Form, innehåll, struktur och material

Det här avsnittet är med säkerhet skriv- och läshandbokens mest komplicerade. Det vi ska diskutera och exemplifiera är modellering efter de glidande begreppen  innehåll, form, material, och struktur

Vi utgår från Hallberg (2014, s. 6-7) som diskuterar komplementbegreppen innehåll/form och material/struktur. En modell som ser en text som ett innehåll (ord, formuleringar, bilder …) som placeras i en behållare (formen).

Innehållet  är de beskrivningar som finns nedskrivna i texten och de referenser och associationer som de ger. Det är ämnet, författarens idéer, omdömen, känslor, skeenden som skildras i en handling (om). Innehållet har också en form i sig. Till innehållet räknas också beskrivningar av karaktärer, handling (av), inre tillstånd, händelser, dialoger, miljöer, och motiv. En utvidgad modell av innehållets dimensioner kommer i nästa avsnitt. Formen är författarens personliga språkliga gestaltning, den unika organisationen/ arrangemanget/kompositionen av just denna text. Ordval, ordformer, dialekt eller inte, och bildspråket, en språkdräkt med stilprydnader (Hallberg, 2014, s. 6) och även, som språkelement och stilgrepp. Vi kommer senare att diskutera även det visuella estetiska uttrycket (expression) där en estetisk upplevelse uppstår när material och former associeras med varandra.

En alternativ modell ser i stället materialet som allt det som valts ur och som sedan strukturerats till den aktuella texten. Materialet jämför Hallberg (2014, s. 7) med byggmaterialet till ett hus. Högar av grus, cement, och tegel, staplar av bräder och fönster säger väldigt lite om hur huset till slut kommer att se ut. Materialet måste struktureras och sättas samman. I en text motsvarar materialet stoffet (ord, författarens personliga upplevelser, …) som författaren har tillgång till.

Strukturen är organisationen, var och hur de olika materialen används för en viss effekt och funktion. Kapitelindelning och hur den röda tråden kopplas till händelser i berättelsens tid är exempel på strukturering. Dialog kan mycket väl användas för att strukturera berättelsen men lite mer långsökt är att organisera efter karaktärer, inre tillstånd eller ideer.

Modellerna form och innehåll eller struktur och material ger lite olika perspektiv som samverkar när texten ses som en helhet och en estetisk effekt upplevs. De kan alltså bara till en viss del studeras separat. Hallbergs versioner av beskrivningen baserade på form-innehåll är inte den enda, förstås (Pettersson). Pettersson ger exemplet med ett glasspaket. Är det verkligen bara form och innehåll? Är det bara materia och struktur? Ingen av modellerna duger enligt honom och kan i analogi med det inte heller fullt ut beskriva en valfri text. Han menar att vi bör tala om det ”litterära objektet som en behållare med innehåll, och att både behållaren och innehållet kan tillskrivas en materia (ord, resp. betydelsemateria) och en form (formen hos det språkliga uttrycket resp. formen hos det språkligt förmedlade innehållet).”. Nog om detta här med det citatet.

Den följande figuren sammanfattar det lilla vi kan säga så långt.

Form 6

Figur Texten kan ses ur (åtminstone) två komplementära perspektiv Struktur-Innehåll eller Form-Material (Hallberg, 2014, s. 6-10).

De följande figurerna sammanfattar diskussionen runt struktur och innehåll.

Form 7

Figur Struktur via strukturelement (Hallberg, 2014, s. 6-10). En komplikation är att på nästa nivå, under den som visas, har även ’handlingen om något’, scen, tretal och de andra strukturelementen sina egna strukturer och innehåll (Chatman, s.19).

I figuren modelleras några av de strukturelement som kan användas för att strukturera en text.

Längst till höger i figuren finns några element för att skapa en yttre struktur för innehållet. Kapitelindelning och fontval är tydliga markörer och avdelare av innehållet.

Tid, plats, händelse och handling som utförs av en karaktär är vanliga strukturelement i innehållet. Två något mindre självklara begrepp av den typen är scen, antites och tretal.

Scen – tidsbegränsat skeende i berättelsen, en kortare dramatisk enhet (Pusztai, s. 162).

Antites – motsatspar som illustrerar hur vi tänker. Vi är inte så smarta som vi tror och därför vill vi gärna förenkla så mycket det går. Ett motsatspar skapar en skarp kontrast och blir ett sätt att strukturera stoffet. Exempel på antiteser är svart/vitt, ont/gott, kvinna/man (?), ”först in, sist ut”, ”Upp som en sol, ner som en pannkaka”, ”tidigt uppe, sent i säng

Tretalet – tretalet ger en nivå till av kontrast jämfört med antitesen. Tre är summan av det första jämna och udda talen, vanligt sätt att distribuera stoffet i sagor, t.ex de tre bockarna Bruse eller de tre grisarna och vargen

  • ”Veni, vidi, vici” (Julius Caesar) ’’jag kom; jag såg; jag segrade’’,
  • ”Tro, hopp och kärlek”
  • ”Störst bäst och vackrast”

I den nästa figuren, hittar vi de första begreppen vi kan använda för att beskriva innehållet i en roman.

Form 3

Figur Innehåll för en text (Hallberg, 2014, s. 6-10). Temat och alla berättelsekomponenterna har i sin tur en struktur och ett innehåll (Chatman, s.19).

Stoff – råmaterialet, som kan hämtas från författarens drömmar, fantasier, historien, eller från det som författaren har läst och upplevt på andra sätt. Stoffet kan grupperas till nytt stoff och illustrerar innehållets motiv, ämnen, karaktärernas tankar och handlingar, händelser, dialoger och miljöer (Hallberg, 2014, s. 40).

”Med stoff ska inte förstås det stoffliga rätt och slätt som motpol till diktningen formella strukturelement, alltså inte allt som naturen erbjuder diktningen som råmaterial, utan en genom handlingskomponenter hoplänkad, redan utanför dikten präglad fabel, en ’plot’, vilken som upplevelse, vision, berättelse, händelse, tradition inom myt och religion eller som historisk tilldragelse möter diktaren och ger honom incitament till konstnärlig gestaltning.” (Frenzel citerad av Hallberg, 2014, s. 41)

I den modell som används i denna bok ersätts miljöer med beskrivningar. Den grundläggande komponenten är beskrivningar och som man kan se i figuren finns det även beskrivningar av beskrivningar.

Motiv – en ”karakteristisk situation, eller bestämd handlingssekvens, frikopplad från ett konkret stoff med tillhörande namn och speciella omständigheter i tid och rum.” (Hallberg, 2014, s. 44). I en roman finns ofta ett antal olika motiv. Motivet är också stoff, tillgängligt som material för berättelsen som kan beskrivas.

Tema – ett strukturelement som organiserar / strukturerar de olika motiven i en berättelse till en helhet. Berättelsens allmänna övergripande innebörd (Hallberg, 2014, s. 47).

Ämne – begreppet tema preciserar Pusztai (s. 184) som ämnet, föremålet för idémässig behandling. Ett livsområde, eller problemområde som upplevs som viktigt, exempelvis ödet och den fria viljan, sociala klasskillnader, och könsroller.

Jämför man de båda modellerna inser man att den undre modellen, den om innehåll/material, är rekursiv, d.v.s. motiv/ämne/tanke kan i sig vara stoff i en karaktärs tankar. Helheten består av en mängd delstoff där vi ofta måste veta något om helheten (kontexten) för att delarna ska bli begripliga. Å andra sidan behövs delarna för att greppa helheten. Den hermeneutiska cirkeln, ett ömsesidigt beroende måste utnyttjas för att tolka en text.

Någon sådan rekursion finns inte lika självklart för struktur/form i den första figuren där begreppen bildar hierarkier. Tretal kan innehålla tretal och begreppen i en antites som till exempel svart-vitt kan i sin tur associera till andra som till exempel ont-gott. En kapitelindelning är inte meningsfull att dubblera. Själva poängen med en kapitelindelning, ja med en struktur över huvud taget är att dela upp och sortera hierarkiskt.

Alla de val som görs av strukturelement i kombination med stoff är vad som karakteriserar författaren och textens stil. Sett till verket som helhet beskriver stilen alltså mer än bara hur språket används. Pusztai (s. 174) beskrivning av hur detta visar sig i dramatiken kan överföras till romanen.

”Stil är den särskilda form och idémässiga egenskaper som uppstår till följd av en tidsepoks samhälleliga verklighet, ideologier och estetiska uppfattningar. Den kan visa sig i exempelvis dramernas tematik, hur de uppfattar verkligheten, hur språket används, vad det finns för estetiska värderingar, hur människan uppfattas som samhällsvarelse, hur dramerna utformas, vilka musiska uttrycksformer som används. Stil kan också visa sig i hur rollfigurerna skildras och gestaltas, hur man ser på publiken som mottagare, var man spelar någonstans och vilka tekniska hjälpmedel man har tillgång till.” (Pusztai, s. 174)

Efter denna introduktion dyker vi nu ner i innehåll och material. Strukturering och strukturelement blir ett ämne för ett senare kapitel.

Innehåll och material (handling om, karaktär, handling av, händelse, dialog, ide, beskrivning)

Innehållet kan enklast struktureras enligt tre dimensioner, karaktärer, miljö och berättelse (handling). Dimensionerna är beroende av varandra. De tre grisarna i New York som jagar en vargliknande skurk på bordeller i Chinatown. De tre dimensionerna kan kopplas med dialog mellan karaktärer och påverkan/agerande (handling igen, men med en annan betydelse) mellan karaktärerna och deras miljö.

En alternativ beskrivning ges av Stephen King

”Enligt min uppfattning består romaner och noveller av tre delar: berättandet, som för handlingen från punkt A till punkt B och slutligen till Ö; beskrivningen, som ger läsaren en känsla av närhet, och dialogen, som gjuter liv i persongalleriet i och med att de får mål i mun.” (King, 2001, s. 144).

Ett försök att sammanfatta de innehållsmässiga dimensionerna (stoff och grupperingar av stoff) i en berättelse ges i följande figur. Den utgår från berättelsens handling uppdelad i scener över situation, tid och plats.

Form 4

Figur  Handlingen om består av ett antal scener där karaktärer interagerar med andra karaktärer, saker och information i en miljö där allt kan ha en egen karaktär, och bidra till att skapa en stämning. Över tid byggs berättelsens handling upp av scener (situationer).

I figuren ovan beskrivs handlingen schematiskt som ett antal scener (situationer) över tid. Det är förstås inget som hindrar att det vid samma tidpunkt i berättelsen presenteras flera scener på samma plats eller på flera olika platser.

Situation – en tidpunkt där det händer något dramatiskt. Högst troligt är minst två karaktärer närvarande och det hänger en latent konflikt/spänning/laddning i luften

Scen – scen är ett tidsbegränsat skeende i berättelsen, en kortare dramatisk enhet (Pusztai, s. 162). I scenen händer det saker, det finns vissa karaktärer närvarande och de kommunicerar eventuellt med varandra. Kommunikationen kan vara den centrala händelsen i scenen men behöver inte vara det. Det finns många typer av händelser.

Figuren ovan kan i UML ritas om enligt nästa figur där vi redan känner igen en hel del av komponenterna.


Form 5

Figur En berättelse består av scener (ej visat i figuren) som i sin tur har en eller flera berättelsekomponenter (BK). En berättelsekomponent har noll eller flera händelser, handlingar …

En lista med definitioner att utgå från i de följande avsnitten. Många av begreppen, och speciellt berättelsekomponenterna kommer att behandlas i egna kapitel.

Nu-plan (yta) – det som skrivs ut, toppen av isberget (bakplanet).

Bakplan – vad som har hänt tidigare och som författaren känner till eller hittar på. Där ingår också underförstådda förhållanden, normer, sätt att bete sig och tänka. Varje karaktär i berättelsen har sin egen historia i detta bakplan.

Handling om något – ett strukturelement där författaren organiserar de olika händelser som sker under berättelsen. Handlingen är samtidigt en berättelsekomponent som kan refereras till på metanivå. Handlingen fördjupar aktivt, preciserar och breddar dramat (löftet, resan). Den lägger inte bara till en presentation av passiv information. Det bör gå att formulera syftet med handlingen i en mening (Johnson, 2015).

”Handling i ett drama är det som publiken bevittnar, det som sker med och mellan de personer som är involverade. I handlingen ingår en serie enskilda händelser, olika aktiviteter, konflikter på grund av olika viljeinriktningar, vändpunkter och konfliktupplösning.” (Pusztai, s. 80).

Fabula(story, storyline) –handlingen i en ordnad tidssekvens av händelser i handlingen skalad från detaljer om händelser, karaktärer, dialoger och beskrivningar.

Intrig (plot) – den väg som berättelsen tar för att skriva ner fabulan. Intrigen specificerar de hinder som ställs upp för huvudpersonen och den tidsföljd som författaren väljer för att presentera händelser. Intrigen ställer via konflikter frågor som läsaren vill veta svaret på. Idéer, karaktärer, händelser, handlingar och miljöer sätter käppar i hjulet och hinder i vägen för huvudpersonens utveckling på vägen mot sitt mål. Grundstommen i varje intrig är en referens till något och om den görs redan i början av boken kallas den för en ”McGuffin”.

Plot is how the dramatic events (action) in a story change and/or transform the main character (emotion) over time in a meaningful way (theme) (Alderson, s. 5)

Karaktär – person eller mer generellt, ett objekt med egenskaper. Karaktären spelar en roll i berättelsen och en sann karaktär förkroppsligar dramat. Har mål, syfte, uppdrag, föresats, mening, och en roll att spela i dramat. Det går att formulera karaktärens roll och syfte i en mening. Ett djur kan vara en karaktär i en berättelse, likaväl som en sak eller information. Den sista karaktären eller agenten är en ny typ av karaktär som bygger på datorisering, nätverk och artificiell intelligens. Ett exempel är ett datorvirus.

Handling av någon (aktivitet, påverkan, agerande, operation) – en karaktär i berättelsen initierar en händelse i berättelsen. . xxxHG Kan byggas ut. Fortsätter senare i eget kapitel

En urgammal fråga är vad som kommer först, karaktärerna eller handlingen. Svaret måste bli: båda. Karaktär och handling är en hönan och ägget-situation där båda behöver skapas och utvecklas över tid. Ägget kläcks, en ny höna växer upp och den gamla hönan hängs upp och ner på ett löpande band. Handlingen och karaktärerna föds och utvecklas under berättelsens gång.

Händelse – något som inträffar i en berättelse. Händelsen kan vara dramatisk.

Ett sätt att se en berättelse är som en följd av händelser som är utplacerade på en tidslinje och där de olika händelserna är kopplade via orsak och verkan.

Händelser kan ha olika intensitet relativt berättelsen och de kan vara mer eller mindre påtagliga för karaktärerna. Att huvudpersonen får en ide om hur skurken ska besegras kommer inte skurken att veta förrän planen sätts i verket. Kanske vet inte heller läsaren vad planen går ut på, bara att hjälten fick en ide.

Aktivitet – en händelsekedja eller ett system av handlingar i berättelsen. Oftast resultatet av en eller flera karaktärers individuella handlingar.

Påverkan – en karaktär påverkar en annan.

Agerande – en karaktär handlar. Behöver inte påverka någon annan.

Operation – minsta enheten i en handling. Till exempel slå fjärde siffran i ett telefonnummer.

Dialog – ett specialfall av handling av typen agerande-påverkan. Dialogen är karaktärers meningsutbyten som aktivt fördjupar, preciserar, breddar dramat (löftet, resan), som lägger till och inte bara är en presentation av passiv information. Kort, fokuserad i dramatiska ögonblick. Det går att formulera syftet med dialogen i dramat i en mening.

Beskrivning – gestaltning. explicit framställning, karakterisering eller skildring i berättelsen av miljö, karaktär, händelse, handling av, eller ide. En beskrivning kan vara en beskrivning av någonting, eller en beskrivning av något annat via en beskrivning av något.

Idé – direkt eller indirekt formulerad tanke som präglas av att den är unik, intresseväckande och kanske ny. Den kan vara en lösning på problem eller en modell av ett fenomen, som folkhemmet. Alternativet hade varit att se informationen i den aktuella berättelsen som informationskomponent men vi väljer i denna bok att använda i allmänhet som skulle kunna vara ett alternativ. Idén är kärnan, det väsentliga, i informationen. Ta till exempel en information som börskurserna. Att förklara iden bakom börskursinformationen är ingen enkel sak. Exakt vad är en börskurs? Om iden är känd är information om och med börskurser enkel att använda. Informationen beskriver sig själv och det är lätt att tänka sig börskurser som en ingrediens i en berättelse, till exempel i en ekonomisk thriller. I fortsättningen av denna bok kan den som verkligen vill oftast läsa in även det allmännare informationsbegreppet i berättarkomponenten idé.

Till sist en påminnelse om temat. Berättelsens svar på frågan varför.

Annonser