Karaktärernas roller

Vi börjar med några tips till författaren angående skurken. Den illvillige motståndaren, ondskans tjänare, eller bara en person som är annorlunda. Med en spegling i ont och gott kan samma resonemang tillämpas på hjälten eller hjältinnan.

Det första tipset är att ge skurken (antagonisten) vänner och medhjälpare som kan illustrera och utveckla skurkens karaktär i berättelsen (Morris, s. 99). Att ge vettvillingen även goda sidor gör världen mindre svartvit och mer spännande. En annan tanke är att när det goda slår över skapas de värsta skurkarna (Morris, s. 99). Ytterligare ett tips är att antagonisten måste ha ett personligt mål som inte bara innebär att ställa till det för protagonisten. Målet måste vara personligt underbyggt på samma sätt som protagonistens (hjältens) mål.

För att antagonisten ska spela en tydlig roll, matcha protagonisten och skapa så mycket spänning som möjligt måste den ständigt kännas närvarande. Det enklaste sättet att åstadkomma detta är att antagonisten och protagonisten följs år. Om detta inte är möjligt kan antagonisten lämna spår eller visa via symptom att den är aktiv och hela tiden ett hot. Kanske lämnar den en död kropp lite här och där? En del motståndare kan vara abstrakta, eller till och med hjälten själv. Om skurken är något sådant som ”systemet” eller ”samhället” så måste det finnas karaktärer som förkroppsligar den abstrakta motståndaren (Morris, s. 99).

Ett sista tips är att skurkens drivkrafter, likaväl som hjältens, bör beskrivas tydligt (Morris, s. 99). Även om det går att tänka sig slumpvis ondska utan anledning är det ett säkrare kort att göra skurken mänsklig och skurkaktig av mänskliga anledningar, som hämndbegär, girighet, svartsjuka eller avundsjuka.

Sidekick

Utöver protagonisten och antagonsiten finns ofta en tredje typisk figur, ”sidekicken”, som kan vara clownen i berättelsen och som ställer till med problem för hjälten. Ibland som ett dåligt samvete, ibland som en god kamrat, men alltid med en roll som är av betydelse i berättelsen. Enligt Weiland (s. 243) kräver alla berättelser en sidekick, som Weiland kalla ”impact character”. Det är en karaktär som fungerar som en katalysator för huvudpersonens förändring.

The impact character is the one who enables, empowers, or sometimes just plain forces another character(s) to change (Weiland, s. 243)

Ett sätt att se på sidekicken är som en förändringsagent för huvudpersonens inre förändring, medan antagonisten representerar det yttre dilemmat. Om huvudpersonen är odräglig och dryg, som Sherlock Holmes, kan författaren ta till ett annat trick och använda sig av en berättare i form av en sympatisk sidekick som Dr Watson.

The impact character is the pivota around which your changing character’s arc turns. A character can’t change without something that impacts him by consistently and convincingly conflicting with his belief in the lie. When planning your character arc, put the impact character at the top of your tofo list – and watch that arc happen practically on its own! (Weiland, s. 245).

Weiland (2013, s. 54-55) föreslår också två karaktärer till som kan vara viktiga. Den ena är en person som huvudrollsinnehavaren förälskar sig i och den andra är den respekterade mentorn med kloka tips som eventuellt fäljs.

Biroller

Författaren kan ha god nytta av att tillsätta ett antal bifigurer som kan lyfta berättelsen och komplettera de andra karaktärerna. Det kanske behövs någon som käftar emot, eller någon som har sett vad som egentligen hände. En viktig regel är att varje sidokaraktär ska tillföra berättelsen något, åtminstone miljökänsla eller som en illustration av temat.

Birollsinnehavarna kan gärna vara komplexa, egensinniga, envisa, ilskna, egotrippade oförutsägbara karaktärer som kämpar med sina egna konflikter. En stark biroll kan till och med ta över hela berättelsen, vilket kanske inte var författarens tanke från början.

Är sidokaraktären mindre viktig kan den beskrivas, snarare än visas upp, i.e show, not tell gäller inte, för att hålla berättelsen igång och av utrymmesskäl.

 Symboliska karaktärer

En symbolisk karaktär är endimensionell. Den personifierar bara en enda karaktärsegenskap, till exempel kärlek (Afrodite), visdom (Atena), rättvisa eller krig (Mars) (Seger, s. 175).

Joharifältet

Ännu ett alternativ för att lära känna en karaktär är att utgå från Joharifältet:

Vad jag vet om
mig själv
 
Vad jag inte vet om
mig själv
 
Vad andra vet om
mig 
 
Öppna fältet Blinda fältet
Vad andra inte vet om
mig 
 
Fasaden Okända fältet

Figur  Joharifältet där en karaktärs kunskaper om sig själv matchas mot vad andra vet.

Vad författaren direkt skriver ut i texten och vad vi direkt kan lista ut från den bygger det öppna fältet. Läsaren kan också få ta del av vad karaktären vet om sig själv och vad ingen annan vet, till exempel om berättelsen berättas i första person. Är författaren tydlig med detta blir fasaden mer sann. Det okända fältet, längst ner till höger, ger författaren möjligheter till vändpunkter i berättelsen. Hemligheter som inte läsaren eller de andra karaktärerna i berättelsen känner till kan dramatiskt ändra förutsättningarna. Även det blinda fältet, alltså det karaktären inte känner till om sig själv men andra vet, är användbart. Att fylla ut det blinda fältet är ett typiskt sätt för en karaktär i en berättelse att utvecklas. Är till exempel karaktären lyhörd kan den snappa upp vad andra vet.

En fallgrop är att alla karaktärer blir varianter av författaren. För att undvika den underlättar det om författaren väl känner sig själv och sitt språk.

Om du möter den karaktär du för tillfället beskriver över en kopp kaffe. Vad skulle ni säga till varandra?

Hur används baklandet?

Med svaren på alla frågorna runt karaktärer byggs ett bakland upp. Det gäller att använda det på ett medvetet sätt och med måtta. För mycket bakland dränker själva berättelsen och i den andra ytterligheten blir karaktärerna genomskinliga. (Morris, s. 79)

Läsaren behöver inte få veta allt på en gång. Det är bättre att pytsa ut karaktärsdragen när det behövs, allt eftersom (Morris, s. 80). Karaktärer kan visa olika sidor av sig själva i olika sociala sammanhang och i olika situationer Författaren vet förstås det mesta om karaktärerna och kan enkelt berätta det. Men, låt i stället karaktärerna visa upp sig och tala för sig själva, i.e. show, not tell (Morris, s. 80).

 Unika karaktärer

En viktig fråga som författaren noga måste tänka igenom är vad det är som skiljer karaktärerna åt (Morris, s. 80)? Vad gör dem unika? Personan för karaktären kan utredas av författaren i förväg, som ett sätt att lära känna den fiktiva karaktären (Vedin, 2015), eller så kan den skapa sig själv allt eftersom författaren gräver fram berättelsen. Stephen King säger sig arbeta enligt den senare principen och jämför skrivandet med att upptäcka och gräva fram ett skelett (King, 2001, s. 145, 169). Författaren gräver försiktigt och blir ständigt överraskad när del för del av berättelsen och karaktärerna framträder.

Komplexa karaktärer

Kunskaper om människor, psykologi, sociala relationer är nödvändiga för att kunna skapa levande figurer. En del av detta gå att läsa sig till men framför allt har författaren ett eget liv och egna relationer som går att ösa ur. Människor är inte enkla. Ingen beter sig som ett medelvärde. Alla är rationella men på ytterst osäker grund.

”Det är viktigt att minnas att ingen är ”skurk” eller ”bästa vän” eller ”hora med hjärta av guld” i det verkliga livet” (King, 2001, s. 169).

”When writing a novel a writer should create living people; people not characters. A character is a caricature … Prose is architecture, not interior decoration, and the Baroque is over. For a writer to put his own intellectual musings, which he might sell for a low price as essays, into the mouths of artificially constructed characters which are remunerative when issued as people in a novel is good economics, perhaps, but does not make literature. People in a novel, not skillfully constructed characters, must be projected from the writer’s experience, from his knowledge, from his head, from his heart and from all there is in him. If he ever has luck as well as seriousness and gets them out entire they will have more than one dimension and they will last a long time.” (Hemingway in Phillips, 1984, s. 71-72).

”Precis som en lögn är bäst när den är alldeles intill sanningen, så blir våra fiktiva karaktärer som bäst när de är lika riktiga människor.” (Rosengren, 2011, s. 42).

Ett sätt att få karaktären att växa naturligt under skrivandet av en roman är följande tips. Skriv ner en beskrivning av karaktären på en lapp och ha den alltid med dig. Titta på den då och då när romanen revideras. Allt eftersom växer beskrivningen och blir till en personlighet som färgar texten under editeringen. Börja med huvudpersonen och upprepa sedan proceduren för alla karaktärer i romanen.

Läsare kan fylla i det som fattas om de ges rätt ledtrådar. Att helt utelämna ledtrådarna gör inte karaktärerna hemliga och intressanta. I stället blir de så ofullständiga att läsarna inte ids eller ens kan fylla i det som behövs för att hålla intrigen vid liv.

Readers won’t fill them unless thay are provoked to (Morris, s. 32).

En karaktär som spelar roll i berättelsen vill saker, behöver saker, tycker saker. Den har problem, är orolig för framtiden, har krav att uppfylla och en historia, precis som alla människor. Den är unik och det är upp till författaren att visa på vilket sätt.

Good fiction is filled with people who are unusual (Morris, s. 35)

Med en integrerad, konsekvent gestaltning av de tre lagren, yta, bakgrund och handling, kan författaren systematiskt bygga en komplex trovärdig karaktär (Brooks, s. 63-74). Karaktärer som känns verkliga har också rutiner, jobb att gå till, tider att passa, hobbies och livsprojekt de jobbar på.

Om läsaren sympatiserar med karaktären, känner igen sig, vill dela med och motgångar med den har författaren fått en grund att bygga vidare på. Kanske för att ge läsaren en chock genom att brutalt massakrera karaktären? Var går gränsen för att beröra läsare? Vilka outtalade regler finns det för hur en författare får behandla sina karaktärer (och läsaren)? (se mer om karaktärens koppling till dramat i avsnittet om dramatiken). När det gäller huvudkaraktären får den hellre märkas och ställa till problem än vara passiv. Passiviteten ska ha en anledning och vara medvetet vald (Morris, s. 81). Empati är ett exempel på att vi är sociala. Karaktärer är sociala och ingår i relationer. Typen av relationer en karaktär har och med vilka andra karaktärer säger mycket. Hur beror de på karaktärens andra egenskaper? Hur utvecklas relationerna när karaktären utvecklas? Lite mer om relationer finns i avsnittet ”Relationer”.

Vi har gåvan att kunna sätta oss in i hur andra personer känner sig och reagerar på en viss situation vilket underlättar för författaren eftersom allting inte behöver skrivas ut. Å andra sidan kräver läsaren att karaktärens beteende ska gå att förstå. Komplexa karaktärer, men inte obegripliga. Komplexa karaktärer (och verkliga personer) utvecklas under berättelsens gång vilket innebär att de kanske inte längre reagerar på samma sätt om en viss situation upprepas.

”Utvecklingen hos karaktärer skapar trovärdighet eftersom vi förväntar oss att en person, fiktiv eller verklig, som har känslomässigt starka upplevelser ska påverkas av dem. … Vad du än tänker utsätta din karaktär för måste du fundera över vilka konsekvenser det får för karaktären. (Rosengren, 2011, s. 49).

Djupa karaktärer

Komplexiteten hos en karaktär handlar om oförutsägbarhet, om att han eller hon kan se på det som händer från flera olika perspektiv och kan anpassa sig efter vad som händer. Djupet, däremot, är ett mått på det inre djup som karaktären har. En desperat individ, ständigt mobbad, utan pappa och mamma, med ständiga självmordstankar kan var djup när orsakerna ska redas ut och rättas till, men den personen kan ändå ha en låg komplexitet så att läsaren lätt förstår handlingar och beteenden.

Gå till dig själv och leta efter det du ogillar, hatar och fruktar. Vem eller vilka har skadat dig? Hur påverkar dessa svarta hål hos dig hur du mår, vad du beslutar och vad du gör? Hur skulle det kännas att få lägga det du ogillar till handlingarna som oväsentligt, att kunna skratta åt det du hatar och det du fruktar? Att få hämnas fullt ut, så det verkligen känns, på den som skadat dig?

An understanding of the resentment-resistance-revenge dynamic is a valid model upon which to base your character’s decision and actions (Brooks, s. 83)

En intelligent person kan ha både djup och komplexitet, mer reaktiva personer är troligen djup snarare än extremt komplexa.

En lista att fundera runt, anpassad från Tollström (s. 40-42):

  • Trauman, hemligheter eller tidigare erfarenheter som stör?
  • Yttre skräckupplevelser som personen är rädd för?
  • Inre demoner?
  • Personlighetsdrag, till exempel obeslutsamhet, som påverkar hur personen beter sig och uppfattas?
  • Intelligens?
  • Värderingar och moralisk kompass?
  • Stressbeteende?
  • Självrannsakande, resonerande personlighet?
  • Roller som döljer djup, eller som simulerar det?
  • Motstridiga inre krafter?

Mål och drivkrafter

Intrigen drivs på av yttre händelser som huvudpersonen inte kan påverka men den beror också av inre drivkrafter och de mål som personen sätter upp, medvetet eller omedvetet, frivilligt eller tvångsmässigt. Alla har mål och drivkrafter, som att söka mening i sina liv, vad kännetecknar karaktärerna i en viss roman?

Inre drivkrafter är inte alltid rationella och utstuderat planerade utan kan komma från känslor som rädsla, panik, vrede, frustration, lust, avund, eller hämndlystnad och visa sig i beteenden som högmod och girighet. Kanske även som lättja så är alla dödssynderna listade?

Några frågor på det, anpassade från Tollström (s. 43):

  • Bygger karaktärens mål på en livslögn eller är de sanna? Utvecklas målen från falska till sanna under berättelsen?
  • Vilka är de yttre och inre drivkrafterna som påverkar romanfiguren i berättelsen? Hur förändras de?
  • Motverkar de olika drivkrafterna varandra?
  • Vad har figuren för behov, drifter, drömmar och önskningar? Hur förändras de?
  • Ser den möjligheter eller problem? Riskbenägen eller försiktig?
Annonser