G-I

Genre – typ av berättelse. Förtydligar skillnaden mellan olika berättelser och skapande av kategorier. (Romanens värld)

Gestaltning – de medvetna val och formuleringar författaren gör när berättelsekomponenterna beskrivs. Ett skeende eller en artefakt ges ett uttryck med material och form. (Beskrivningar)

Gestaltning  – handlar om att uttrycka något i texten genom handlingar, ord, tankar och upplevelser snarare än att författaren berättar och värderar, i.e. ”Visa, inte berätta”. Ett vanligt engelsk uttryck för detta är ”Show don’t tell” eller ”Show, not tell”. Goethe sa samma sak redan 1815 ”Bilde Kűnstler! Rede nicht”. Det som beskrivs ges mening och form genom att visa upp och om det görs rätt ges läsaren möjlighet att tolka in djupsinnigheter i stället för att få dem skrivna på näsan och en helhet byggs utifrån detaljer. (Språk)

Handling av någon (aktivitet, påverkan, agerande, operation) – en karaktär i berättelsen initierar en händelse i berättelsen.  (Berättelsen)

Handling om något – ett strukturelement där författaren organiserar de olika händelser som sker under berättelsen. (Berättelsen)

Handling om något – ett strukturelement där författaren organiserar de olika händelser som sker under berättelsen. Handlingen är samtidigt en berättelsekomponent som kan refereras till på metanivå. Handlingen fördjupar aktivt, preciserar och breddar dramat (löftet, resan). (Dramatik)

Handlingsmening – domineras av en handling. (Språk)

Hermeneutisk cirkel – ett ömsesidigt beroende mellan tolkningen av helheten och delarna som  måste utnyttjas för att tolka en text. (Berättelsen)

Hopning – upprepning av minst tre ord eller uttryck. (Stil)

Hyperbol – överdrift. (Stil)

Hyperonymi – överordnat begrepp. (Stil)

Hyponymi – underordnat begrepp. (Stil)

Händelse – något som inträffar i en berättelse. Händelsen kan vara dramatisk. (Berättelsen)

Händelse– som aktivt fördjupar, preciserar, breddar dramat (löftet, resan), som lägger till och inte bara är en presentation av passiv information. Det går att formulera syftet med händelsen i en mening. (Dramatik)

Idé – direkt eller indirekt formulerad tanke som präglas av att den är unik, intresseväckande och kanske ny. Den kan vara en lösning på problem eller en modell av ett fenomen, som folkhemmet. (Berättelsen)

Idé – sätter igång processen att skriva en berättelse. (Temat)

Implied author – den underförstådde författaren som läsaren (real reader) tror är författaren (Romanens värld)

Implied reader – den läsare som författaren (real author) tror sig skriva för (Romanens värld)

Indirekt tal (indirekt anföring) –   texten berättar om dialogen (Dialog)

Inlevande anföring, (erlebte rede, upplevt tal, täckt anföring, svävande framställning, Oratio tecta, fritt indirekt tal ) –  repliker återges i tredje person och i samma tempus som den berättande texten (Dialog)

In media res – den berättande texten börjar mitt i handlingen. (Dramatik)

Innehållet – de beskrivningar som finns nedskrivna i texten och de referenser och associationer som de ger. (Berättelsen)

Intrig (plot) – den väg som berättelsen tar för att skriva ner fabulan. Intrigen specificerar de hinder som ställs upp för huvudpersonen och den tidsföljd som författaren väljer för att presentera händelser. (Berättelsen)

Intrig (plot) – svaret p frågan Hur? Händelser som dramatiserar storyline. Karaktärer med mål och mening med det de gör. Konflikter mellan karaktärer som introduceras via intrigen (plot). Karaktärer som inte bidrar till dramat kan tas bort. (Dramatik)

Ironi – man skriver ett och menar något annat. (Stil)

Isbergsprincipen – det mesta (90 %) döljs under ytan. Det gäller till exempel en karaktärs personlighet. (Karaktär)

Annonser