Handlingen om i scener

Handlingen om är de händelser som förenar den gamla situationen med det nya där läsaren får följa karaktärernas utveckling. Handlingen har ett meningsfullt tema och formuleras med en intrig som gör berättelsen läsvärd.

”För upplevelsen krävs att handlingen har ett angeläget tema, att den framställs på ett spännande eller njutbart sätt och att den gör nytta genom att ge kunskap och insikt.”
(Pusztai, s. 80)

Gardner (1991, s. 56-57) ser bara tre sätt att hitta handlingen. Det första sättet är att göra som Stepen King och veckla ut handlingen från en situation och karaktärerna som befinner sig i den. Ett alternativ är att starta från klimax, från en given slutpunkt och nysta sig bakåt till första sidan. Slutpunkten är då given redan från start och författaren får kämpa mot stereotypa karaktärer som verkar sakna egen vilja.

”Stripped of free will – robbed of all capacity to fight for those things they aspire to and avoid things they fear – human beings cease to be of anything more than scientific and sentimental interest.” (Gardner, 1991, s. 43)

Tredje sättet är att stjäla handlingen från någon annan berättelse, vilket inbegriper att stjäla delar från sin egen personliga livshistoria.

Två ytterligheter för att bygga handlingen är att antingen planera sig fram till sin berättelse (George) eller att bara skriva på utgående från en första ide (King). När det gäller Elizabeth George planerar hon alltid innan hon skriver vilket det betyder att hon alltid vet slutet. Hon har iden med romanen helt klar för sig och arbetar efter en genomarbetad plan där det första uppgiften är att få reda på mer om min historia.

Den stegvisa skissen av berättelsen som George använder sig av (s. 72) skulle kunna kallas en sorts fabel där de viktigaste händelserna i berättelsen listas i kronologisk ordning. I listan infogas miljöval, viktiga dialoger, och de händelser som bygger den dramatiska kurvan. Målet med planeringen av handlingen, personrapporterna, och arbetet med miljön är att skapa ett bakplan som ger det faktiska skrivandet en inriktning och något att bygga på.

”Jag hoppas att ni här ser hur jag försöker ge mig själv så mycket information som möjligt innan jag skriver en scen. Det gör att jag kan koncentrera mig på själva skrivandet när jag skapar scenen: språkanvändning, meningsbyggnad, övergången mellan olika stycken och den känsla av rörelse i romanen som jag vill att läsaren ska få.” (George, s. 77)

Intrigen kräver konflikter och motstånd som stegras för ökad dramatisk effekt.

Handlingen om i form av scener

A scene is a unit of dramatic action or exposition (which includes narrative overview, overview, or connection tissue) that stands alone in location and time. (Brooks, s. 230)

En handling byggs genom att låta en scen bygga på föregående, som ett dominospel. I varje scen läggs det till en konflikt och som trappas upp efter hand.

Hur svårt kan det vara?

Tydligen ganska svårt. Författare kör lätt fast i bygget. Elisabeth George ger ett recept för att komma vidare med handlingen.

”Jag tror att det beror på att de inte skapar sina romanpersoner i förväg och för att de inte är tillräckligt yrkesskickliga. Med andra ord har de ingen verktygslåda att ta till när de ska reparera misstagen i det hus de försöker bygga.” (George, s. 57).

Är det enda anledningen till skrivkramp, att det saknas systematik och grundkunskaper om författarverktygen? Finns det å andra sidan en risk att bli mekanisk i sitt skapande med en överdrivet beroende av en systematik? Att alla böcker ser likadana ut eftersom de bygger på en identisk metodik? Gäller det Elizabeth George själv? Nej, svarar hon själv.

Skickliga författare vet att man vad man bör göra är att hela tiden ge historien nya öppningar. Detta gör man genom att skapa scener där man framlägger dramatiska frågor – utan att ge något svar! Och detta åstadkommer man genom att se till att om man faktiskt besvarar en dramatisk fråga i en scen, har man redan ställt en annan. Och det gör man genom att göra halva avslöjanden i stället för att berätta allt man vet ….”När jag kört fast i en historia betyder det att jag spelat ut mina kort alltför tidigt. … Om jag avslöjar något alltför snabbt kommer hela korthuset att falla samman. (George, s. 57-59).

En scen (eller situation) är ett tidsbegränsat skeende i berättelsen, en kortare dramatisk enhet där det händer någonting (Pusztai, s. 162). Scenen finns där av en orsak. Den har en uppgift och ett eller flera tillägg till berättelsen görs, expositioner, som presenterar nödvändiga upplysningar för att driva berättelsen framåt. För många expositioner bombar sönder en scen. Byts tid eller plats är det en ny scen, men det går att skriva en scen där tid eller plats ändras, till exempel en biljakt där platsen ändras eller en mumie som vaknar till i sin krypta, muskel för muskel, i 300 år.

Granwald (2019, s. 184) föreslår fyra typer av scener som alla behövs och som kan mixas efter behov och behag:

  1. Narrativa scener – för handlingen.
  2. Karaktäriserande scener – när karaktärerna behöver fördjupas.
  3. Världsskapande scener – när textvärlden behöver fördjupas.
  4. Stämningsskapande scener – när läsaren behöver försättas i rätt känsloläge.

En annan uppdelning gör Bell (2008, kap 5):

  • Aktionscener – har ett syfte, drabbar de som deltar i scenen.
  • Scener för respons – visa på känslor, analys och ett beslut som fattas.
  • Flashback – åerblick i tiden.

Genom att dela upp berättelsen i scener blir det enklare att strukturera om under arbetet. En ändring någonstans kan påverka många händelser i en berättelse och scenerna hjälper till att spåra orsaker och verkan. En bieffekt av uppdelningen är skarvar mellan scenerna som måste överbryggas så att läsaren förstår att nu är det något nytt på gång. Läsaren behöver veta när och varför och hur den nya scenen hänger ihop med andra scener. Ett sätt att meddela detta är att skriva ut informationen alldeles i början av scenen, men det kan bli tjatigt och tråkigt så ett bättre sätt är att väva in den information som behövs i dialogen eller i någon annan delhandling (Bondeson, 2011, s. 95).

Det finns mängder av sätt att bygga upp en scen. Endast fantasin sätter gränserna. Några obligatoriska saker att tänka på är att varje scen har sin tid, plats, och en konflikt som eskalerar under scenen mot en klimax och en upplösning. Ju värre det har rört till sig och komplicerats i slutet av scenen, desto bättre (Bell, 2008, s. 72) En scen för handlingen vidare genom att besvara en fråga samtidigt som en mer drabbande fråga ställs..

George (s. 160-175) exemplifierar med följande scenkreationer:

  • Rörliga bilder – scenen utformas från en scenbild. När tagningen börjar zoomar berättaren in. Miljöbeskrivningen blir en naturlig del av scenintroduktionen.
  • Ljud kontra bild – en mer brutal start där scenen omedelbart dras igång med en dialog. Miljö och annat får introduceras efter hand.
  • Nutid-dåtid-nutid – inledes med en scenintroduktion i nutid för att sedan hoppa bakåt i tiden. När flashbacken är klar återkommer berättaren till scenen.
  • Rakt in i handlingen – börjar där det händer saker, ”in media res”. Eventuel miljöbeskrivning integreras i handlingen.

Att det finns en värld mellan och utanför scenerna är en del av överenskommelsen mellan författaren och läsare. Läsaren förutsätter att en person som introducerats som huvudpersonens bästa vän i en scen under glatt munhuggande inte dör så fort scenen avslutas och en ny tar vid. Läsaren tror också att den gode vännen kommer att dyka upp igen och att huvudpersonen kan vännens telefonnummer utan att behöva slå upp det. Om ett vapen beskrivs kommer det att användas i berättelsen, eller i alla fall spela roll. Om någon skjuts med ett vapen förväntar sig läsaren att vapnet introducerats tidigare. Läsaren förutsätter alltså en hel värld utanför scenerna.

Alderson (s. 20) (Bell, 2008,  kap 5) listar det som bör kunna återfinnas i varje scen:

  • Protagonisten med sina mål
  • Antagonisten
  • Något som hakar fast läsaren i scenen.
  • En rörelse, ett momentum, det händer något. Läsaren uppfattar förändrad situation.
  • Något adderas till föregående scener och förbereder för kommande.
  • Situation, plats och tid visas upp via karaktärer (snarare än berättas). Show, not tell.
  • Temat illustreras
  • Spänningen upprätthålls eller förstärks. Oddsen försämras, karaktärerna lider, utmaningen ökas, och insatserna ökas.
  • En cliffhanger (prompt). där ett nytt mysterium presentera, miljön ändras på ett oroväckande sätt, en hemlighet avslöjas, ett beslut tas, något hemskt har hänt, något avslöjas, och en fråga lämnas hängande.

Scenen har sin egen dramaturgi som kan vara viktig, speciellt för nyckelscener och för scener som är längre an andra. En lång scen kan bilda en mininovell i romanen och då kommer alla dramaturgiska riktlinjer i spel. Med relativt många scener kan det vara en bra ide att variera dramaturgin över scenerna och lite senare i detta avsnitt kommer ett förslag till ett spektrum av scener.

Det finns ett eget sammanhang, en rytm och ett tempo för varje scen som kan bidra till att hålla läsarens intresse uppe, men framför allt måste den ha en funktion i berättelsen som helhet. Något lyfts fram i scenen, vissa saker är viktiga för resten av romanen. Författarens uppgift är att följa upp föregående scen, att fylla fylla scenen med så mycket som möjligt utan att den blir överfull och plottrig, och sedan ta sig till nästa scen så smidigt som möjligt.

Bästa slutraderna?

Hur slutar romaner?

Med ett bröllop eller att hjälten rider in i solnedgången?

Här är några av de bästa slutraderna

”But that is the beginning of a new story – the story of the gradual renewal of a man, the story of his gradual regeneration, of his passing from one world into another, of his initiation into a new unknown life. That might be the subject of a new story, but our present story is ended.” / Crime and Punishment, Fyodor Dostoyevsky”He was soon borne away by the waves, and lost in darkness and distance.” / Frankenstein, Mary Shelley

”One bird said to Billy Pilgrim, ‘Poo-tee-weet?'” / Slaughterhouse-Five, Kurt Vonnegut

”He loved Big Brother.” / 1984, George Orwell (1949)

”But I reckon I got to light out for the Territory ahead of the rest, because Aunt Sally she’s going to adopt me and sivilize me and I can’t stand it. I been there before.” / Huckleberry Finn, Mark Twain

”Again and again I called out for Midori from the dead centre of this place that was no place.” / Norwegian Wood, Haruki Murakami

”I was a Flower of the mountain yes when I put the rose in my hair like the Andalusian girls used or shall I wear a red yes and how he kissed me under the Moorish wall and I thought well as well him as another and then I asked him with my eyes to ask again yes and then he asked me would I yes to say yes my mountain flower and first I put my arms around him yes and drew him down to me so he could feel my breasts all perfume yes and his heart was going like mad and yes I said yes I will Yes. ” /James Joyce, Ulysses (1922)

”Well, I’m back” / J.R.R. Tolkien, The Lord of the Rings: The Return of the King (1955)

“It is a far, far better thing that I do, than I have ever done; it is a far, far better place that I go to than I have ever known.”  /A tale of two cities, Charles Dickens

”She opened the door wide and let him into her life again.” / The Girl Who Kicked the Hornet’s Nest, Stieg Larsson

”But, in spite of these deficiencies, the wishes, the hopes, the confidence, the predictions of the small band of true friends who witnessed the ceremony, were fully answered in the perfect happiness of the union.” /Emma, Jane Austen

”I lingered round them, under that benign sky: watched the moths fluttering among the heath and harebells, listened to the soft wind breathing through the grass, and wondered how any one could ever imagine unquiet slumbers for the sleepers in that quiet earth.”
/’Wuthering Heights’, Emily Bronte

Efter att ha tillbringat en längre tid, kanske flera år, med sina karaktärer kan vara svårt att få till ett slut eftersom karaktärerna har börjat att leva sina egna liv och inte är intresserade av att knyta ihop någon säck.

”After all, tomorrow is another day.” / Gone with the Wind, Margaret Mitchell

”Are there any questions?” / The Handmaid’s Tale, Margaret Atwood

Analys av Handlingen om och av scenerna

Kunskaper om analys innebär kunskaper om syntes och vice versa. Kunskaper om att läsa ger kunskaper om skrivande och som författare läser du på ett nytt sätt. I detta avsnitt fokuserar vi på analys av fabeln. Dramat som också är en del av handlingen får ett eget analysavsnitt senare

Om frågan om varför texten skrivs kan besvaras så förenklas analysen av vad som berättas och hur det görs. Temat ger en ingång till att studera vad som händer i berättelsen (fabeln).

  • Idén?Speglar handlingen om idén eller idéerna bakom romanen??
  • Konceptet?Speglar handlingen svaret på frågan ”Vad händer om?”.
  • Temat? Speglar handlingen temat?

Allt får inte plats i berättelsen, alltså måste författaren göra ett urval .

Delar av bakplanet är historia, annat sker parallellt med berättelsen och ytterligare möjligheter och potential anas i framtiden. Det som formuleras, ytan, i berättelsen behöver inte vara det som författaren vill berätta om. Den undertexten kan vara utskriven eller så får läsaren upptäcka den själv.

Vi börjar från början. Hur startas handlingen i romanen upp:

  • Från början eller in media res?
  • Huvudsakligen från en karaktär eller från en händelse?

För att vara meningsfull förväntar sig läsaren att berättelsen förändrar karaktärer och den värld de lever i (Augustsson, s. 100). Hur visar sig det i handlingen?

Några andra användbara frågor:

  • Finns det en ramberättelse? Finns det fler berättarnivåer än två? Finns det parallellhandlingar?
  • Intertextualitet? Känns handlingen igen från någon annanstans? Genrebaserad? Allegori? Sedelärande?
  • Handlingsdriven eller karaktärsdriven?
  • Omfattning på handlingen? Ej för lång, känns ej avkortad, för komprimerad?
  • Handlingens komplexitet? Lämnas tomrum för läsaren att fylla i?
  • Avstånd till läsarens vardag och kultur?
  • Fokus? Inte onödigt spretig, grenad, splittrad i parallellhandlingar?
  • Generell? Ej för privat, inte för generisk?

Läsaren ställer krav på konsistens som till exempel att slutet är konsistent med bakplanet och det som berättats om personernas karaktärer (Augustsson, s. 100).

När det gäller slutet kan vi ställa ytterligare några frågor:

  • Finns det ett utskrivet slut eller är det upp till läsaren att formulera ett slut? Hittas slutet på sista sidan, eller någon annastans? Kanske i temat?
  • Är slutet lyckligt? Visas det eller berättas det?
  • Får vi som läsare våra frågor besvarade?

Kommentarer:

Vi kan fördjupa analysen genom att studera individuella scener

When you finish reading a scene ask yourself, ”So what?”. Is this scene necessary?”. Read the scenes before and after the one in question and ask yourself if it really matters. Does whatever happens deserve its own scene? Could the information be placed in one of the neighbouring scenes? (Obstfeld, 2002, s. 3)

Hur vet författaren om rätt scener finns med och att de hänger ihop på ett sätt som förstärker dramat? Den typen av upplevelser kan författaren bara gissa, vilket är ett av problemen med att vara författare. Det är läsaren som avgör och det författaren kan göra är att lita på sin intuition, och bygga upp en erfarenhet för vad som fungerar. En författare kan välja att göra på sitt eget sätt men tumregeln är:

Lär dig grunderna så att du vet vad du medvetet bryter mot.

Brooks (s. 243-244) föreslår bland annat följande tumregler som kan användas i analysen:

  • Hänger scenen ihop med föregående scen? Är övergången smidig?
  • Startar scenen med något som gör den intressant för läsaren? Inmedia res eller från början?
  • Kan du kort och koncist formulera vad din scen har för uppgift?
  • Innehåller den en exposition som för handlingen vidare?
  • Behöver den informationen förberedas (antydas, stöttas med baklandsinformation) i tidigare scener?
  • Var exakt i scenen presenteras expositionen?
  • Ger den läsaren en chock? Hur kan denna chockverkan förstärkas?
  • Vilken är den senast möjliga tidpunkt när scenen kan påbörjas?
  • Är scenen en miniberättelse med egen dramatik (mål, konflikt med möjlighet till misslyckande, tema)?
  • Vilka känslor kommer läsaren att uppleva under scenen? Frihetskänsla? Revansch? Dimman lättar? Molnen hopar sig? Kylan slår till? Värmen trycker?
  • Vilka förväntningar skapar scenen?
  • Hur visar sig karaktärernas personligheter (goda och dåliga sidor) i scenen (Show, not tell)?
  • Vad får läsaren veta om karaktärerna som den inte redan visste, och som är viktigt för berättelsen?
  • Är scenen effektivt berättad?
  • Håller scenen sig till huvudintrigen?
  • Avslutas scenen med en fråga, en cliff hanger?

Brooks avslutar med att påpeka att författaren bör lära känna sina scener innan de släpps lös i berättelsen. För mycket utvikningar eller ett inspirerat tillägg utan känsla för scenens kontext i berättelsen kan få förödande konsekvenser för berättelsens flyt.

En användbar del av analysen av romanen är att göra en lista över scenerna i den:

Handlingen om 1

Tabell Analys av scener via en tabell

Listan kan delas upp och grupperas på olika sätt beroende på hur olika scener förhåller sig till varandra. Även om det finns ett stort antal scener i samma berättelse är det inte säkert att de bildar en enda sekvens av händelser. De kan vara delar i olika parallellhistorier. Identifiera speciellt de kritiska scener (payoff scenes) där läsaren ska få sin belöning och lägg extra tid på dem (Obstfeld, 2002, s. 57).

För att bygga på dramatiken kan författaren läsa igenom den mest dramatiska scenen i romanen och leta efter ställen där berättande använts i stället för att visa upp. Får läsaren sig skrivet på näsan vad som ska kännas eller är scenen tillräckligt laddad för att detta inte ska behövas? All text som är berättande är potentiellt text att skriva om. Följande utsaga är ytterst tveksam som nyckelscen i nästan alla sammanhang. Eller?

”Det var en vacker dag”

Utveckla nyckelscenen med allt möjligt för att se vad som händer. Lägg till lukter, ljud, människor i bakgrunden, speciella föremål, blommor, naturfenomen. De om det som läggs till förstärker de effekter som scenen

 

 

Annonser