Språk

En hel del av språkanalysen har vi redan klarat av i avsnittet om stil.

I det här avsnittet förser vi dig med ett antal begrepp du kan använda vid språkanalys. Till exempel för att slippa skriva saker som att ”språket var vackert”. Avsnittet inleds med en begreppskarta i form av en figur som följs av en en begreppslista i text där de flesta begreppen finn beskrivna, ytterst kort. Efter begreppsraseriet finns en del avslutande kommentarer.

Begreppskarta för språkanalys

Notationen som används i figuren är enkel. Två förbundna begrepp har en relation som kan vara en till en eller en till många. Du kan i figuren se att en författare och en text har ett språk, och att ett språk består av en eller flera språkdelar.

Begreppskarta

 

Begreppslista för språkanalys

Författare – har ett unikt, typiskt uttryck, ett språk som kännetecknar texterna.

Språk – är författarens röst, en stil med ur-scener, darlings, språkbruk, språkbild och sätt att gestalta. Beror av hur författaren förvaltat berättelsens menig, struktur, handling, dramaturgi, karaktärer och miljö. Språket byggs upp av språkdelar och har en språkstruktur.

Språkdelar – delar av en text på olika detaljnivåer, grafem (fonem), morfem, stavelser, ord, grupper av ord, meningar, grupper av meningar.

Språkstruktur  – hur olika språkdelar ordnas i förhållande till varandra.

Uttryck – karakteristisk språkhantering, kan associeras med en författare, med en hel text eller en del av texten på olika nivåer av språkdelar.

Stil  – form, innehåll och effekt på läsaren. Stilen är formen sett till sitt innehåll och kan visa sig på språkdelarnas alla detaljnivåer. Den är ett resultat av summan av de val som författaren gör och känns igen som stildrag i språket och i användandet av stilfigurer.

Stildrag – en konsekvent hantering av språket som får en text att sticka ut, som användandet av underdrifter i de isländska sagorna eller som att skriva en mening utan predikat. Kan förklaras av vilka stilmarkörer som används. En författare har ofta speciella ”darlings” som återkommer i texter och över ett författarliv.

Stilfigur – stildrag för att skapa stilistiska effekter: rim, allitteration, anafor, antiklimax, assonans, besjälning, hyperbol, ironi, ordpar, oxymoron, paradox, parodi, stegring, klimax, parallellism, allegori, allusion, liknelse, metafor, symbol, tretal, och utrop. Allusioner är anspelningar.

Språkbruk – sätt att ge språket en karaktär, som att använda ett ålderdomligt språk eller slang.

Gestaltning  – handlar om att uttrycka något i texten genom handlingar, ord, tankar och upplevelser snarare än att författaren berättar och värderar, i.e. ”Visa, inte berätta”. Ett vanligt engelsk uttryck för detta är ”Show don’t tell” eller ”Show, not tell”. Goethe sa samma sak redan 1815 ”Bilde Kűnstler! Rede nicht”. Det som beskrivs ges mening och form genom att visa upp och om det görs rätt ges läsaren möjlighet att tolka in djupsinnigheter i stället för att få dem skrivna på näsan och en helhet byggs utifrån detaljer.

Äkthet – texten uppfattas som författarens egen. En berättelse och karaktärer som konsekvent följer de regler författaren etablerat. Svår att precisera, den känns, som anden i maskinen.

Upplevelse ‒ det läsaren uppfattar. Författarens försök att skapa en upplevelse kan delas upp i sensorisk, beteendeorienterad, intellektuell, social, upplevelsen av miljön eller av praktiskt handlande. Upplevelsen kan beröra på olika intensitetsnivåer och beror av det läsaren vet om textens sammanhang och den mening som läsares uppfattar. För text ligger upplevelser av bild och ton nära till hands.

Bild – visuell eller konceptuell struktur. Kan vara en liknelse, metafor, symbol, ikon, index. Måste i de flesta berättelser tillföra något. Fina, vackra bilder är inget självändamål.

Språkbild – Språkbilden beror av hur meningar byggs upp och sätts samman. Den påverkar flytet i läsningen och visar sig som rytm och frasering som beror av ordvalen. Även enstaka ord kan stå för en symbol som förmedlar en känsla.

Ton – tonläge och tonhöjd för en språkbild eller en språkdel. Tonläget bestämmer typ av stämning och tonhöjden intensiteten. Attityden i språket. Humoristisk. Skrämmande.  För ett enstaka ord kan tonen påverkas av av betoning, antal stavelser, vokaler och konsonanter i ett ord.

Ordets varavärde – symbol och känsla som förmedlas av ett ord. Här skiljer man på ordets grundbetydelse (denotation och dess olika betydelsenyanser från associationer, värderingar och annat (konnotation). Smal, mager och slank säger samma sak men signalerar olika attityder och stilvalörer (Lagerholm, s. 95).

Uttrycksfull  – många bilder, tonlägen och tonhöjder

Frasering – användning av pauser, via interpunktering, ordval och meningslängd och betoning. Ett sätt att se språkets som musik.

Rytm – viss regelbundenhet i främst betoning och frasering som får språket att flyta med någon form av variation som vi snabbt anpassar oss till, t.ex. ”Blod, svett och tårar”. Rytm gör fraser och texter lättare att minnas.

Mening – språklig enhet, har ett finit verb,  uppbyggd av en av flera satser, ”living wire of meaning” (Kim Stanley Robinson).

Kärnmening – följs av förklarande/förstärkande beskrivningar.

Handlingsmening – domineras av en handling.

Stämningsmening – domineras av en bild eller liknelse som bidrar till att skapa miljö och stämning för handling.

Klumpiga meningar – stoppar upp läsningen till exempel genom ett ordval som inte passar in, överdriven eller ofullständig kommatering.

Det är det svårt att hitta praktiska tips om hur man analyserar texter och det beror helt enkelt på är svårt. Varje handboksförfattare verkar helt nöjd med att kommentera andra författare utifrån sina egna löst uppbyggda definitioner. Men, det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, som Esaias Tegner skrev.

Alternativt är du nöjd med att slippa precisera. Läsandet är en njutning som du inte vill begränsa med regler och nätverk av definitioner, men då är den också svår att diskutera.

Även listan ovan är luddig men den ger i alla fall en logisk struktur att lära sig mer om och fylla på med egna begrepp. Ju mer du använder den desto mer blir den din egen och hjälper dig att se djup och uppleva mer i din läsning.

Språkanalys

I ett föregående avsnitt om stilanalys finns många exempel på hur språket i en text kan analyseras. Här följer några kompletterande reflektioner och tips.

Många recensioner av romaner kan läggas i en hög där språket klassas som ”vackert”. Ibland med tillägg som att det är ”flyt i språket”, ibland musikaliskt, brutalt eller karakteriserat som språk med en ”fin rytm” som kan vara behaglig, välklingande, konstnärlig eller förförisk. Om även stilen adderas kan den vara genomarbetad, enkel, ren och glasklar, subtil, energisk eller kärv, korthuggen, jordnära och okonstlad.

Att den här typen av omdömen oftast är positiva är klart, men vad betyder de?

Går det att precisera omdömen bättre än så?

” Språkbilden är hur meningarna är uppbyggda och hur de fogas samman. Här är rytmen viktig, det är där du kan sätta din särprägel. Rytmen i text är själva känslonerven, dess puls, den är melodin, tempot som ska spegla innehållet. Det är var du sätter punkt och komma som bestämmer rytmen i en text. Språkbilden har också att göra med vilka ord du använder för att skapa olika ljudbilder.” Sören Bondeson, http://tidningenskriva.se/sju-steg-for-att-lyckas-med-din-roman/

Språket skapar en helhet, en stämning. Med språket menas här summan av alla val som författaren gör enligt kapitlet om språkanalys, från tema till ordval och interpunktering. Målet är att stämningen överensstämmer med läsarens uppfattning om vad författaren vill säga, eller hur författaren är.

Ord

Ord har en eller flera betydelser som går att slå upp i en ordbok. Ordet gå till exempel betyder att den ena foten sätts framför den andra med en upprätt kroppshållning och utan brådska.

Ord har synonymer som betyder ungefär samma sak. Synonymer till ordet gå är enligt synonymer.se:

vandra, promenera, traska, spatsera, strosa, vanka, kliva, stega, knalla, ströva, flanera, spankulera, ta en promenad; röra sig, vara igång, passera, förflytta, tillryggalägga; sätta igång, avgå, lämna, starta; bege sig, fara, åka, resa; förflyta, försvinna

Till var och en av synonymerna ordet följer associationer, dels mer eller  mindre privata och dels kulturella. Synonymen vandra ger för några associationer till fjällen, andra kommer att tänka på fotvandring på Sörmlandsleden eller pilgromsvandring mot Santiago de Compostela i norra Spanien.

En del ord är långa, andra korta, och ord motsvaras av ljud när de läses. De kan vara hårda eller mjuka, och med betoningen på olika ställen av ordet.

Francine Prose (2006, s. 16) ber oss att sakta ner och stanna av vid varje ord. Vad tillför det texten?

Låt oss följa hennes råd och hennes funderingar runt de första raderna i En bra karl är svår att finna av Flannery O’Connor (ibid., s. 16-17). Så här lyder raderna:

Farmodern ville inte åka till Florida. Hon ville åka och hälsa på några släktingar i östra Tennessee och grep varje chans att få Bailey att ändra sig Bailey var sonen hon bodde hos och hennes enda pojke

Den första enkla meningen består av bara sex ord och saknar adverb eller adjektiv som tonar de enkla fakta som framställs. Det första ordet kunde ha valts på många andra sätt, till exempel Mrs. Smith, tanten, kvinnan, men valet är medvetet gjort för att koppla karaktären till hennes familj.  Vi anar att familjen är viktig för henne. Ordet farmoder ger samtidigt mängder av associationer, både kulturella, mytiska och  läsarens egna subjektiva.

Meningen förmedlar känslan av konflikt och det korta konstaterandet skänker berättaren auktoritet. Här finne något att berätta. Lyssna nu.

Meningar och stycken

Ord sätts samman till meningar.

Prose (2006, s. 39) försöker beskriva när en mening blir vacker. Hon ger ett flertal exempel av Virginia Wolf, Philip Roth och andra och fastän hon medger att det inte går att kvantifiera eller sätta upp regler för meningar pekar hon på en faktor. En mening bör tydligt och klart berätta det den ska med ett så få ord som möjligt. Inget ord ska kunna tas bort. En annan faktor som hon lyfter fram är grammatiken. Författaren som skapar sin egen grammatik riskerar att skaka om läsaren i onödan. Texter som följer grammatikens etikettregler låter läsaren fokusera på rätt saker. Rytm är viktig och även vad hon kallar kadens (i analogi med tonföljd inom musiken). Hennes tips är att läsa texten högt och lyssna på hur den låter, snarare än  på vad den försöker säga (ibid. s., 56).

Om Philip Roths meningar skriver hon så här:

[H]ow energetic they are, how they differ in length, in tone, in pitch, how rapidly and seamlessly they shift from explanatory to incantatory, from inquisitive to the rhethorical to the reportal (ibid., s. 49)

Här kommer ett exempel med meningar av olika längd, översatt från  Gary Provost. Hur skulle du förbättra textens rytm och melodi?

Den här meningen har sex ord. Ytterligare sex ord kan läggas till. Meningar med sex ord är bra. Men många i rad blir monotont. Lyssna på hur de låter tillsammans.  Texten börjar nu att bli tråkig. Något verkar ha hakat upp sig. Örat kräver mer omväxling än så.

Lyssna nu.

Jag varierar meningslängd och skapar musik. Musik. Texten svänger. Har en behaglig rytm, en melodi, harmoni.

Jag använder korta meningar

Och så använder jag meningar som är av typisk medellängd, eller lite längre.

Men ibland, när jag är säker på att läsaren är utvilad så engagerar jag med en mening som är riktigt lång, en som glöder av energi med kraften hos ett crescendo, mullrandet av trummor, skrällen av en symbol som säger lyssna på det här, det är viktigt.

Meningar sätt i sin tur samman till stycken och inte heller för dem finns det accepterade regler som gäller alltid och överallt. Stycken kan ses som minikapitel med en viktig inledning, ett innehåll och en avslutning som får läsaren att genast börja vilja läsa nästa stycke. Styckesindelningen styr hur läsaren andas mentalt under läsningen (Prose, 2006, s. 66).

The breaking up into paragraphs and the punctuation have to be done properly but only för the effect on the reader. A set of dead rules is no good. A new paragraph is a wonderful thing. It lets you change the rythm, and it can be like a flash of lighting that shows the same landscape from a different aspect. (Isaac Babel citerad av Prose, 2006, s. 63).

Det kortast möjliga stycket består av en enda rad. Et så kort stycke kan användas för att brutalt trycka fram ett budskap men används det i onödan eller för ofta stör det läsandet.

Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man som äger en stor förmögenhet måste vara i behov av en hustru. (Första meningen ur Stolthet och fördom av Jane Austen)

Likaså suckar läsaren när sida efter sida är fylld från vänster till högermarginal med text utan indragningar för stycken. Gabiel Marquez första stycke i romanen Hundra år av ensamhet sträcker sig över en och en halv sida.

Humor och språk

Det är svårt att tänka sig en humoristisk bok som beröms för ett vackert språk. Varför? Kanske för att humor bygger på brott i helheten, överraskningar i ordval eller händelser, störningar i allmänhet, övertramp, aggressiv överlägsenhet, humor som flykt ur en psykologiskt pressande situation, …?

Det som är vackert kan också något utöver det vanliga, överraskande och kreativt, men det syftar uppåt, antyder något större, utanför, där humor smäller ballongen och gör en kullerbytta i gräset. Möjligen har vårt skönhetsbegrepp kvar en del av antikens koppling mellan moral och skönhet.

Kan humor vara sublim?

Under rubriken Stil/Stilanalys finns en hel del mer som relaterar till språkanalys. Tips finns också under rubriken Efterarbete och förstås i avsnittet om Mall för systematisk analys.

 

 

 

 

 

 

 

Annonser