Genre

”Genre betyder sort eller typ (lat. Genus). Genre-bestämning av ett narrativt verk förtydligar skillnaden mellan olika berättelser och skapande av kategorier. Varje sortering av narrativ förutsätter att ett kriterium finns när kategorisering görs.” (Pusztai, s. 75)

Vad finns det för olika typer av berättelser? Går det att dela upp dem på ett meningsfullt sätt? Många läser till exempel bara deckare eller biografier så uppenbarligen spelar genren roll i överenskommelsen mellan läsare och författare.

En första grovsortering av romaner kan göras efter genre, dvs. efter typ av berättelse med gemensamma särdrag (Pusztai, s. 75). Exempel på genres är deckare och självbiografier.

Traditionellt delade litteraturvetenskapen in verk i de tre kategorierna lyrik, epik och dramatik, men nu finns det ett överflöd av grupperingar, e.g. thrillers, skräcklitteratur, fantasy, romantik, fantasy, historiska romaner och science fiction (Öhman, 2002).

Hallberg (2014, s. 25) refererar till ett annat försök där epiken delas in i nio olika ”enkla former”:

  • Legende – legender om helgon, eller hjältar av olika slag (idrottare, skådespelare …)
  • Sage – släktdrama, blodsband
  • Myth – myt
  • Rätsel – gåta
  • Spruch – ordspråk
  • Kasus – dilemman, rättsfall eller andra
  • Memorabile – minnesvärd händelse
  • Märchen – folksaga
  • Witz – vits, som utvecklats till satir, ironi och komiska berättelser.

Andra sätt att dela in litteratur utgår från en handling byggd av händelser, ämne, miljö eller de personer som berättelsen handlar om. Exempel på romaner utgående från handlingar är riddarromanen, pikaresken, och äventyrsromanen. Det är romaner där det är intrigen, handlingen som står i centrum, som till exempel i en typisk deckare. Ämnesbaserade romaner är till exempel bildningsromanen, konstärsromanen (künstlerromanen), och universitetsromanen. Den historiska romanen är en annan genre som också kan vara en dokumentärromanen med mer eller mindre fiktion. En tidig variant är krönikan. Karaktärsromanen fokuserar i stället på en eller flera personer i berättelsen. Jagromanen är ett exempel där genrebestämningen utgår från vem det är som berättar i romanen. Brevromanen och dagboksromanen är två undergrupper. En miljöorienterad genre är romaner där samhällskritiken är det centrala. Ur detta vimmel av delvis överlappande genrer och kategoriseringar inses att genreverktyget inte är något absolut utan ett stöd för att utforska romanens värld.

”Med sin nästan obegränsade plasticitet har romanen smidigt kunnat anpassa sig till varje tid, till nya tankesätt och strömningar. Bland alla diktarter är det kanske den som snabbast och fullständigast reagerar på skiftningarna i tidens ansikte.” (Hallberg, 2014, s. 32)

Novellen (”short novel” på engelska) är romanens lillasyskon. Det speciella kännetecknet är att den är kortare vilket förstås inte behöver vara någon nackdel så länge författarens poäng går fram. En novell går fort att läsa och många noveller har också ett bonus för läsaren med ett överraskande slut. Nackdelen är att novellen inte ger samma chans för läsaren att sjunka in i berättelsens fiktiva värld. Andra typer av kortare texter är noveletten, historian, historietten, miniatyren, sagan, myten, fabeln och skissen

Annonser