Karaktärer som utvecklas

”Tolstoy, like Bennett, has the courage to show us people getting old – the partial decay of Nicolay and Natasha is really more sinister than the compete death of Constance and Sophia.” (Forster, s. 46)

Människor i allmänhet är tveksamma till förändring men den är ett krav av läsare av romaner. Karaktärer i romaner är som människor är mest, de ogillar också förändringar. Speciellt sådana som skapar konflikter, vilket är en typ av förändring som läsare gillar.

Karaktär 2

Figur Den fiktiva personans emergenta dynamiska utveckling. Den kan starta i antingen erfarenheter, drömmar eller handling och allteftersom fyllas ut.

En karaktär påverkas av de situationer den hamnar i när berättelsen spelas upp (character arc). Så är det också med oss själva, vi anpassar oss, utvecklas för att klara kraven, eller knäcks under bördan.

Om hjälten är alltför sympatisk och perfekt så leta efter felen längs gränsen där han eller hon inte längre är komfortabel. Alla har en gräns där det blir för mycket, hur reagerar hjälten då? Om alla gillar hjälten så lägg till en karaktär som absolut inte gör det. När karaktärer beter sig utanför normen, till exempel exploderar av ilska, så släpp inte lös karaktärernas frustration i ett vredesutbrott, det är för enkelt. Visa i stället hur vreden hålls inne och stör, show, not tell. Hur status quo nätt och jämt kan upprätthållas. Balansering på en kant är mycket mer intressant än att falla eller att backa i säkerhet. När det har varit illa länge så kan det vara läge att liva upp den hårt ansatte hjälten med en gnutta humor.

Människor är anpassningsbara och förändras ständigt. Det gäller förstås också karaktärerna i en roman, speciellt om den sträcker sig över en längre tid eller om karaktären utsätts för prövningar. Eftersom utveckling är ett universellt mänskligt drag är det också något som berör, speciellt om det är en medveten utveckling under svåra omständigheter.

Några exempel på utveckling (Tollström, s. 45).

  • Från tönt till hjälte.
  • Från begränsad till fri.
  • Från underläget till seger.
  • Från omedveten till medveten.
  • Från rädd till modig.
  • Från plikttrogen till rebell.
  • Från fattig till rik.
  • Från osäker till trygg.

Eller förstås fler av exemplen kombinerade. Exemplen kan användas även åt motsatt håll, all förändring är inte positiv, och en positiv förändring i någon dimension kan tvinga fram en negativ i en annan.

I Tollefsen (s. 45-46) formuleras också ett antal frågor som är användbara för att författaren ska få syn på sin egen karaktärsutveckling:

  • Efter vilka dimensioner utvecklas romanfiguren? Hur långt mot ytterligheterna?
  • Sätts karaktärerna, och speciellt huvudpersonen, ordentligt på prov?
  • Vad behöver huvudpersonen lära sig för att se sanningen, lösa gåtan, komma över sina problem?
  • Är förändringen ett medvetet beslut eller omedveten? Är den en slump? Kan den inte undvikas? En sidoeffekt?
  • Hur ska intrigen konstrueras för att förändringen ska bli möjlig? Hur kopplar intrigens vändpunkter till karaktärens förändring?
  • Hur förstår läsaren att huvudpersonen förändras?
  • Kan det bli ett lyckligt slut? Måste det bli det? Vad kan inte räddas av förändringen? Vad kostade förändringen?

Attraktion, konflikt, kontrast

Karaktärsdragen är viktiga inte bara för att de berör läsaren utan också för att den kommer att påverka intrigen, väl valda stärker de intrigen.

Med utgångspunkt från intrigen kan karaktären enkelt beskrivas utifrån tre grundfrågor: Attraktion? Konflikt? och Kontrast?. Dessa frågor underlättar ocks skapande av unika karaktär som står ut och skiljer sig från varandra i berättelsen (Seger, s.104-105)

Karaktärens utveckling över ett enkelt dramas fyra delar

The Change Arc is all about the Lie Your Character Believes. His life may be horrible, or his life may seem pretty great. But, festering under the surface, is the Lie … The Lie plays out in your character’s life, and your story, through the conflict between the Thing He Needs (the Truth) and the Thing He Wants (the perceived cure for the symptoms of the Lie). / K. M Weiland

Berättelsens huvudkaraktärer presenteras i början av berättelsen och läsaren får veta karaktärens svagheter och rädslor. Här följer två exempel från kända författare, Selma Lagerlöf och J.K. Rowling.

”Det var en gång en pojke. Han var så där en fjorton år gammal, lång och ranglig och linhårig, Inte stort dugde han till: han hade mest av allt lust att sova och äta, och därnäst tyckte han om att ställa till odygd.” Selma Lagerlöf, Nils Holgersson

”Harry Potter var på många sätt en högst ovanlig pojke. För det första avskydde han sommarlovet mer än någon annan tid på året. För det andra ville han väldigt gärna göra sina läxor, men var tvungen att göra dem i djupaste hemlighet mitt i natten. Och dessutom råkade han vara trollkarl….” J.K. Rowling , Harry Potter och fången från Azkaban”

”Harry Potter was a highly unusual boy in many ways. For one thing, he hated the summer holidays more than any other time of year. For another, he really wanted to do his homework, but was forced to do it in secret, in the dead of the night. And he also happened to be a wizard. “ J.K. Rowling, Harry Potter and the prisoner of Azkaban

Därefter tillstöter typiskt på upprepade motgångar i berättelsen som sätter press och bryter ner skyddsmurar som byggts upp. I slutet av berättelsen har en förändring skett som kan spåras bakåt ända till introduktionen (Alderson, s. 8-9). När det gäller unga mäniskor så förändras de mer än vuxna, det kan unga karaktärer göra också (Morris, s. 80).

En komplex karaktär följer den dramatiska kurvan under berättelsens fyra delar (Brooks, s. 108-114) Se avsnittet om berättelsen för en introduktion till de fyra delarna. Upprepa! Delarna kan användas för att på ett strukturerat sätt hantera karaktären i romanen. För att berätta rätt saker vid rätt tillfälle och inte glömma bort något väsentligt som skulle kunna hjälpa upp berättelsen.

Del 1: Introduktionen

Karaktären presenteras på en ytlig nivå. Än är inte mycket känt om vad som väntar framöver så det finns tid att presentera ytliga fakta som ålder, utseende, vanor och social kompetens. Kanske huvudpersonen är den som håller i kalasen, alltid med ett litet practical joke när gästerna minst anar det? Under denna första del kan också delar av karaktärens bakgrund komma fram. Eventuellt finns det mörka hemligheter som inte sägs rent ut. Målet är en läsare som är engagerad i sina huvudpersoner.

Weiland (s. 49-55) talar om ett definierande tilfälle i en berättelse (characteristic moment) där läsaren fångas in av berättelsen och där karaktären börjar sin resa, förändringen påbörjas. I det avsnittet ska mycket hinnas med, om allt går väl ska följande åstadkommas:

  • Huvudpersonen introduceras
  • Med namn, utseende, kön, ålder, nationalitet, sysselsättning …
  • Karaktärens roll i berättelsen presenteras
  • Karaktärens personlighet presenteras som ett sätt att väcka sympati
  • Introducera karaktärens mål i öppningsscenen och i berättelsen som helhet.
  • Föra fram det huvudsakliga dilemmat och starta igång intrigen.
  • Skapa närhet mellan huvudpersonen och minst en annan karaktär.

You must establish identification with your hera before revealing major flaws that could reduce sympathy (Weiland, s. 51)

Några saker att tänka på är (Weiland, s 54-55):

  • Vilket är det som mest utmärker karaktären och som bör introduceras först (personlighetsdrag, färdighet).
  • Hur kan detta utmärkande drag dramatiseras?
  • Så att även intrigen startar upp?
  • Hur kan huvudpersonens hemligheter, livslögner och mål presenteras?
  • Kan både mål och berättelsens dilemma introduceras?
  • Hur kan läsaren få reda på det den måste veta om karaktären på ett effektivt sätt utan att det skrivs rakt ut.

Samtidigt som all denna information ska tryckas ut måste läsaren ges en känsla för huvudpersonens vardag, som en fond för de dramatiska händelser och den förändring som kommer att ske. Det viktigaste målet är att få läsaren intresserad.

But the characteristic moment is only half of a good character arc’s opening. It gives us character, but it still needs context. The normal world provides that context. (Weiland, s. 59).

Del 2: Reaktionen efter första vändpunkten, där huvudpersonen ser vidden av problemet.

Läsaren får i denna del en tydligare bild av karaktärens bakgrund. Inre konflikter gestaltas. Det är egenskaper som blir en fond för de viktiga beslut som karaktären måste ta mot slutet av berättelsen. När vi närmar oss halva boken får vi också följa hur hjälten och andra huvudpersoner reagerar på utmaningen från första vändpunkten. Det säger en hel del om karaktärerna. Situationen är ännu inte akut så det finns tid att prova flera förhållningssätt. Hjälten är undrande, tveksam, förvirrad och har inte bestämt sig för hur utmaningen ska hanteras. Men, det börjar brännas.

Weiland (s. 69) adderar följande punkter att tänka på:

  • Dilemmat tydliggörs (kan även formuleras som att ett mål som bygger på huvudpersonen livlögn tydliggörs, är frestande nära och inom räckhåll)
  • Läsaren inser att det är möjligt för huvudpersonen att lösa problemet, på något sätt, troligen.
  • Huvudpersonen börjar själv förstå att förändring är möjlig, men är den verkligen nödvändig?
  • Att slippa förändras är frestande. Målet som bygger på lögnen frestar.Frestelsen förstärks.
  • Huvudpersonen är ännu inte redo för att dedikera sig själv.

 

Del 3: Attacken efter andra vändpunkten, där huvudpersonen inte längre har ett val.

När problemets hela vidd och karaktär visar sig är det enklare för hjälten att fatta sitt beslut. Sanningens ögonblick. Det finns inget annat val än att ge sig på problemet, skurken, ondskan. Hjälten blir aggressiv, aktiv, och attackerar. Olika strategier provas men det går inget vidare. De inre demonerna är starka. Frestelsen är stor att strunta i problemet och fly. Hjälten är inte fulltränad, helt beredd. Kanske till och med sårad.

Del 4 Upplösningen:

Nu är vi minst tre fjärdedelar in i berättelsen och vi tycker att vi lärt känna huvudpersonerna ganska bra. Under upplösningen ställs allt på sin spets och karaktärernas sanna jag visar sig. Snack eller verkstad? Hur reagerar den under extrem press? Hur väljer den mellan sitt eget liv och andras olycka? Det handlar inte om tur utan om skicklighet. Vem som helst kan vinna på tur. En hjälte vinner på grund av sina medfödda eller upptränade egenskaper och sin stöttande sociala kontext.

Brooks (2011, s. 111-112) ger ett antal alternativa namn för att karakterisera hjältens beteende under de olika stadierna i berättelsen.

  • Spädbarnet, vandraren, krigaren och martyren
  • Ovetande, rädd, arg, smart
  • Omedveten, överraskad, fokuserad, modig
  • Okunnig, förvirrad, fokuserad, hjältemodig
  • Ödesbestämd, ställer upp, anfallare, räddare.

För den som vill hitta på egna liknande karaktärsutvecklingar finns det hur många som helst att välja på.

Annonser