Litterär gestaltningen av sex

We know about the physiology. What the writer needs to tell us in a sex scene are the things we don’t know. (Russel Banks i Benedict, 2002, s. 44).

Det sägs i bloggar och skrivhandböcker att det är svårt att skriva bra om sex, men det finns många sätt att göra det. I det som följer ges exempel dels från klassisk ”accepterad” erotik som överlevt tidens tand.

Det är ingen slump att det finns ett umärksammat pris ”Bad Sex in Fiction Award” av Literary Reviews för dåligt skriven erotik. Det är enklare att peka finger än att säga vad som är bra och varför, men till och med i diskussionen om de nominerade till priset är meningarna delade om de exempel som valts ut verkligen är dåliga, speciellt om hänsyn tas till den romankontext som de är skrivna i. Om man räknar bort det som är dålig och slarvig prosa, vad finns då kvar som är dåligt i de nominerade exemplen? Vad som är dåligt i en romans sexbeskrivning är till viss del ett subjektivt och kulturellt omdöme. Vad som gäller i en erotisk deckare 2020 skulle vara otänkbart i någon roman 1920. Det som är lättare att klandra är när hantverket inte görs som det ska. I detta avsnitt ska vi försöka ge några svar om vad det är som kännetetcknar skrivhantverket för att skriva erotik. I slutet av essän finns en längre diskussion om bra och dålig erotisk litteratur. Här fokuserar vi nu på hantverket.

Berättare och berättarperspektiv

Vem som berättar och ur vilket berättarperspektiv (fokalisering) det görs spelar roll när det gäller erotik. Framför allt om det är en kvinna eller man som berättar, och också om hen berättar utifrån en mans eller en kvinnas perspektiv. Läsarna är mer känsliga om berättaren och berättarperspektivet matchar deras eget kön, och kvinnor, som är mer vana att läsa erotik, är mer känsliga än män. Att beskriva en sexakt utifrån en kvinnas perspektiv men med ett tydligt manligt förhållningssätt är ett bra sätt att bli utskrattad.

Vilken berättare och vilket berättarperspektiv skulle du välja för din erotiska version av Snövit (Liser, 2013, s. 29)? Vad får valet av Trötter eller Toker för effekt på handlingen av, språk och annat i din berättelse? Hur skulle handlingen behöva göras om för om den elaka styvmodern är berättaren?

En berättelse skriven i första person släpper in läsare så nära huvudpersonen och händelserna som möjligt. Det blir enkelt att identifiera sig med karaktären. Den filmiska motsvarigheten är att huvudkaraktären har en kamera i pannan som filmar allt utifrån huvudpersonens perspektiv. Berättaren får tillgång till mycket detaljer, men bara från ett perspektiv. För att berättelsen ska engagera krävs det att berättaren är sympatisk, eller i alla fall att läsaren känner för berättaren. Om i stället ett tredje-persons perspektiv används frikopplas berättaren från huvudkaraktären och kan berätta för läsaren på ett naturligt sätt. Den allvetande berättaren som går in och ut i de olika personerna ger största möjliga frihet för berättaren. Riken är att det blir för mycket berättande och avstånd till karaktärerna när läsaren studsar runt och får veta allt möjligt omöjligt.

I de exempelromaner som vi studerar närmare är Lady Chatterleys älskare skriven av en man och Femtio nyanser av honom av en kvinna. Båda använder sig av en kvinnlig berättare och ett kvinnligt perspektiv. Lady Chatterleys älskare är skriven i tredje person, preterium, medan Femtio nyanser av honom är skriven i av första person, presens.

Anais Nin byter berättare och berättarperspektiv i de olika novellerna. Hon använder sig konsekvent av dåtid.

Erotisk dramatik (om och hur/var/när/vilka)

Dramatiken i litteratur finns på flera nivåer.

På en nivå byggs förutsättningar upp för att det som händer skulle kunna leda till sex, men det sägs inte rent ut. Läsaren lämnas att dra sina egna förutsättningar men ges antydningar i miljö och handling om att sex är en möjlighet, eller inte.

Ett exempel här är om vi vet att Lady Chatterleys älskare innehåller sexscener. Vi läser på och ännu har inget hänt. På sidan 67 knackar Connie på hos skogvaktaren men ingen svarar. Hon tycker sig höra ljud från stugans baksida och går runt den:

Hon gick runt stugan och stannade. På den lilla gården bara ett par steg från henne stod mannen och tvättade sig, fullkomligt omedveten om henne. Han var naken till höfterna, hans manchesterbyxor kasade ner över de smärta låren. Och hans spensliga, vita rygg var böjsd över en stor bunke löddrigt vatten, i vilken han doppade hividet; så ruska de han på det med lustigt kvicka små rörelser, lyfte sina smala vita armar och klämde bort tvållöddret bakom öronen, kvickt och elegant som en vessla som leker med vatten, och fullkomligt ensam. (Lawrence, 1928, s. 67).

Nästa dramatiska nivå gäller inte om och varför det blir sex, utan hur, eventuellt med var, när och vilka som tillägg.

I novellen Elena av Nin (1969, s. 126-212) läser huvudpersonen Lady Chatterleys älskare och vill uppleva det Connie gör i den. I novellen får vi följa Elenas problem med att nå orgasm ända tills dess hon lyckas.

När det gäller kravet på en dramatisk kurva skiljer sig inte erotik från annan litteratur. Karaktärerna i berättelsen måste ställas inför problem men för en erotisk scen finns det nya besvär och utmaningar att ta till. Dramatiska ingredienser som ofta utnyttjas i erotik är:

  • Karaktärer med avvikande sexuella beteenden.
  • Makt och tvång.

I Nins (1969, s. 28-45) novell om Mathilde ökar dramatiken snabbt när hon är bedövad av kokain och älskaren drar upp en kniv och avslöjas som en brutal sexualförbrytare. Om barn blandas in ökar genast dramatiken. Det gäller för berättelser om våld, men också för erotik.

Dramatiken kan även bygga på förförelse av karaktärer vilket är ämnet för nästa avsnitt.

Språk

Språket är en viktig ingediens i all litteratur. Vilket språk, vilka olika ordval visar på att karaktärerna är unika med sina egna speciella personligheter? Hur yttrar sig deras socialgrupp, yrke, personliga historia och tidigare erfarenheter i deras språk?  Var konsekvent när valen gjorts. Hur märks det i deras språk att de är upphetsade? Blir de mer vulgära, mer kärvänliga eller tysta?

Eftersom sexuellt laddade ord sticker ut och uppmärksammas av läsaren är det extra viktigt att de väljs med omsorg, konsekvent och anpassat efter genre, karaktärerna i scenen, handling, författarens stil och det aktuella berättarperspektivet. Det är skillnad på penis, manslem, uppsvällt kön, och bergborr, ord som Nin använder. Dock använder hon inte ordet kuk. Den erotiska litteraturens karaktär av att dölja för att stimulera gör också att den gärna utnyttjar symboliskt språk och omskrivningar. Det i sin tur gör att erotisk litteratur måste lita på att läsaren kan se igenom och tolka subtila associationer och budskap som döljs i symbolspråk.

It goes without saying that erotic language is elaborated not only in articulated language but also in the language of images. […] Our society never utters any erotic practice, only desires, preliminaries, contexts, suggestions, ambiguous sublimations, so that, for us, eroticism cannot be defined save by a perpetually elusive word. (Barthes, Sade/Fourier/Loyola 1976: 26)

LeFranc påpekar att det gått några år sedan Nin skrev sina berättelser och att en del av hennes symbolspråk nu känns uttjatat, udda och föråldrat.

Nin’s erotica uses imagery of nature and decadence to supplement otherwise clinical or vulgar vocabulary that are indeed bold and poetic. Given that Nin wrote Delta of Venus in the 1940s (and Commengé’s translation published in the late 1970s), the metaphors do also come across faded, quaint and outdated. (LeFranc, s. 84).

Här är några exempel på hur Anais Nin använder bildspråk i Venusdeltat ur novellen Basken och Bijou (Nin, 1969, s. 212-215)

Han höll utkik efter ett av de där små röda ljusen som lovade njutning.

Han var en kännare, en gourmet när det gällde kvinnans juvelskrin.

Maman’s delectable flavoring would appear, something her girls could rarely pro-duce, a honey that smelled of seashell and that made the passage into the female alcove between her thighs a delight to the male visitor. 

[Maman kunde producera en sant njutbar saft för kärleksfesterna, en saft som de flesta andra kvinnor måste tillverka på konstgjord väg. …] Man kunde knacka på detta runda skal en, två gånger, det var nog för att Mamans utsökta kryddning skulle framträda, något hennes flickor sällan kunde producera, en honung som doftade snäckskal och som gjorde passagen in i alkoven mellan hennes lår till en glädje för den manlige besökaren. (Nin, 1969, s. 215)

“How do I look to him?” she asked herself. She got up and brought a long mirror towards the window. She stood it on the floor against a chair. Then she sat down in front of it on the rug and, facing it, slowly opened her legs. The sight was enchanting. The skin was flawless, the vulva, roseate and full. She thought it was like the gum plant leaf with its secret milk that the pressure of the finger could bring out, the odorous moisture that came like the moisture of the sea shells. So was Venus born of the sea with this little kernel of salty honey in her, which only caresses could bring out of the hidden recesses of her body.” /Anaïs Nin, Delta of Venus, s. 15

“Hur ser han på mig?” frågade hon sig själv. Hon reste sig och ställde en hög spegel mot en stol vid fönstret. Så satte hon sig på mattan framför den och särade långsamt benen. Det var en härlig syn. Hyn var perfekt och vulvan fyllig och svagt rosa. Hon tyckte den liknade en gummiplantas blad som det lättaste tryck med ett finger kan få att utsöndra droppar av mjölk likt den doftande dagg hennes sköte kunde avge vid beröring som en havets snäcka. Det var så Venus fötts ur havsvågens skum. Innerst fanns denna kärna av kryddad honung i henne, den som endast smekningar kunde få att rinna fram ur hennes kropps dolda gömslen. /Anaïs Nin(1969, s. 35)

Även när det gäller namnval använder sig Nin av associationer. I berättelsen ”Lilith” (Nin, 1969, s. 91), associerar namnet till bibliska och andra äldre berättelser där Lilith sågs som sexuellt krävande och en farlig demon.

Nins ordval kan också exemplifieras med följande en uppsättning från Nin (1969)

lem, penis, ollon, flagga, naken atlet, bergborr, genitalier, kön, fitta, slida, vulva, glädjeskrin, lilla såret, våt hungrig mun, …

som vi kan jämföra med motsvarande lista från James (2011)

 stånd, lem, ollon, klitoris. Där.

Språket i Femtio nyanser av honom har kritiserats hårt men det går också att se det som ett nödvändigt val för att romanen skulle bli en succé.

The British author of Fifty Shades sets her story in the north-western USA and it is narrated in the voice of the central character Anastasia Steele, a twenty one year-old American, whose tone is affected largely by the frequent repetition of such received colloquialisms as ‘jeez’ and ‘holy crap.’ Ana’s subjective, present-tense, narration roles along with little regard to style or grammar, although critics of the rudimentary writing miss the point: whether by accident or design, the style does not exceed the likely capacities of the undergraduate narrator, albeit a student of English Literature. The stylistic limitations of the narrator are well illustrated at the very end of the first novel, when having walked out on her lover she uses this rather clunking metaphor: ‘I head straight to my room, and there, hanging limply at the end of my bed, is a very sad, deflated helicopter balloon. Charlie Tango, looking and feeling exactly like me.’ (James, 2011a, p.356) In short, Ana is a shallow and pointedly unliterary literature student. She is naïve and, as she frequently says, knows very little about anything, except cooking. What is more she is a virgin who has not yet experienced orgasm or masturbated; she has no sexual history and even finds wearing make-up intimidating. In other words she is a blank space, easily available for identification by the intended reader, whom we may assume to be female. No doubt Ana is not the reader exactly as she is but as she might wish to be: an artlessly attractive, virginal body and an innocent, sympathetic personality, within whom the reader can enjoy the romantic and erotic journey to imaginary fulfilment. (Hardy, 2015).

Karaktärer

If Anastasia is the subject of this romantic narrative the eponymous hero is the principle object. In many ways Christian is a classic romantic figure. At twenty-seven he is still young, though a little older than Ana and, unlike her, sexually skilled and experienced. In fact Christian is prodigiously talented at all things, except cooking of course, and especially in business, where his acumen has already made him rich. But above all, as Ana remarks at least once in every chapter he is ‘beyond beautiful.’ He is, in short, an impossible combination of romantic masculine traits, both beautiful bad boy and powerful man of the world.  … While there are countless references to Christian in white shirt and jeans it is his face and clothed body, rather than really his naked body or sexual anatomy, which is the object of Ana’s gaze. (Hardy om Femtio nyanser av honom, 2015).

Karaktär och konflikter

I en roman där sex inte är temat måste sexscenen motiveras utifrån handlingen eller karaktärerna. Det finns mängder att frågor att ställa sig själv som läsare och författare. Vilka behov och konflikter driver huvudpersonernas beteende i de romaner vi använder som exempel? Varför är Lady Chatterlay otrogen? Varför dras Anastasia till Christian Grey? Vad driver de olika karaktärerna i Anais Nins noveller? Hur ges behoven utlopp i sexscenerna? Hur gestaltas behoven, motiven och konflikterna? Hur visa utan att berätta?  Hur visas personligheter? Utvecklas karaktären av att placeras i en sexscen? Ges läsaren ny viktig information om karaktären genom det sätt den beter sig i scenen?

När hennes kropp värmde han närhet kom han inte på något annat att säga än ”Elena!” Då var hans armar och ben och kön så förlamade att han slutade dansa. Det han var medveten om när han uttalade hennes namn var sin mor, sin mor som han sett henne när han var liten, en kvinna som var större än andra kvinnor, enorm, svällande, med moderskapets kurvor under de vida, vita kläderna, brösten som han diat och som han hängt fast vid mycket längre än han behövde, ända fram till dess han blev medveten om köttets mörka mysterium (Nin, 1969, s. 140)

Karaktärnas utseende

Författaren bör ha en tydlig bild av karaktären sexuella attribut innan sexscener antyds eller skrivs. Hur stora är till exempel huvudkaraktärens bröst? Är hon nöjd med storleken? Visar hon dem gärna? En annan likanande frågeställning är hur hon ser på sin egen och andras könsbehåring (Lister, 2013, s. 49). När det gäller utseende finns det inga rätt eller fel. Det är en subjektiv bedömning, även om det finns kulturella och biologiska preferenser.

Han hade tagit av sig skjortan för att få ordentligt med sol. Han hade en magnifik atletisk torso som redan var gyllenbrun. Ansiktet var ungdomligt, vaket men han hade grått hår. Ögonen var inte riktigt mänskliga. De hade den fasta, hypnotiska blicken hos en djurtämjare, något auktorativt, häftigt. Elena hade sett samma uttryck hos hororna som stod i gathörnen av Montmartedistriktet, med sina caper och scarfs i bjärta färger. Om man bortser från ögone nvar den här mannen aristokratisk. Hans rörelser var ungdomliga och oskyldiga. Han svajade när han gick som om han var en smula berusad. All hans styrka koncentrerades i den blick han gav Elena, och sedan log han oskyldigt, lätt och fortsatte.  (Nin, 1969, s. 129)

Karaktärnas språk

Använder karaktären ett språk som matchar personligheten och situationen? En läkare i berättelsen använder troligen andra ord än en gängmedlem. Likaså spelar det roll om karaktären befinner sig på 1200-talet eller 2000-talet. Exempel på olika språkval kommer senare.

Karaktärnas sätt att beskriva

Erotik behöver inte skriva ut detaljerna av sex. Att förmedla stämningen och känslorna är minst lika viktig, om inte viktigare. Hur karaktären/berättaren väljer att beskriva situationen säger en hel del. Är det som en dröm med blommor, lukter, ljud och känselintryck eller är det en sexuell fantasi som associerar till våld? Exempel på olika sätt att beskriva sin situation kommer senare.

Stereotyper eller inte?

För pornografin duger stereotyper, manliga och kvinnlig. I erotik är karaktärerna en del av berättandet och om romanen vill ta sig längre bort än romatiska stereotyper kommer djupa och trasiga människor att vara viktiga för berättelsen. Om däremot sex och erotik är en betydande del av romanen så kommer automatiskt karaktärerna att relateras till sina sexuella beteenden och den erotiska utstrålning de kan förmedla. Om karaktärerna kan väljas helt fritt så kan de bli de en ännu större del av den erotiska spänningen. Exempel är oskulden och bordellmamman som båda förekommer hos Nin.

Hennes stora ögon, fortfarande klara, såg genomträngande in i byxorna som om de kunde bedöma storleken och tyngden på vad mannen ifråga hade. … Till och med genom byxorna kunde hon mäta kunden och skaffa fram rätt handske åt honom, en som passade bra. Det gav ingen njutning om det var för mycket plats, och inte heller om handsken var för trång.

Ur ”Basken och Bijou” (Nin, 1969, s. 212-213).

Möjligheterna till variation är oändliga, till och med för en kort novell.

You’ve got choices. Lots of choices. You’ve got to know your characters, how they’d behave. Ever wondered how someone else has sex, what they think about, what their purpose for sex is? Maybe you haven’t for someone in your real world, but you’ve got to think about these things for your characters. Their motivations for sex—as for each of their actions—have to be consistent for the characters. The acts themselves need to fit the character or the person the character imagines himself to be or the person the character wants to be (Hill, 2011).

Karaktärernas attityd till sex

Ytterligare frågor att ställa sig runt karaktärerna är: Hur är karaktärernas attityd till sex? Vardag? Första gången? Reaktioner på det som händer? Vill de ha mer? Aldrig mer? Skam? Äventyr? Leta efter en ny partner? Framgår det vad alla de olika karaktärernas attityder är? Är några av dem reducerade till stereotyper? Vampyrer och varulvar förutsätts vara sexuella rovdjur vilket författaren kan utnyttja. Också om en karaktär är ointresserad av sex bör läsaren får reda på det, utan att det skrivs ut.

Relationer

Beyond aesthetic portrayal, Christian is also the object of Ana’s narrative in the sense of process, in that his highly desirable raw material is gradually transformed into a domesticated and marriageable form. It is the old fantasy of taming the bad boy; one who, in this version, is emotionally closed and who intends to use the heroine only as a contractual submissive. Confronted by a man who is both exciting and dangerous Ana must decide how much to risk and whether she is willing to be dominated. In sexual matters she accepts his tutelage and is entirely shaped by his script; at least until he beats her so severely that the experience takes her beyond her physical limits. Ana’s rejection of him, at the end of the first novel, marks the turning point of the narrative and prepares the way for his transformation in the second novel. (Hardy om Femtio nyanser av honom, 2015).

För relationer gäller generellt samma sak som för karaktärer. I texter av pornografisk karaktär är relationen och hur den utvecklas oftast inte viktig. För erotik blir den viktigare och ju djupare mänskliga omständigheter som ska fångas mer komplicerare och oftast trasigare blir relationerna.

  • Verkar karaktärerna som älskar trivas ihop? Passar de ihop? Känner läsaren sympatin eller vad det nu är för känsler som de har för varandra?
  • Utvecklas relationen med karaktärerna?
  • Visa relationer, berätta inte.

Om det är fler än en person inblandad gäller det att vara tydlig med vem som gör var. Det blir ännu viktigare när antalet deltagare ökar. Det är lätt att som författare underskatta läsarens förvirring eftersom författaren har hela scenen klar för sig.

I Nins (1069) noveller berättas det om många olika relationer. Ett exempel är den mellan Basken och Bijou. De träffades på bordellen där konstnären Basken var bordellmammans favorit och Bijou en av glädjeflickorna.

Basken böjde sig över kvinnan som blommade under honom som en drivhusväxt, doftande, fuktig och med älskogsögon och våta läppar. En fullblodskvinna, mogen och yppig. Ändå stod hennes gummipenis styv mellan dem och det gav Basken en underlig känsla. Penisen rörde vid hans egen och försvarade kvinnans öppning som ett spjut. Han kommenderade irritera ”Ta av den”. …Han kastade sig över henne, och hon, som ännu hade atrappen i ena handen, höll den över skinkorna på mannen som borrade sig in i henne. När han höjde sig för att stöta in i henne på nytt körde hon in dildon mellan hans ben. Han skrek som ett vilt djur och kastade sig över henne Ur ”Basken och Bijou” (Nin, 1969, s. 226-227)

En annan är berättelsen om den ensamma kvinnan Elena som åker till ett fjällhotell och träffar den mystiske politiske agitatorn Pierre. Efter diverse förvecklingar tar Pierre det som sin största uppgift att tillfredsställa Elena.

Han tröttade ut sig totalt med att vänta på hennes njutning. Han höll tillbaka sin. Han stormade mot denna ointagliga kärna i hennes varelse som kunde sluta sig när som helst. Han började förstå något av mäns perversa tillgivenhet för frigida kvinnor. … Ibland behandlade han henne brutalt, som om hon var en hora och han kunde betala för hennes underkastelse. Andra gånger försökte han smälta henne med ömhet. Han gjorde sig liten, nästan till ett barn i hennes armar. (Nin, 1969, s. 158)

Dialog

Här följer några punkter att tänka på när det gäller dialogen i en sängscen, sängsnacket (Lister, s. 93):

  • Är dialogen trovärdig med tanke på situationen?
  • Kan dialogen stärka lustkänslan hos läsaren?
  • Skiljer sig dialogen före, under och efter?
  • Ju längre in i sexscenen, deto kortare meningar.
  • I slutet av akten antyds ofta en brådska i dialogen som matchar upphetsningen
  • Där det blir riktigt intensivt kanske ord ersätts med grymtningar, stön och flämtningar.
  • Det går att använda stora bokstäver eller kursivering för att betona. Om det görs på flera ställen måste det göras på samma sätt.

Analysfrågor för handlingen om (förförelse), handlingen av (samlag) och händelse (orgasm)

I detta avsnitt ger jag förslag på frågor som kan användas vid analys av händelsen orgasm. Frågorna kan enkelt omformuleras och användas även för handlingen om (förförelse, flirt, förälskelse) och handlingen av (förspel och samlag), se exempel under rubriken Dramatik nedan.

Dramatik

Den dramatiska kurvan för en sexscen kan formuleras som förspel, sexakt med orgasm och ett efterspel, vilket i stora drag motsvarar en treaktare med introduktion (anslag, presentation, fördjupning), komplikation (upptrappning, klimax) och avrundning. (Engstrom, 2015, s. 35). I denna essä vidgas perspektiveet något så att förförelsen får motsvara introduktionen, samlaget med förspel grupperas ihop och orgasm får ett eget avsnitt. Förförelsen ses som ”handling om”, samlaget är ”handling av” och orgasmen klassificeras som en ”händelse”.

Den erotiska berättelsen och samlagets dramatik kulminerar ofta i en orgasm. Hur bygger författaren upp dramatiken inför orgasmen. Hur dramatiseras orgasmen. Vad händer direkt efteråt? Vad blir konsekvenserna på längre sikt? Kanske nämns det aldrig mer att det har skett något?

Frågorna kan omformuleras för handlingen om (förförelse, förälskelse):

Hur bygger författaren upp dramatiken i berättelsen för att förbereda förförelsen. Hur dramatiseras förförelsen. Vad händer direkt efteråt? Vad blir konsekvenserna på längre sikt? Kanske nämns det aldrig mer att det har skett något?

Eller för handlingen av (samlaget):

Hur bygger författaren upp dramatiken i berättelsen för att förbereda samlaget. Hur dramatiseras samlaget. Vad händer direkt efteråt? Vad blir konsekvenserna på längre sikt? Kanske nämns det aldrig mer att det har skett något?

Beskrivning och gestaltning

Visa inte berätta, förstås. Vilken detaljnivå ska användas?

Karaktärer

Frågor att ställa om karaktärerna analyseras:

  • Hur påverkas karaktärerna av orgasmen? Vad händer direkt efteråt?
  • Betyder den mer för någon av karaktärerna? Är den ointressant för någon?

Relationer

Hur påverkas relationerna av orgasmen? Vad händer direkt efteråt? Blir relationen starkare eller bryts den upp?

Dialog

Hur påverkas dialogen i orgasmen? Vad händer direkt efteråt i dialogen? Vad blir konsekvenserna på längre sikt? Kanske nämns det aldrig mer att det har skett något?

Handlingen om (var: situationen, scenen, hur: förförelse, flirt och förälskelse)

”Now it so befell that after a hard day’s work he was taking a little rest, when two young nuns, who were walking in the garden, approached the spot where he lay, and stopped to look at him, while he pretended to be asleep. And so the bolder of the two said to the other: ‘If I thought thou wouldst keep the secret, I would tell thee what I have sometimes meditated, and which thou perhaps mightest also find agreeable’…. So she took him by the hand with a blandishing air, to which he replied with some clownish grins. And then she led him into the hut, where he needed no pressing to do what she desired of him. Which done, she changed places with the other, as loyal comradeship required; and Masetto, still keeping up the pretence of simplicity, did their pleasure.”

/ Giovanni Boccaccio , The Decameron

Situationen bör innehålla något nytt, något som är annorlunda. Kryddan gör att den välbekanta och i stort sett triviala sexakten får en laddning. Både karaktärer och läsare förförs. Vad är förförelse? Den frågan ska vi reda ut nu innan vi går vidare och ser på scenen (var, när) och berättelsekomponenter som karaktärer och relationer.

Förförelse, flirt och förälskelse

I det här avsnittet tar vi upp tre begrepp, förförelse, flirt och förälskelse som är användbara för att analysera erotik.

Förförelse

Begreppet förförelse har för de flesta en negativ klang av medvet missledande för att utnyttja den som förförs.

Om vi släpper frågan om makt och breddar målet med förförandet till mer än medvetet utnyttjande så kan vi ur den förfördes perspektiv se förförelse som olika sätt att via upplevelser ändra attityder och beteenden. Det behöver inte vara negativt för den som förförs men det är ofta omtumlande eftersom det innebär en förändring. Reklam, flirt, deltagande i kollektiva rörelser och spelande är exempel på företeelser som kan klassas som förförande.

Att förföra är en fråga om dynamik och en anpassad förändring av intryck som förmedlas till den som ska förföras vid precis rätt tillfälle. Görs förförelsen medvetet kan den omfatta följande steg:

  • Identifiera och separera ut den som ska förföras. Skapa intresse och en önskan.
  • Skapa njutning och förvirring (håll spänningen uppe, var noga med detaljer, skapa dagdrömmar, isolera den som ska förföras). Löften ges eller kan anas.
  • Fördjupa effekten genom att till exempel återknyta till barndomen eller andliga värden som matchar den som ska förföras. Lämpliga delar njutning och smärta, att passera ett tabu eller någon annan typ av social gräns knyter banden hårdare. Några löften uppfylls samtidigt som de ersätts av nya. Överraskande insikter fås, möten ger mer än väntat. Relationen byter karaktär och blir till ett beroende.
  • Genomför det som var syftet med förförelsen.

Notera att förförelsen är individbaserad och kontextuell. Ju mer förföraren vet om sig själv, den som ska förföras och den situation där de möts, desto större är chansen att lyckas.

Förförelse är en variant av övertalning som kan vara en medveten, och kanske snaskig. Den behöver inte vara barntillåten och frestelsen som pockar och skapar en önskan, åtrån (desire) är en del av förförelsen.

Författare av erotik utnyttjar förförelsen dels i handlingen om, där karaktärerna förför och förförs, och dels i intrigen där läsaren förförs genom det sätt som berättelsen byggs upp.

För mer om förförelse se Gulliksson (2019),

Flirt

Med flirt (eller flört) menas enligt Wikimedia att lekfullt antyda eller visa sig erotiskt intresserad av någon genom ögonkontakt eller konversation. Flirten är spännande med sin inbyggda osäkerhet, samtidigt som den inte tar sig själv på alvar. För att inte anses som alltför påträngande kan inviterna, och flirtandet självt, döljas bakom ett lekfullt, humoristiskt eller ironiskt beteende. Vad som räknas som en flirt eller inte, och vilket beteende som är acceptabelt eller inte varierar mellan kulturer. Flirtandet i sig finns i alla kulturer med beteenden som att ge en lång blick för att sedan titta bort. Flirten kan ge indikationer på om intresse finns för sex.

Relationen mellan flirt och förförelse är långt ifrån självklar men allmänt sett är förförelsen är mer riktad mot något, det finns ett mål med den.

Förälskelse

Kärlek har en första fas som innebär ett tunnelseende, förälskelsen. Den fasen är omtumlande, revolutionerande, och därmed också ett risktagande. Det finns många anledningar till att en människa förälskar sig och när den slår till visar den sig fysiologiskt som ett mentalt tillstånd upp till två år, med positiva känslor och pirr i magen kopplade till kemiska reaktioner i kroppen. Signalsubstansen dopamin och stresshormon som noradrenalin är aktiva. De stöttar känslor av glädje, entusiasm, vakenhet, till lust och njutning. Serotonindoser får oss att uppfatta den förälskade som perfekt och vi reagerar starkt på allt och all som hotar förhållandet. Oxytycin som lugnar ner oss frisläpps vid beröringen av den vi älskar samtidigt som den uppmanar oss att ha sex. Endorfiner lösgörs som likt en drog kan få oss beroende av upprepade förälskelser. Ingen dålig pillercocktail.

Eftersom vi vill att vi själva och vår partner är åtråvärda och unika, och den upplevelsen inte går att dela, är förälskelsen monogam och kan inte vara något annat (Alberoni, 1979, s. 39). Den är en djup anpassning som förändrar både oss själva och vår partner det är ett tolkande och ett utforskande som är en del av njutningen med förälskelsen (Alberoni, 1979, s. 41). Förälskelsen är nära kopplad till sex och Alberoni (1979, s. 12-13, 16) skiljer på vardaglig ordinär sex och de täta, intensiva, extraordinära och stimulerande upplevelser av sex som människor har när de är förälskade. Den sexualiteten är en revolutionär, omstörtande förändrande kraft som slår sönder för att bygga upp. Förälskelsen kostar på och den är till sin natur något som förleder, förför och bedrar oss.

Eftersom den river allt ligger det i förälskelsens natur att den inte slår till förrän det absolut inte går längre att fortsätta som förut. Men, då är det kört, för då tar förälskelsen över och inget kan stå emot. På samma sätt kan en långsam förändring i samhället passera en gräns där det inte längre finns någon återvändo.

Förförelse av karaktärer

In The Good Mother by Sue Miller, a recently divorced woman meets a man who awakens her sexual longing for the first time. This would seem to be a familiar storyline: frigid female set free by confident, sexy hunk. But the form Anna’s new passion takes is far from cliché or fantastic. Rather than swooning or feeling helpless and breathless in Leo’s presence, Anna feels that her “pelvic bones got heavier, shifted somehow.” And the first time they have sex, Anna does not experience multi-orgasmic fireworks, but a more realistic longing for the sex to last longer, to “feel more.” With her ex-husband Brian and her prior lovers—starting with groping adolescent boys—Anna has always been passive, accepting male advances as “intrusions” to be endured, wanting the man to finish so the sex would end. But with Leo, Anna feels “left behind” when Leo comes, longing to experience the same pleasure he does. This is a far more interesting—and believable—depiction of the awakening of heterosexual female lust than, say, having your first orgasm when a man plays with your nipples (as happens to Anastasia in Fifty Shades of Grey).

For Anna, having pleasurable sex is not the magical result of good chemistry, but the logical result of wanting her own pleasure and eventually communicating her desires to her partner.

When we had danced and I lost myself—in him, in the music, in the shapes on the wall—I was also intensely aware of myself physically. I felt as though my pelvic bones got heavier, shifted somehow. And when he had pushed into me on the mattress, I was wet, though I hadn’t known I would be. His warm slide in and out felt not like the intrusion it had always been with Brian, but like something that was already part of me. I hadn’t any sense of wanting him to finish: I’d reached and pushed against him to feel more. Leo cried out something when he came, and I wanted to cry out too, so bitterly was I disappointed at being left behind.

(Tennant-Moore, 2016)

Förförelse av läsaren

Vår tendens att kategorisera och förenkla leder ständigt till missförstånd. Bara för att E. L. James läses mest av kvinnor och är skriven av en kvinna och den har sålt i miljontals exemplar betyder det inte att kvinnor generellt sett tycker att den är läsvärd och upphetsande. Med säkerhet betyder det absolut inte att alla kvinnor tycker det är deras typ av litteratur. Det som kan sägas är att många kvinnor köpt boken, och relativt sett färre män.

 “If Story of O revelotuionizwd American publishing and led to a broader public acceptance of explicit erotic fiction, its content and authorship solidified reactions that are still prevalent today – primary among them is the tendency to generalize when it comes to female-authored erotic writing and to see it as a reflection of  ”what women want,” (Wyngaard, 2015).

En subtrend som uppmärksammas för att den tillfredsställer en viss kategori av människor behöver naturligtvis inte tillfredsställa alla i de grupper som kategorin tillhör. Det är en självklarhet som ständigt ignoreras. En effekt av denna generaliseringen är att intresse ovh nyfikenhet väcks. Generaliseringen fungerar som en marknadsföring. Intresset ökas ytterligare om romanens innehåll, eller över huvud taget någonting med romanen tangerar gränser. Om den river upp sår, är radikalt annorlunda, om den utmanar, vilket för erotik innsebär att den överskrider skammens gränser. Om den gör det för många, så att det blir ett socialt äventyr att kliva över sin egen gräns, så blir det lättare att ta steget. Allla andra gör det ju.

I principt förförs läsaren genom att lämna outforskade hemligheter som läsaren till varje pris vill avslöja

A novel is similar to sex, in fact. Most of a novel is essentially foreplay, and after the climax you’re left wanting more, sad that it has all ended. Reading is a uniquely intimate relationship — a melding of two, reader and writer.

Hur utför en författare förförelsen av läsare i praktiken? Läsaren vill be förförd. Läsandet är en flirt.

Avslöja hemigheterna sakta.

Öka insatserna för att komma åt hemligheterna efter hand.

Ask yourself, How can you create a state of anguished desire in the reader? How can you lead the reader into a crisis, a moment of danger or an uncomfortable position? How can you press your reader to cling to desperate hope in the face of looming peril? How can you stir up taboos to take your reader to the enticements of their dark side? (Faulkner, 2018)

Scener (var och när)

Här följer några punkter att tänka på när scener för sex konstrueras och skrivs. Att försöka begränsa sex till plats och tid är svårt, men en viktig sak att tänka på är igenkänningsfaktorn.

  • Första scenen sätter tonen på vad läsaren förväntar sig av resten av boken. När ska den första scenen utspela sig? På sidan 1 i romanen? Vad tror läsaren då om resten?
  • De flesta människor arbetar och är trötta efter arbetet. Sex är något för fredagskväll, lördagskväll, helgen och semestern. Inga regler utan undantag förstås. Sex på arbetsplatsen sker till exempel typiskt på dagtid, om det inte är skiftarbete.
  • Antalet och längden av sexscenerna i en roman bör noga tänkas igenom och beror ofta på genren.
  • Vilken detaljnivå ska användas? Kanske reduceras scenen till att en karaktär stänger dörren till somvrummet på morgonen efter.
  • Med olika längd på scenerna kan romanen ges dynamik.

I grunden gäller detsamma för erotik som för all annan litteratur. Beskrivning och gestaltning är viktig och det gäller att visa inte berätta om närvarokänslan och ska ökas och läsaren beröras.

If you do describe all the actions and body movements and body parts, what do you say? Beside motion, what else should you consider? Think about sounds and scents. Touch. The rhythm and speed of each character’s movement. The way one character reacts to or leads another character (Hill, 2011).

Miljö

Som i all litteratur spelar miljön en roll för att etablera en stämning. Typiska miljöer för en sexscen är sovrummet med sängen och badrummet med badkar och dusch. Vad är det för skillnad på att beskriva ett par röda skor som blanka, körsbärsröda eller farliga Lister, 2013, s. 39)? Alla sinnen är användbara för att skapa stämning och förmedla information om hadling och karaktärer. Hur kläder smiter åt är något som känns för den som bär plagget och som syns för den som tittar.

Nin (1969) utnyttjar många olika miljöer men ofta är de konstärsatelejéer. En anledning till det är att Nin umgicks i sådana kretsar, en annan är att konstnärsliv förknippas med sensualism, njutning och excesser. Hennes andra favoritmiljö är sovrummet precis som James (2011).

Exotiska platser skickar iväg läsaren från vardagen. Nins berättelser utspelar sig ofta i Paris, men hon varierar sig gärna och flyttar handlingen till Lima i Sydamerika eller till en enslig alpby.

Ett annat sätt att skapa stämning är att spela på osäkerhet och fara med natt och skumma kvarter med prosituerade.

Hur gör D. H. Larencw i Lady Chatterleys lover?

Lady Connie Chatterleys man är invalid från höften och neråt. Hon har möten med en tråkig intellektuell älskare. På promenad i skogen träffar hon skogvaktaren Mellors, Pan. Skogvaktaren en trulig naturnära person med ett barn och ett misslyckat äktenskap bakom sig. Hjältinnan en frustrerad kvinna. Hon är inte oerfaren i det sexuella men förstår sig inte på sig själv. Hon får inte utlopp för sin vilja att leva fullt ut och är missnöjd med sin älskare.

  1. Till en början är Mellors avvaktande, närmast oförsämd (Lawrence, 1928, s. 49 ff.)
  2. Connie går förbi Mellrs hus får syn på honom när han tvättar sig. Hon blir djupt upphetsad, ”Den våldsamma uppenbarelsen hade trängt rakt in i Connies sköte, och det visste hon; hon kände det inom sig.” (ibid., s. 68).
  3. Hon hittar en undanskymd koja som hon aldrig tidigare sett (ibid., s. 87). Där är ofta skogvaktaren och Connie ber att få en nyckel till kojan. Deras träffar kännetecknas av misstro och missförstånd. ”Connie gick därifrån fullkomligt förvirrad. Hon var inte säker på om hon hade blivit förolämpad och djupt skymfad eller inte. Kanske menade mannen hel enkelt bara vad han sade; att han trodde att hon väntade sig att han skulle hålla sig borta. Som om hon skulle ha drömt om något sådant! Och som om han över huvud taget skulle kunna betyda så mycket, han och hans idiotiska närvaro. Hon vandrade hem förvirrad, utan att veta vad hon tänkte eller kände.” (ibid., s. 96).

Relationens utveckling följer ett tydligt mönster av förförelse. De får många tillfällen att träffas. Först antagonism, sedan förvirring. Fysisk attraktion. Att något kommer att hända  är inte svårt att gissa, men det tar 116 sidor innan de älskar för första gången.

Hur gör A. Nin i Venusdeltat?

Nin’s stories lack a lot of the anticipation and tension that Becker’s Mr. has, due partly to the demands of Nin’s mysterious collector and partly to the length of the text. Instead of teasing us with intensely seductive dialogue or lengthy descriptions of erotic expectancy, Nin does a lot more of the ‘showing without showing’ we expect from erotic literature, primarily through metaphors (LeFranc, s. 83)

Venusdeltat av Nin (1969) är en samling noveller. Det ger författaren färre möjligheter att bygga upp spänningen och förförelsen. Novellerna var dessutom skrivna för att tillfredsställa en samlare av pornografi vilket också påverkade innehållet. Nin tvekade att ge ut novellerna men beslöt sig till slut för att göra det.

När jag nu läser om dem många år senare finner jag att min egen röst inte är helt undertryckt. Många gånger har jag instinktivt använt kvinnans språk och sett den sexuella upplevelsen ur kvinnans synvinkel. (Nin, 1969, s. 17)

Hur gör E. L James i Femtio nyanser av honom

Femtio nyanser av honom av E.L James (2011) tar 125 sidor av uppbyggnad och förförelse på sig innan den första sexscenen.

Huvudpersonen Anastasia presenteraras i en spegelscen och den manliga partnern i en intervju som Anastasia kastas in i utan att hinna förbereda sig.

Alla stegen i en förförelse beskrivs där det till en början mer är omständigheterna runt deras möte som förför snarare än Christians medvetna beteende. Anastasia gör bort sig gång på gång, rodnar, nervösa gester, benen darrar, och hon vågar knappast ens titta på Christian. Hon tror inte riktigt på det som händer samtidigt som hon hela tiden knyts närmare till Christian. Han ger henne dyrbara presenter, räddar henne från att ramla ut i gatan och bli överkörd genom att dra in henne i sin famn, och undsätter henne i en våldtäktssituation när hon druckit sig så berusad att hon senare svimmar av på dansgolvet. Han tar hem henne till sig och de äter frukost tillsammans, inget mer.

Romanen är skriven i första person men James har lagt till en tydlig extra röst hos Anastasia där vi fär följa hennes egna kommentarer till sitt eget handlande.

Jag rodnar. Retas han med mig? Jag hoppas det. Jag sitter och blinkar utan att veta vad jag ska säga, och jag tror att han tycker synd om mig (ibid., s. 13)

Det lyser av nyfikenhet i hans grå ögon. Fan också. Vad vill han nu? (ibid., s. 19)

 Okej – jag gillar honom. Nu har jag i alla fall erkänt det för mig själv. (ibid., s. 38)

Det finns inget som är fel på Christian Grey under uppbyggnaden, han är underskön, välbyggd, duktig på att dansa, operaälskare, duktig på att spela piano, välartikukerad, charmig när han vill vara det och hård som stål när det behövs. Han är dessutom en superrik framgångsrik företagare med eget bolag, ett monster till stadsjeep, egen helikopter och ett gigantiskt sovrum. Allt är förstås inte som det ska vara och Christian varnar Anastasia. När han drar sig undan blir hon förtvivlad, men han kommer hela tiden tillbaka.

Han kommer ut ur badrummet alldeles våt och glimmande efter duschen, fortfarande orakad dock, med bara en handduk runt höfterna och där står jag, barbent och generad … Michelangelos David skulle vara chanslös mot honom (ibid., s. 38).

Handlingen av (förspel och samlag)

… I run my fingers just down the long place where the insides of your thighs touch, all the way to your knees, and then I’d let go of your legs, and they’d fall slightly apart, and as my hands started to move up inside them, w ith my fingers splayed wide, they’d move farther and farther apart, and then I’d lift your knees and hook them over the arms of the armchair, so that you were wide open for me, and in the darkness your bush would still be indistinct, and I’d look up at you, and I’d move on my knees so I’m closer, so I could slide my c*ck in you if I wanted, and I touch your shoulders with my hands, and pass my fingertips all the way down over your breasts and over your stomach and just lightly over your bush, just to feel the hair, and then I say, ‘I’m going to lick you now,’ and I lick both your nipples once very briefly good-bye, and I breathe my way down, and I pass over your bush this time with my mouth, and I see where the tan stops, and where the hair begins, and I keep going, and your legs are spread wide, and so I kiss inside one knee, and then across to the other, and up, back and forth, and at the end of each kiss I give a little upward lick with my tongue, up lick, lick, lick, back and forth, moving closer and closer to where your thighs meet.

/ Nicholson Baker, Vox (många lick)

I en erotisk berättelse är ofta samlaget en viktig del och oftast en höjdpunkt / vändpunkt eller det klimax som berättelsen (förförelsen, handlingen om) byggts upp mot.

Kyssen

I de exempel som Benedict (2002) ger i sin skrivhandbok The joy of writing sex finns inte så många sexbeskrivningar av typen kortfattad penetrering explicit beskriven. De är inte litterärt intressanta. Däremot dyker ofta kyssen upp som ett acceptabelt, okontroversiellt, oladdat beteende. Vad skiljer egentligen  en tungkyss från en tunga som slickar en fitta?

Över gränsen

Vad som räknas som för mycket är uppenbart en kulturell överenskommelse och författaren som kliver över gränsen bör veta att de gör det, och göra det på ett snyggt, litterärt accepterat sätt. Hon ger ett exempel där den kvinnliga karaktären i Gabriel Garcia Marquez använder sig av en napp när hon älskar. Författaren behöver aldrig ta till könsord eller beskriva samlaget.

Praktiska detaljer

Det finns mängder av praktiska detaljer att ta upp, eller ignorera. I Femtio nyanser av honom hanterar James (1969) problemet med vem som skyddar sig så här

”Jag utgår från att du inte äter p-piller”

Vad i helvete

”Jag tänkte väl det.” Han öppnar den översta byrålådan och tar fram ett paket kondomer. Han ser menande på mig.

”Nu är det allvar”, mumlar han.

(James, 2011, s. 125)

Blir det fläckar? Vem städar efteråt?

Fläckarna, åh, fläckarna av kärlek! Egendomliga fläckar, som hon kunde upptäcka som om hon haft förstoringsglas. Där byxorna inte hade dragits ned tillräckligt, eller där penisen hade råkat återvända till sin naturliga plats i fel ögonblick, där låg en juvelfläck: det fanns små glittrande stänk i den, som av smält mineral. Fläcken gjorde kläderna styva, ungefär som socker.

Ur Basken och Bijou (Nin, 1969, s. 215).

Dramatik

Ett samlag följer en egen dramatik som matchar berättandets. Förspel, orgasm och avrundning har en inneboende dramatik.

Engstrom (2015, kap 4) karakteriserar förspelet som sexuell spänning som alltid uppkommer när en man och en kvinna tillbringar tid tillsammans (vi utgår från heterosexuella relationer). En spänning byggs upp som visar sig som förväntan. Hur långt kommer det att gå? Kommer de eller kommer de inte att göra det? Lady Cahtterley möter skogsvaktaren gång på gång. De är ensamma i skogen. Sexuell spänning kan visa sig som sexuell attraktion, men det är inte nödvändigt. Spänningen finns alltid där även om den inte övergår i handbegripligheter. Likaså behöver inte sexuell attraktion övergå i sex. Engstroms tips (2015, s. 38) är att dra ut på förspelet så länge det går. Öka den sexuella spänningen. Låt läsaren undra, fantisera och drömma.

Själva samlaget följer sina egna uråldriga regler. Det som kan varieras är koreagrafin, hur de gör det. Eftersom akten i sig är så välkänd så kan den också hoppas över och bara antydas. Förspelet är viktigare.

Avrundningen, det som sker efter orgasmen, ger författaren många möjligheter att bygga upp karaktärerna och förbereda för intrigen. Spänningen har släppt, de älskande ligger avslappnade i sängen, eller är de inte avslappnade? Kanske bara en av dem är nöjd och tillfredsställd? De är nakna, det kan finnas en eftertankens kranka blekhet. Det finns praktiska göromål att ta itu med. Vem lämnar sängen först och varför? Vad säger de till varandra och vad visar det om förhållandet?

När och hur börjar det?

Exakt var handlingen glider över i förspel och sedan i samlag är ofta svårt att bestämma. Begreppen är inte entydigt definierade och det finns heller ingen anledning för författaren att markera skillnaden.

Ibland är övergången tydlig:

– Ska vi gå till kojan? frågade han.

– Vill du ha mig? frågade hon en smula misstroget.

– Ja, om du vill komma

Hon teg.

– Kom nu! sade han

 (Lawrence, 1928, s. 179)

Beskrivning och gestaltning

Ska det vara ömt, mekaniskt eller rått? Långsamt eller hetsigt? Vem tar inititivet? Upprepning med risk att det blir tråkigt?

Följande korta utdrag från Lady Chatterleys älskare (1928) och Josephine Mutzenbacher (1906) ger en god bild av variationsmöjligheterna

Och hon skälvde åter när han oemotståndligt trängde in i henne. Det kunde ha varit en svärdstöt i hennes mjuka öppna kropp, och det skulle varit döden. Hon klängde intill honom i häftig olidlig skräck. Men det blev en långsam fridfull stöt, full av frid och mäktig ursprunglig ömhet, sådan som skapade världen i begynnelsen. Och hennes skräck sjönk undan inom henne och hon hängav sig åt friden, hon höll inte tillbaka. Hon vågade ge sig själv, hela sig själv, och sjunka i vågorna. (Lawrence, 1928, s. 172-173).

Knulla på bara – herre Gud, om jag vetat att det var så skönt, o hur härlig kuken är – och hur han kan knulla-åhoj- o, o-nu—nu-nu !
Hon brast ut i gråt och kippade efter andan Ekhardt knullade på. (Salten, 1906, s. 96)

I det senare utdraget används inskjutna tankestreck där språket inte räcker till.

Två beslut författaren måste fatta är dels distansen till samlaget, med andra ord hur mycket visa och hur mycket berätta, och dels den detaljnivå som ska användas. I det andra citatet ovan kommer läsaren nära men antalet detaljer är minimalt. Vad händer egentligen? Även i det första citatet kommer vi nära men här får vi tillräckligt med detaljer för att exakt veta vad som händer.

Miljön kan spela roll om författaren vill. I Femtio nyanser av honom (2011) älskar Christian och Anastasia första gången i hans stora exklusiva lägenthet med stort fönster där hela stan kan ses och där det finns en gigantisk dubbelsäng. Miljän blir en del av karaktärsbeskrivningen av Christian och lyxen smittar av sig på (den kvinnliga) läsaren. Så här inleds samlagsscen nummer två, morgonen efter den första:

Badrummet är tillverkat av någon vit sten och är format som ett ägg, väldigt trendigt. Christian lutar sig fram och vrider på kranarna som sticker ut r väggkaklet. Han häller badolja i vattnet ur en flaska som ser dyr ut och rummet fylls av en söt och kvalmig jasmindoft medan badvattnet skummar.Han ger mig en mörk blick och drar av sig sin T-tröja och kastar den på golvet (Nin, 1969, s. 147)

Sex tröttar ut.

Sex kan vara obekvämt. Visa det om det passar. Blir det för mycket så att läsaren börjar skratta?

Sex sinnligt. Sex känns. Sex låter. Sex luktar.

Sex är sinnligt.Det påverkar våra sinnen.

Byxorna var slitsade både fram och bak och kantade med utsökt uddbrodyr. Behån var skuren så att bröstvårtorna syntes genom triangelformade öppningar. Jag tvekade en smula inför tanken på att detta kanske skulle hetsa upp honom för mycket så att han skulle ge sig på mig (Nin, 1969, s. 73-74).

Där satt jag i mörkret och sög i mig den söta mjölken medan min kropp fylldes av en vällustig känsla som jag inte kunde förklara…. Jag kom ihåg det när jag långt senare smakade på en mans sperma för första gången. (Nin, 1969, s. 75).

Han stötte så häftigt att den gjorde små smackande ljud som jag tyckte om att höra. (Nin, 1969, s. 87).

Jag har sett din kropp så ofta och känner den så väl med min syn. Nu vill jag känna den med slutna ögon och bara känna din hud och dina lemmar. Dina ben är så starka och hårda, men ändå så mjuka att röra vid. Jag älskar dina fötter när de får vara nakna och tårna fria som en hands fingrar. Jag älskar dina vackert målade naglar och dunet på dina ben. Han lät sina händer glida över min kropp och följa varje linje och kurva. ”Om jag håller mina händer här mellan dina ben” sade han, ”kan du känna dem då? (Nin, 1969, s. 88).

Hur gör D. H. Larencw i Lady Chatterleys lover?

Lady Chatterlays älskare är skriven av en manlig författare, med en kvinnlig berättare och ett kvinnligt perspektiv.

Första gången (Lawrence, 1928, s. 116)

Passiv kvinna. Mannen beskriv som kysser hennes navel, aktiv, hårt slutet famntag, hans kropps intensiva rörelser, inget mer.

Andra gången (Lawrence, 1928, s. 133)

Hon känner sig besynnerligt passiv. Han håller henne hårt och hon känner kraften i hans åtrå. De älskar utomhus under ett träd. Resåren i hennes underbyxor går sönder när han sliter av dem. Hon känner hans nakna hud mot sin när han tränger in. Det går för honom.

Then as he began to move, in the sudden helpless orgasm, there awoke in her new strange thrills rippling inside her. Rippling, rippling, rippling, like a flapping overlapping of soft flames, soft as feathers, running to points of brilliance, exquisite and melting her all molten inside. It was like bells rippling up and up to a culmination. She lay unconscious of the wild little cries she uttered at the last.

/ D H Lawrence, Lady Chatterleys lover

Så när han började röra sig i en plötslig vanmäktig orgasm, då vaknade inom henne en ny sorts sällsamt böljande skälvningar. Böljande, böljande som eldslågor som flöt in i varandra mjuka som dun och flammade upp i lysande spetsar, häftiga och genomträngande, och smälte henne till en glödande massa invärtes. Det var som klockor och dånade fortare och fortare fram mot en höjdpunkt. Hon låg där utan att veta om de små vilda skrin som hon till sist pressade fram.

/Lady Chatterleys älskare (Lawrence, 1928, s. 133)

Tredje gången (Lawrence, 1928, s. 167-173)

Tredje gången drar beskrivningen av förspelet och samlaget ut över 6 sidor från att de dricker te och diskuterar om hon utnyttjat honom. Connie måste gå hem men smiter hemifrån senare på kvällen, naken under kappan. Skogvaktaren klär också av sig och de smeker och beundrar varandras kroppar. Han kommer in i henne och det går för honom men hon är inte med. Han drar sig undan och hon ber honom hålla om henne, hålla henne hårt. Han smeker henne och kommer in i henne igen.

Och den här gången överväldigades hon inte av den våldsama extasen hos sin egen lidelse; hon låg med händerna overksamma på hans arbetande kropp, och vad hon än gjorde kunde hon inte hindra att det kändes som om hennes själ betraktade alltsammas utifrån, ovanifrån, och hans hans stötande höfter verkade löjliga, och ivern hos hans penis att nå sin lilla uttömningskulmen verkade komisk. Ja, detta var kärlek, detta löjliga studsande med baken och sedan bortvissnandet av den stackars obetydliga, fuktiga lilla penisen! Det var den gudomliga kärleken! /Lady Chatterleys älskare (Lawrence, 1928, s. 170)

Det gick strax därpå mycket bättre, se citatet senare under rubriken Händelse (orgasm).

Vi knullade en låga till liv

/Lady Chatterleys älskare (Lawrence, 1928, s. 299)

Hur gör A. Nin i Venusdeltat?

Som ett exempel på hur Anais Nin skildrar samlaget får vi följa Elena på besök hos skulptören Jean.

Skulpturerna var som monument, fem gånger naturlig storlek, havande kvinnor, indolenta och sensuella män med händer och fötter som trädrötter. En man och en kvinna var så sammanslingrade att det inte gick att särskilja deras kroppar. Konturerna var helt hoplödda. De tornade upp sig över Elena och Jean, bundna av sina genitalier. I skuggan av skulturen gick de mot varandra utan ett ord, utan ett leende. Inte ens deras händer rörde sig. När de möttes tryckte Jean Elena mot skulpturen. De kysstes inte eller röde vid varandra med händerna. Det var bara deras torson som möttes och återgav skulpturernas sammanlödda kroppar i varmt mänskligt hull. Han tryckte sina genitalier mot hennes i långsam, förhäxad rytm, som om han ville komma in i hennes kropp på det sättet.

Hon föll ihop i en hög, fångad mellan hans ben, och nu ville han fixera den ställningen, ha den kvar för evigt, nagla fast hennes kropp med snabba stötar från sitt uppsvällda kön. De rörde sig igen, hon för att erbjuda sin kvinnlighets djupaste skrymslen och han för att binda dem samman

Han slöt ögonen för att känna denna förlängning av sin varelse där allt blod hade koncentrerats och som låg i hennes vällustiga mörker. Han kunde inte längre hålla tillbaka utan ville tränga in i henne, fylla hennes sköte till brädden med sitt blod, och när hon tog emot det slöts den lilla passage där han rörde sig tätare kring honom och svalde hans varelses essenser. Skulpturen kastade sin skugga över deras omfamning, som inte löstes upp De låg som om de förvandlats till till stenar och kände den sista droppen av njutning ebba ut.

Ur ”Elena”, Nin (1969, s. 195-196)

Exempel nummer två kommer också från Elena. Här älskar hon med en okänd man i en alpstuga:

Det gick skälvningar genom hennes kropp. Då och då viskade han, sade åt henne att lyfta benen tills knäna rörde vid hakan. Det hade hon aldrig tidigare gjort.

Hon satte sig till hälften upp, med rufsigt hår och drogade ögon. Som genom en dimma såg hon honom ligga på rygg. Hon gled ned i bädden tills hennes mun nådde hans penis. Hon började kyssa denruntom. Han suckade. Penisen darrade lätt för varje kyss. Han såg på henne. Han hölla handen på hennes huvud och pressade det nedåtså att hennes mun skulle falla över penisen. Hans hand stannade kvar medan hon rörde sig upp och ned och sedan föll, föll med en suck av outhärdlig njutning, föll på hans mage och låg där med slutna ögon, smakande sin glädje.

..

Hon gned hela sin kropp mot hans och njöt av friktionen med djurisk lusta. Sedan föll hon ned på sidan och låg där och rörde vid hans mun som en blind som vill upptäcka hur munnen, ögonen, näsan är skapade, för att förvissa sig om deras form, hårets längd och struktur, hur han hade håret bakom öronen. Hennes fingrar var lätta, men plötsligt blev de hårdare , tryckte djupt in i köttet och gjorde honom illa.

Han kröp över henne så att han kunde ta henne med större kraft och nå in i botten av hennes sköte och röra vid väggarna om och om igen. Och så upplevde hon sensationen att nya celler vaknade i hennes slida, nya fingrar, nya munnar som reagerade på hans intränganden och drogs med i den rytmiska rörelsen. Hans stötar blev mer och mer njutbara, som om friktionen hade ökat njutningen ytterligare. Hon rörde sig snabbare för att nå klimax, och när han såg det påskyndade han sina rörelser inuti henne och hetsade henne att komma tillsammans med honom, med ord, med sina smekande händer och till slut med munnen fastlödd vid hennes så att tungorna rörde sig i samma rytm som slidanoch penis, och klimaxen spreds mellan hennes mun och kön i korsande strömmar av allt större njutningtills hon skrek, till hälften snyftade och till hälften skrattade av all glädje som strömmade genom hennes kropp.

Ur ”Elena”, Nin (1969, s. 133-136)

Hur gör E. L James i Femtio nyanser av honom

Efter 125 sidor av uppbyggnad och förförelse är det dags för det första samlaget. Jämförelsevis tog det Anais Nin 6 sidor att komma dit i sin längsta novell, som totalt är 86 sidor.

Christian har just visat Anastasia sin tortyrkammare och Anastasia har berättat att hon är oskuld.

Christian frågar om hon vill åka hem, men det vill hon inte. Det börjar bli sent.

Kom, säger han.

– Va?

– Den här situationen ska vi rätta till, nu med detsamma.

– Vad menar du? Vad är det som ska rättas till?

– Din oskuld, Ana. Jag tänker ligga med dig. Nu.

– Jaså.

– Om du vill förstås.

(James, 2011, s. 123)

Och det vill hon förstås efter att han lovat henne att göra ett undantag. Han ska inte ”knulla hårt” som Ana formulerar det.

Sedan glider hans händer långsamt utmed min rumpa ner mot låren samtidigt som de drar ner mina jeans. Jag kan inte titta bort. Han stannar till och slickar sig om läpparna, utan att enenda gång bryta ögonkontakten. Han lutar sig fram och drar nästippen längs skåran mellan mina lår. Jag känner honom. Där. (James, 2011, s. 127)

 

– Du är så vacker, Anastasia Steele. Jag kan knappt bärga mig.

Herredjävlar. De där orden. Han är så sexig. Jag blir helt andfådd. (James, 2011, s. 127)

 

– Du är så härligt våt. Gud, jag vill ha dig. Han kör in fingret i mig och jag ropar högt när han gör det om och om igen. Han lägger handflatan mot min klitoris och jag ropar till igen. Han trycker hårdare. Jag stönar.

(James, 2011, s. 130).

 

– Nu tänker jag knulla er, miss Steele, mumlar han när han siktar ollonet rakt mot mitt kön. Hårt, viskar han och tränger sedan in i mig med våldsam kraft.

– Aaah! Skriker jag och känner en konstig nypande smärta inom mig när han tar min oskuld. Han hejdar sig och ser på mig med en extatisk och triumferande blick.

Hans mun är en aning öppen och han andas tungt. Han stönar.

– Du är så trång. Känns det bra?

Jag nickar och ser storögt på honom med händerna på hans underarmar. Det känns som som om jag är helt uppfylld. Han ligger stilla så att jag får vänja mig vid denna överväldigande känsla av att ha honom inuti mig.

Nu kommer jag att brja röra på mig, älsking, säger han efter en stund. Hans röst är kvävd

Han drar sig ut med en utstuderad långsamhet. Sedan blundar han när han tränger in i mig igen. Jag ropar till ännu en gång och han blir stilla.

– Mer? Viskar han med sprucken röst

– Ja, flämtar jag.

(James, 2011, s. 130-131).

Samlaget tar 9 sidor. Några få minuter senare (2 sidor) är han inne i henne igen och hon får en ny orgasm.

Händelse ( Orgasm)

Orgasm i litteratur kommer antingen för tidigt, för de som blivit upphetsade, eller alldeles för sent, för de som inte blivit det. Hur representeras en orgasm? Får båda/alla orgasm? Samtidigt? Varje gång? Alla gånger?

Hur gör D. H. Larencw i Lady Chatterleys lover?

Första gången en sorts frid:

Hon låg orörlig. Försjunken i en sorts dvala, som alltid i en sorts dvala. Aktiviteten och orgasmen var hans, helt och hållet hans: hon förmådde inte längre egga upp sig själv. Till och med hans armars hårt slutna famntag, till och med hans kropps intensiva rörelser och säden som sprutade i henne förnam hon i en sorts dvala, ur vilken hon inte började vakna förrän han slutat och vilade svagt flämtande mot hennes bröst.

Då frågade hon sig, undrade lite vagt: varför? Varför var detta nödvändigt? Varför hade det lyft en tung börda från henne och skänkt henne fri? Var detta verkligt? Var detta verkligt?[…] Och hon visste att om hon gav sig helt åt mannen var det verkligt. Men om hon behöll sin kropp för sig själv var det ingenting värt. Hon var gammal: hon kände sig miljoner år gammal. Och till sist hade det blivit så: hon förmådde inte uthärda bördan av sig själv. Hon måste ge sig åt den som ville ta henne. Ge sig åt den som ville ta henne.

(Lawrence, 1928, s. 116-117)

 Andra gången ingen orgasm, besvikelse

Så när han började röra sig, i en plötslig vanmäktig orgasm, då vaknade inom henne en ny sorts sällsamt böljande skälvningar. Böljande, böljande som fladdrande eldslågor som flöt in i varandra mjuka som dun och flammade upp i lysande spetsar, häftiga och genomträngande, och smälte henne till en glödande massa invärtes. Det var som klockor och dånande fortare och fortare mot en höjdpunkt. Hon låg där utan att veta om de små vilda skrin som hon till slut pressade fram. Men det var förbi alltför snart, alltför snart, och hon förmådde inte längre tvinga fram sin egen utlösning med sina egna rörelser. Detta var annorlunda, annorlunda. Hon förmådde inte göra någonting. Hon kunde inte göra sig hård och gripa om honom för att nå din egen tillfredsställelse. Hon kunde bara vänta, vänta och pina inom sig medan hon kände hur han drog sig undan och blev mindre.

(Lawrence, 1928, s. 133)

 

Tredje gången får båda orgasm

Hon vågade ge sig hän fullkomlig, hela sitt jag, och låta sig ryckas bort av floden.

Och hon kände sig som havet, ingenting annat än mörka vågor som steg och svallade, som svallade i väldiga dyningar så att långsamt hela hennes dunkla väsen var i rörelse, och hon var som oceanen med svallande, mörka, dunkla vattenmassor. Åh, och långt nere inom henne delade sig djupen och vällde åtskils i långa, sjudande bränningar, och hela tiden i hennes levande sköte delade sig djupen och vällde åtskils som från centrum av en djup dykning, medan dykaren sjönk djupare och djupare, och allt mäktigare rullade bränningarna från henne bort mot någon strand och lämnade henne obetäckt, och närmare och närmare trängde det okända som hon kände, och längre och längre bort rullade vågorna från henne bort från henne själv och övergav henne, tills hon plötsligt i en mjuk, skälvande krampryckning kände hur det djupaste och innersta i hela hennes varelse träffades, hon visste att hon hade träffats, fullbordandet nådde henne, och hon var borta. Hon var borta, hon fanns inte mer, och hon föddes, en kvinna.

Åh, så underbart, så underbart. Under bortdomnandet förstod hon hur underbart det var. Nu klamrade sig hela hennes kropp i öm kärlek intill den okände mannen, och besinningslöst till hans slaknande penis, när den mjukt, förgängligt, omedvetet drog sig undan, efter att ha trängt in med sådan våldsam mäktighet. Och när den hemlighetsfull och känslig gled ut och lämnade hennes kropp gav hon till ett instinktivt skri av djup saknad och försökte sätta den tillbaka. Den hade varit så fullkomlig! Och hon älskade den så! (Lawrence, 1928, s. 173)

Hur gör A. Nin i Venusdeltat?

De flesta novellerna är det handlingen och situationerna som är huvudsaken, inte samlaget och speciellt inte orgasmen:

Jag fortsatte mina kramande rörelser och upplevde strax en fantastisk, djup orgasm långt inne i mig. (Nin, 1969, s. 89).

Då tog han fram sin penis som var hård som en bergborr och stötte den i mig, stötte och stötte i mitt våta sköte medan jag var helt upplöst och förlorad i hans passion. (Nin, 1969, s. 332).

I novellen om Mathilde är orgasmen en del av handlingen eftersom Mathilde inte lyckats få orgasm:

Hans penis tycktes gjord av järn, den var lång och smal och han rörde den i alla riktningar. Hon hade aldrig mött någon så aktiv älskare. Han rörde sig fortare och fortare ch sade med hes röst: ”Kom nu, kom nu, kom nu, jag ber dig. Ge mig allt nu. Ge mig det. Som du aldrig gjort förr. Ge dig själv nu.”. När hon hörde hans ord började hon kasta sig mot honom som en galning och orgasmen kom som en blixt som slog ner i dem båda samtidigt. (Nin, 1969, s. 40).

Hur gör E. L James i Femtio nynaser av honom

Notera att de skrivs i första person och i presens.

– Kom igen nu, älskling, mumlar han. Hans tänder sluter sig om den ena bröstvårtan och hans tumme och pekfinger drar hårt i den andra så att jag exploderar under honom. Hela min kropp vibrerar och kastas av och an. Han kysser mig länge och djupt så att mina skrik kvävs i hans öppna mun (James, 2011, s. 129)

Jag börjar styvna till medan han tränger in i mig gång på gång. Min kropp darrar, spänns … hela min hud täcks av en tunn svetthinna. Herregud … Inte visste jag att det skulle kännas så här … visste inte att det kunde vara så skönt. Jag kan inte tänka klart längre … Det är bara förnimmelser … bara han … bara jag … åh, snälla … jag stelnar till.

– Kom nu, Anastasia, säger han i en flämtande viskning och orden får mig att nystas upp så att jag går i tusen bitar under honom när orgasmen sköljer över mig. När det går för honom ropar han mitt namn samtidigt som han tränger djupt in i mig och tömmer sin säd i mig.

(James, 2011, s. 131)

Hur gör andra?

Exemplen nedan är sorterade efter kön, berättare och perspektiv. Kvinnlig berättare och sett från kvinnans perspektiv är avsnitt ett. Författarens kön kan vara skilt från berättarens.

Kvinnlig berättare ur ett kvinnligt perspektiv:

”[she felt] pure deepening whirlpools of sensations swirling through her tissue and consciousness, till she was one perfect concentric fluid of feeling.”

/D H Lawrence , Lady Chatterleys älskare

”The entire mystery of pleasure in a woman’s body lies in the intensity of the pulsation just before the orgasm. Sometimes it is slow, one-two-three, three palpitations which then project a fiery and icy liqueur through the body. If the palpitation is feeble, muted, the pleasure is like a gentler wave. The pocket seed of ecstasy bursts with more or less energy, when it is richest it touches every portion of the body, vibrating through every nerve and cell. If the palpitation is intense, the rhythm and beat of it is slower and the pleasure more lasting. Electric flesh-arrows, a second wave of pleasure falls over the first, a third which touches every nerve end, and now the third like an electric current traversing the body. A rainbow of color strikes the eyelids. A foam of music falls over the ears. It is the gong of the orgasm. There are times when a woman feels her body but lightly played on. Others when it reaches such a climax it seems it can never surpass. So many climaxes. Some caused by tenderness, some by desire, some by a word or an image seen during the day. There are times when the day itself demads a climax, days of which do not end in a climax, when the body is asleep or dreaming other dreams. There are days when the climax is not pleasure but pain, jealousy, terror, anxiety. And there are days when the climax takes place in creation, a white climax. Revolution is another climax. Sainthood another.”
/ Anais Nin, 
Diary of Anais Nin, Vol. 2

I Nins berättelser är det inga problem för en man att få erektion direkt igen efter utlösning. Är det en kvinnlig dröm?

”O that awful deepdown torrent O and the sea the sea crimson sometimes like fire and the glorious sunsets and the figtrees in the Alameda gardens yes and all the queer little streets and pink and blue and yellow houses and the rosegardens and the jessamine and geraniums and cactuses and Gibraltar as a girl where I was a Flower of the mountain yes when I put the rose in my hair like the Andalusian girls used or shall I wear a red yes and how he kissed me under the Moorish wall and I thought well as well him as another and then I asked him with my eyes to ask again yes and then he asked me would I yes to say yes my mountain flower and first I put my arms around him yes and drew him down Jo me so he could feel my breasts all perfume yes and his heart was going like mad and yes I said yes I will Yes”

/ Molly Bloom in Ulysses av Joyce

 ”I had it now, I felt it now, and, beginning to drive, he soon gave nature such a powerful summons down to her favourite quarters, that she could no longer refuse repairing thither; all my animal spirits then rush’d mechanically to that center of attraction, and presently, inly warmed, and stirr’d as I was beyond bearing, I lost all restraint”

/ John Cleland, Fanny Hill,

”It was Heaven. I was the earth, the mountains, the tigers, the rivers that flowed into the lakes, the lake that became the sea. He was thrusting faster and faster now, and the pain was mingled with pleasure, and I could have said: ‘I can’t take any more’, but that would have been unfair, because, by then, he and I were one person.”

/ Paulo Coelho, Eleven Minutes

Kvinnlig berättare ur ett manligt perspektiv:

”The cloth of her habit caught against the velvet of his coat. She threw back her white neck, swelling with a sigh, and faltering, in tears, with a long shudder and hiding her face, she gave herself up to him.”

/ Flaubert, Madame Bovary

Manlig berättare, kvinnligt perspektiv

”Had she pulled on the wrong thing? Had she gripped too tight? He gave out a wail, a complicated series of agonised, rising vowels, the sort of sound she had heard once in a comedy film when a waiter, weaving this way and that, appeared to be about to drop a pile of towering soup plates.

/ Ian McEwan, On Chesil Beach

Manlig berättare, manligt perspektiv

”He held her by the hip and strained up to her, rising off the bed and reaching in her, saying Megha, and she rolled down to meet him, and at the closest point of their meeting he felt the spill, ecstatic and alive, and in a last moment of thought he asked, is this me? Is this you?”

/ Vikram Chandra, Love and Longing

For him it was a dark passage which led to nowhere, then to nowhere, then again to nowhere, once again to nowhere, always and forever to nowhere, heavy on the elbows in the earth to nowhere, dark, never any end to nowhere, this time and again for always to nowhere, now not to be borne once again always and to nowhere, now beyond all bearing up, up, up and into nowhere, suddenly, scaldingly, holdingly all nowhere gone and time absolutely still and they were both there, time having stopped and he felt the earth move out and away from under them.

/ Hemingway, For whom the bells tolls

 I was a radiant and robust Turk, deliberately, in the full consciousness of his freedom, postponing the moment of actually enjoying the youngest and frailest of his slaves. Suspended on the brink of that voluptuous abyss (a nicety of the physiological equipoise comparable to certain techniques on the arts) I keep repeating chance words after her–barmen, alarmin’, my charmin’, my carmen, ahmen, ahahamen–as one talking and laughing in his sleep while my happy hand crept up her sunny leg as far as the shadow of decency allowed. The day before she had collided with the heavy chest in the hall and–”Look, look!”–I gasped–”look what you’ve done, what you’ve done to yourself, ah, look”; for there was, I swear, a yellowish-violet bruise on her lovely nymphet thigh which my huge hairy hand massaged and slowly enveloped–and because of her very perfunctory underthings, there seemed to be nothing to prevent my muscular thumb from reaching the hot hollow of her groin–just as you might tickle and caress a giggling child–just that–and: ”Oh it’s nothing at all,” she cried with a sudden shrill note in her voice, and she wiggled, and squirmed, and threw her head back, and her teeth rested on her glistening underlip and she half-turned away, and my moaning mouth, gentlemen of the jury, almost reached her bare neck, while I crushed out against her left buttock and last throb of the longest ecstasy man or monster had ever known

/Vladimir Nabokoc, Lolita

She would fain have cried to him chokingly, held out her snowy slender arms to him to come, to feel his lips laid on her white brow, the cry of a young girl’s love, a little strangled cry, wrung from her, that cry that has rung through the ages. And then a rocket sprang and bang shot blind blank and O! then the Roman candle burst and it was like a sigh of O! and everyone cried O! O! in raptures and it gushed out of it a stream of rain gold hair threads and they shed and ah! they were all greeny dewy stars falling with golden, O so lovely, O, soft, sweet, soft!

/ James Joyce, Leopold’s orgasm, Ulysses

Now she straddled him again, took his hand, and closed it over her, his thumb along the cleft of her buttocks, his fingers spread across the labia. As she began to lower herself, the images came pulsing back, the faces, fragments of neon arriving and receding. She slid down around him and his back arched convulsively. She rode him that way, impaling herself, slipping down on him again and again, until they both had come, his orgasm flaring blue in a timeless space, a vastness like the matrix, where the faces were shredded and blown away down hurricane corridors, and her inner thighs were strong and wet against his hips.

/ William Gibson, Neuromancer

Annonser