödsögonblicket efter att offret gjorts. Att visa och inte berätta är också något som hänger ihop med tempot. Visas alltför mycket riskerar tempot att sjunka.

Varieras tempot i den aktuella texten? Ett konstant högt tempo dödar dramatiken.

En passiv form kan upplevas klumpig och drar ner på tempot, speciellt i en händelserik scen. ”Bombbältet visades fram genom att dragkedjan drogs ner och jackan öppnades upp.”

Humor

Se upp med ironi. Är det bara du som förstår den?

Är typen av humor, till exempel sarkastisk eller dråplig slap-stick konsekvent genom romanen?

Spänning

Hur byggs spänningen upp?

  • Via ett ökande yttre tryck? Tiden är knapp. Larmet går.
  • Via en ökande osäkerhet? Hur mycket tid är det kvar? Är det falskt alarm?
  • Via komplexa oförutsägbara karaktärer som pressas till bristningsgränsen?

Var i romanen är spänningen som störst? Behöver spänningen i slutscenerna kryddas med mer tryck eller större osäkerhet?

Är spänningen hela tiden i fokus eller svävar berättelsen iväg?