Research

Som en del av uppstartsarbetet med romanen måste kunskaper om romanvärlden byggas upp. Vad som bör vara någorlunda genomtänkt redan från början är:

  • Huvudpersoner med sina erfarenheter och personligheter.
  • Platsen och tiden.
  • Situationerna (omständigheter, händelser, handlingar, dialog).

Under det fortsatta arbetet kommer mycket mer av bakplanet, d.v.s. bakgrundsinformation som relaterar till berättelsen, attt utvecklas, och en del av det kanske även förändras.

Med ett alltför grunt bakplan blir skrivprocessen hämmad och det blir svårt att sätta sig in i hur huvudpersonerna tänker. De blir platta och kan inte ges ett fullt liv i berättelsen.

Bakplan / bakland och undertext

Varje berättelse har ett bakplan som består av vad som har hänt tidigare och hur komponenterna i berättelsen hänger ihop. Där ingår också underförstådda förhållanden, normer, sätt att bete sig och tänka. Varje karaktär i berättelsen har sin egen historia i bakplanet och ur all denna information väljer författaren ut ett nu-plan som tas upp i berättelsen. Bakplanet och all tid som lagts ner där på research är ett jobb som inte direkt visas upp för läsaren, det får inte belasta berättelsen och läsupplevelsen, men behövs för att författaren trovärdigt ska kunna svara på följande frågor som ”Vad är det här för ett ställe?”, ”Vem är den där som agerar?”, ”Varför händer detta just här?”.

Om den värld som beskrivs i romanen inte är vår egen värld måste det som skiljer sig introducera så att läsaren har en chans att finna sig tillrätta. Ett sätt att åstadkomma detta är att börja berättelsen i ett lokalt sammanhang.

”Det är vanligt att fantasy startar på en ”bondgård”. Ta Eragon som exempel, eller Stålmannen. Läsaren får då en chans att först bekanta sig med en begränsad del av miljön innan huvudpersonen ger sig ut i resten av världen (för det händer i stort sett alltid i en fantasyroman). Det måste inte vara just en bondgård, Sagan om ringen börjar i landsänden Fylke, Harry Potter börjar hos familjen på Privet Drive, men försök att avgränsa miljön så att läsaren hinner med. Det kan ju både vara främmande varelser, nya naturlagar, vilken magi som finns och hur den fungerar, styrelseskick med mera som din läsare ska hinna med att lära sig.” (Anna Gable, Skriv trovärdig fantasy, 2018-04-24 via https://annagable.com/2018/03/05/skriv-trovardig-fantasy/)

Hur kan bakplanet presenteras för läsaren? Att låta en karaktär föreläsa om sin värld är en fulfix som kan upplevas som klumpig av läsaren: ”Som ni alla vet drivs bilarna av luft enligt Herberts princip. Som han fick nobelpriset för.”. En annan detalj att tänka på när bakplanet bestäms är att se till att alla namn är konsekventa och trovärdiga i den miljö och tid där berättelsen utspelar sig. Om det är ett fantasydrama på 170-0talet som utspelas i Sverige bör namn som Bob, Gdi Tullig, och Grönköping troligen inte användas

Undertexten är den djupare meningen med en text. Det som gör att vissa romaner sticker ut och att det som händer i romanen ingår i en större, medvetet konsturerad djupare mening. Det är inte säkert att läsare på ett enkelt sätt kan formulera undertexten, troligen är den inte utskriven, men den ger en helhet som kan uppfattas och som berör läsaren. Om inte undertexten är formulerad måste författaren lita på att läsaren gör tolkningen, det arbetet gör gärna många läsare. Att läsa mellan raderna är en del av tjusningen med att läsa. Tollström (s. 87-93) listar ett antal tips och tekniker att arbeta med för att skapa en undertext som berör:

  • Avslöja vad som egentligen händer och tänks via dialog, gester, ansiktsuttryck, hållning, tempo, och tonfall. En dialog kan vara dubbeltydig, ha en kulturellt baserad normerad tolkning, visa på känslor som inte sägs rakt ut, innehålla lögner som läsarenförstår är lögner, antydningar som läsaren och kanske någon till förstår, som halvt uttalade hot. Dialoger som avbryts, och tystnader i dialog talar till läsaren. Dialog kan kombineras med fysisk handling och olika yttre intryck. Att vägra lyssna på någon annan säger något om situationen, relationen och karaktärerna.
  • Använd dissonansen mellan vad som sägs och tänks och vad som görs. Medvetet eller omedvetet.
  • Undertexten kan öppna för tolkningar även av romanfigurerna.
  • Planteringar, som att beskriva en kniv, och miljöbeskrivningar kan representera undertext.
  • Symbolik, regn som sköljer bort, snö som täcker över. Speciella klädesplagg som används, eller inte

Research integrerat med skrivandet

En del författare håller sig med dagböcker och anteckningsböcker för att samla tankar och idéer runt skrivandet (Norin, 2011, s. 37 ff.). Dels för att det ”känns bäst” och för att de är vana, men framför allt för den unika flexibilitet som papper och penna ger.

Vi förutsätter i det här avsnittet att disposition och manuskript formuleras i datorbaserade dokument. Ett alternativ är då att strukturera sitt arbete hårdare så att idéer och utkast direkt hamnar på ungefär rätt ställe i manuskriptet. Då slipper man få dåligt samvete över alla lösa blad, kommentarer i anteckningsböcker, och email till sig själv som man borde gå igenom för att kanske hitta några guldkorn. Gör det på en gång eller inte alls. Alla anteckningar är inte av typen att de förs in i ett manuskript. De kan röra romanens känsla eller en referens till en annan bok. En antecknings värde kan ibland vara just att den skrivs ner så att den registreras och skapar ett minne. Om anteckningen sedan ändå tappas bort var den antagligen inte så viktig men minnet av den kan ändå undermedvetet påverka skrivprocessen.

I början är manuskriptet så löst i kanterna. Då kan anteckningarna bäst samlas i en disposition som blir ett första utkast till romanens struktur. När dispositionen byggs ut och blir till ett manuskript finns redan en hel del material att flytta runt och pussla ihop. När det grundläggande ramverket till ett manuskript stabiliserat sig går det att börja skriva på olika delar parallellt. I slutet av arbetet kan idéer till förbättringar läggas in som kommentarer, till exempel som text med annan färg eller med en unik markör som ”xxxHG” före de nya textsjoken. Allt eftersom kan sedan tilläggen arbetas in i texten, eller slängas bort.

Ett sätt för författaren att tidigt lära känna sitt eget bakplan är att tidigt i skrivprocessen formulera ett synopsis som sammanfattar de stora dragen av berättelsen och som presenterar en första skiss av karaktärer och miljöer.

Vi kommer allt eftersom att presentera fler tekniker och analysmetoder som kan användas längre fram i skrivprocessen.

Annonser