Handlingen om i scener

Delarna i intrigen och den dramatiska kurva som berättas i handlingen har som målsättning att locka in läsaren och sedan hålla denne i ett fast grepp ända fram till sista sidan. Den första frågan är vad som är romanens viktigaste konflikter, om de är tillräckligt tydliga och presenteras så fort som det bara går (första kapitlet). Därefter bör dramat eskalera och inte som ”det hände och sedan, och sedan, och sedan …” utan som ett ständigt motstånd, ”det hände, men och sedan, men och sedan”. En kalender är ett bra verktyg För att hålla ordning på att orsak inte följer på verkan (Bell, 2008, s. 222-223). Se till att insatserna tillräckligt höga för att göra handlingen intressant. Är bödelsyxan hela tiden på väg att hugga? Tveka inte att göra livet till ett helvete för huvudpersonen, det går att tona ner senare. Kasta in en fiende till, en vän visar sig vara en fiende, en bifigur visar sig vara av allra värsta sort. Någon dör eller  någon är inte död.

Några viktiga frågor att ställa:

  • Är intrigen trovärdig?
  • Finns det inkonsekventa detaljer i intrigen?
  • Är miljön den rätta för att stötta intrigens dramatik?
  • Är tempot tillräckligt högt där det ska vara högt? Varieras tempot?
  • Balanseras aktion och känslomässiga reaktioner på aktion i handlingen?
  • Är det som håller hjälten och skurken samman tillräckligt starkt? Är det plikt? Kärlek? Åtrå?
  • Finns det ställen i berättelsen där en läsare kan tänkas lägga undan boken? Går det att addera ytterligare en komplikation?
  • Kan ytterligare en karaktär adderas som tillför dilemman samtidigt som huvudberättelsen stöttas?
  • Identifiera karaktärer med inkompatibla mål i romanen? Går den potentiella konflikten att skruva upp? Kan den förstärkas genom karaktärernas inre tankar?
  • Konflikten visar sig ha mycket större konsekvenser, kanske står världens öde på spel?
  • Kan intrigen kryddas genom att huvudpersonen mitt i striden bryr sig om något eller någon som är svag, sårbar och ligger illa till (Pet the dog beat) (Bell, 2008, s. 224).
  • Handlar romanen om människor som gör någonting?

Karaktären drabbas av intrigen. Ett sätt att identifiera hur intrigen drabbar är att följa upp var huvudpersonens personliga problem dyker upp och förändras och var intrigen sätter krokben. Det kan vara skilda utvecklingar som när kriminalkommissarien löser en mordgåta och samtidigt försöker rädda sitt äktenskap. Låt hjältinnan välja mellan alternativ som båda är katastrofalt dåliga. Se till att hon inte kan smita från ansvaret. Kanske är det något hon lovat sin mor på hennes dödsbädd?

A good story is life with the dull parts taken out /A. Hitchcock

Oväntade vändningar i intrig och handling piggar upp och får läsaren att vakna till. Allt ska inte gå som planerat. Absolut inte. Överraskningar är självklara i en roman och även i livet. Det är oftast bara lite längre mellan dem i verkligheten.

Till slut. Samlas alla röda trådar ihop under slutscenerna? Uppfyller slutet de förväntningar som byggts upp? Får läsaren njuta fullt ut av slutet (Obstfeld, 2002, s. 19)? Är klimax tillräckligt dramatiskt och ger avrundningen läsaren tid att smälta det som hänt? Avslutas romanen med en perfekt sista sida, ett perfekt sista stycke, en perfekt sista rad? Prova flera varianter för att få en känsla av möjligheterna.

Identifieringen av dramatiken kan ske antingen utifrån en lista av karaktärer och det de gör, eller från en eller flera av textens scener.

Scener

Några nyckelfrågor som bör ställas om alla scener är: Vad är scenens syfte? Finns det spänning och en inbyggd konflikt? Berättas scenen konsekvent av samma berättare och utifrån samma perspektiv? Är det tydligt var scenen utspelar sig och vilka som deltar?

För att testa det föreslår Bell (2008, s. 239) att författaren spelar upp hela scenen för sig själv och försöker känna vad de känner, som ett teaterstycke där författaren spelar alla rollerna. Troligen kommer karaktären att tvinga fram förändringar i texten för att känslan ska bli den som författaren tänkt sig.

Om scenen behöver utvecklas så släpp karaktärerna lösa. Improvisera och se vad som händer.

Mycket av det som gäller för hela romanen gäller också för scenen. Dras läsaren in i början av scenen. Är det för mycket beskrivningar? För mycket bakplan och annan information som presenteras innan det händer något i scenen? Slutar scenen på ett sätt som får läsaren att genast vända blad och kasta sig över nästa scen. Kanske ska ett svårt beslut snart tas? Kanske har geväret som hängde på väggen försvunnit.

Identifiera de tio sämsta scenerna. Gradera dem. Klipp bort eller slå ihop scener som inte håller måttet. Enligt Bell (2008, s. 242) ska den svagaste scen genast tas bort, utan någon som helst betänketid och utan pardon. De scener som blev kvar skrivs om.

Annonser