Författarskap

Writing is so difficult, requiring such discipline, that I’m amazed that someone wants to try. If a student is serious about it, if that person intends to make a living at it, the commitment in time and energy is considerable. It’s one of the most solitary professions. … On every page, confidence fights with self-doubt. Every sentence is an act of faith. Why would anybody want to do it? (Morrell, s.1)

Under större delen av människans historia har begreppet författare varit meningslöst. Vi kunde inte spara undan berättelser och muntligt återberättande är en annan typ av konst än att skriva ner för att någon senare ska läsa. Begreppet författare är ytterst tveksamt för historier som återberättas och förfinas under flera generationer. Antalet läsare och lyssnare var också begränsat eftersom mediet inte var kopierbart, eller i alla fall mycket dyrt att kopiera.

Vem är det egentligen som har skrivit romanen där på hyllan? Givetvis har den som tecknade ner den en stor del i arbetet men författaren har växt upp och lever i en viss kultur med tillgång till en viss uppsättning berättelser och med konventioner för berättande. Är även författarna till dessa medförfattare? Vidare har antagligen manuskriptet kommenterats av ett antal intresserade och kanske av en professionell editor som lagt in synpunkter om hur romanen bör anpassas till läsarna. Är även alla dessa medförfattare?

Att skriva en läsvärd berättelse kräver en blandning av energi, tålamod, färdigheter och talang. För att få till en storsäljande roman behövs mer än så. Att kalla sig författare och kunna försörja sig på sitt författarskap är få förunnat och något som bör inge respekt. Det som skrivs ner om verkligheten kan inte vara annat än ett urval formulerat utifrån ett visst perspektiv. Författarskap innebär att göra val för vad och hur som ska berättas på ett sådant sätt att någon annan vill lägga tid för att följa tankegångarna och händelseförloppen. Urvalet balanserar det unika och partikulära mot det generella och universella. Det ena extremfallet är en berättelse om författarens eget liv på en detaljnivå där inget är generaliserbart och bara författaren själv kan koppla berättelsen till sitt liv. En alltför abstrakt berättelse är också svår för läsaren att relatera till. Kopplingen till läsarens vardagliga liv saknas.

Hur uppfattar en läsare författaren? Är det bara via den lilla presentationen på baksidan av boken eller kommer läsningen att bygga en relation mellan läsaren och författaren? Det är en oerhörd mängd arbete bakom en roman och på något sätt borde väl en läsare komma närmare författaren när sida efter sida med tankar och påhittade, utvalda, personligt formulerade händelseförlopp spelas upp? Även författaren är en läsare och alltså någon som lär sig om sig själv genom skrivprocessen.

Every sentence has a truth waiting at the end of it and the writer learns how to know it when he finally gets there. On one level this truth is the swing of the sentence, the beat and poise, but down deeper it’s the integrity of the writer as he matches with the language. I’ve always seen myself in sentences. I begin to recognize myself, word by word, as I work through a sentence. The language of my books has shaped me as a man. There’s a moral force in a sentence when it comes out right. It speaks the writer’s will to live. The deeper I become entangled in the process of getting a sentence right in its syllables and rhythms, the more I learn about myself. (Don Delillo, Mao I)

Författarstereotyper

“That’s when I recognized the underlying problem some writers wrestle with is that they transport story characters from their inner stage to a public stage whete these characters are supposed to be performing for an audience. But those characters often keep their back to the audience while performing for the author, their real audience.” (Johnson, 2015, s. 196)

Allt skrivande speglar författaren och mest tydligt syns detta i de karaktärer som författaren skapar och ger ett fiktivt liv. Det är troligt att du som författare mer eller mindre tillhör en eller flera av följande kategorier (Johnson, 2015, s. 198 ff.).

  • Den passionerade författaren – känslorna svallar hos karaktärerna, men var finns berättelsen som engagerar?
  • Den sårade författaren – skapar huvudkaraktären som är för medtagen för att agera, bifigurerna drar fram huvudkaraktären, och handlingen.
  • Martyren – med känslomässigt döda huvudkaraktärer som inte verkar reagera på det som händer dem.
  • Den obekräftade författaren – huvudkaraktären puttas åt sidan när dramat intensifieras. Då är det författarens tro eller idéer som styr showen. Sidokaraktärer är publik till huvudkaraktären och skurken/motståndaren är väl beskriven och dör en dramatisk död.
  • Idésprutan – hinner inte utveckla karaktärerna för alla idéer som måste diskuteras
  • Författaren som vill bli räddad eller rädda – huvudkaraktären blir ett tomt redskap för att skapa situationer där författaren kan räddas eller rädda
  • Den rädde författaren – rädslan överförs till karaktärerna som misslyckas när de tvingas till det författaren är rädd för. Alternativet är att som Edgar Allen Poe låta karaktärerna utforska författarens rädslor (Johnson, 2015, s. 243).
  • Den objektive – karaktärer som skildras utifrån, enbart via sina handlingar.
  • Den djupe – får inte så stor publik med karaktärer som för mer eller mindre obegripliga resonemang. Kanske av en rädsla att inte bli uppskattad som ligger bakom flykten in i det obegripliga?
  • Föreläsaren – att hela tiden få reda på vad som är rätt irriterar snarare än engagerar publiken.

Lär känna dig själv som författare

“All writers learn from the dead. As long as you continue to write, you continue to explore the work of writers who have preceded you; you also feel judged and held to account by them. But you don’t learn only from writers — you can learn from ancestors in all their forms. Because the dead control the past, they control the stories, and also certain kinds of truths — what Wilfred Owen, in his descent-to-the-Underworld poem, ‘Strange Meeting,’ calls the ‘truth untold’ — so if you are going to indulge in narration, you’ll have to deal, sooner or later, with those from previous layers of time. Even if that time is only yesterday, it isn’t now. It isn’t the now in which you are writing. All writers must go from now to once a upon a time; all must go from here to there; all must descend to where the stories are kept; all must take care not to be captured and held immobile by the past. (Atwood, 2002, s. 178)

För att bättre lära känna dig själv som författare kan du försöka besvara följande frågor.(anpassade från Johnson, 2015). Var ärlig mot dig själv. Detta gör du inte för att visa upp dig för någon annan, bara för din egen skull.

  • Vad är dramat i ditt eget liv? Går det att peka på dramatiska höjdpunkter? (Johnson, 2015, s. 34).
  • Vilka är dina favoritkaraktärer i böcker du läst? Vad är det för dilemman som de drabbas av?
  • På vilka sätt liknar dina egna karaktärer dina favoritkaraktärer?
  • Hur relaterar det som dina favoritkaraktärer kämpar med till ditt eget liv?
  • Hur påverkas dina känslor när du läser om dina favoriktkaraktärer? Varför? Hjälper de dig att hantera dina egna negativa känslor, eller er de dig en positiv kick?
  • Tillåter du dina egna karaktärer att gå bortom dina egna problem och mål? På vilka sätt skiljer sig karaktärernas problem och mål från dina egna? (Johnson, 2015, s. 53).
  • Om du ser på ett liv som en berättelse. vad är det då framför allt som du försökt att åstadkomma? (Johnson, 2015, s. 61).
  • Vilka konflikter undviker du i verkliga livet? Hur påverkar det vilka konflikter du tycker om att läsa om?
  • Vilka konflikter, om några, stimuleras du, och njuter du av, i verkliga livet? Hur påverkar det vilka konflikter du tycker om att läsa om (Johnson, 2015, s. 71)?
  • Vilken är kärnan i den viktigaste konflikten (det viktigaste dilemmat) i ditt liv? Kan du se en koppling till till de berättelser som känslomässigt engagerar dig (Johnson, 2015, s. 75)?
  • Finns det en eller flera idéer som du skulle säga genomsyrar till tänkande, dina behov, och i slutänden ditt liv? Kan du återfinna denna ide i det du skriver och i dina karaktärer? Är det därför du skriver?
  • Finns det idéer som utmanar ditt sätt att se på livet (din världsbild)? Hur hanterar du dessa utmaningar? Vad finns det för idéer som bekräftar ditt sätt att se på livet (Johnson, 2015, s. 81)?

Att skriva om något meningsfullt ger dig som författare chansen att dela med dig, påverka andra positivt och utvecklas som person. Det gör du men texter som är meningsfulla för dig utgår från dig själv:

  • Värden och världsbild – vad är viktigt för dig?
  • Intressen – vad gör dig glad, upphetsad, intresserad?

Dina värderingar och intressen handlar om hur du är, eller i alla fall hur du vill vara och verka, men som författare kan du inte vara bra på allt. Självkännedom behövs för att komma rätt i romanskrivandet.

  • Talang / kunskaper / färdigheter – varför är du speciell? Vad är du bra på och vad kan du som är värt att berätta om? Kan och orkar du genomföra skrivprocessen?

Slutligen, vilka är dina läsare?

  • Läsarna – vilka är det som du tror dig kunna roa, hjälpa, upplysa? Vad har de för erfarenhetsbakgrund? I extremfallet finns där bara en läsare, författaren själv, du, och det kan vara tillräckligt. Det bestämmer du själv.

De värden du skriver om och de läsare som romanen riktar sig till bestämmer syftet, alltså varför du skriver romanen. Om du lyckas bestäms av din talang, kunskaper och färdigheter, och på om läsarna nappar på kroken. Det beror förstås också på att du lägger ner massvis med hårt arbete, på skrivande och tänkande. Att skriva är ett sätt att tänka. Bara om du är intresserad och motiverad orkar du i mål. Lättast går det om du skriver något du själv vill läsa.

”Du behöver vara trovärdig i det du berättar. Ha intimitet och äkthet. Om inte, kommer texten att kännas falsk, oäkta och du förlorar läsare av den anledningen.” (Norin, 2011, s. 51)

Som författare har du troligen din åsikt klar om vad boken säger, men vad läsaren uppfattar kan vara något helt annat.

“My choice of words, codes, and conventions is designed to inscribe meaning into the text, although it is also possible that I am inscribing meanings that I am not aware of, as writers do when using masculine pronouns and other gendered terms when referring to people generally.” (Smagorinsky).

Läs som en författare

På en knapp andra plats efter att själv skriva är läsning den bästa träningen för en författare. Vilka böcker som ligger i bokhögen säger en hel del om dig som författare.

  • Varför just dessa böcker? är det språket? Handlingen? Karaktärerna? Dramatiken? Dialogerna? Humorn? Realismen? Fantasin? Känslorna? Eller din egen speciella blandning av allt detta?
  • Om en bok är bra, vad är det som gör den bra just för dig? Om den inte är bra, varför är den inte det? Var precis och noggrann i bedömningen. Inga svepande omdömen.
  • Var i den bok du läser får författaren till det och var går det snett? Skulle du kunna göra det bättre?
  • Vad gör författaren bättre än du själv skulle kunna? Varför?
  • Hur kan du lära dig av det du läser så att du utvecklas som författare?

Ta och ge kritik som en författare

Du kan inte möta en annan människa utan att hålla en bit av hans eller hennes liv i dina händer (Lögstrop citerad i Öiestad, 2004, s. 84)

Push past the comfort zone. The comfort zone is the point where the writer felles comfortable because he is writing ina familiar pattern … Let us say that the argument between a husband and wife degenerates into a uncomfortable emotional chaos. The novice writer wishes to avoid this grey area because it would require a lot of thought. Which is why the advanced writer embraces this part of the scene. Tough frightened by the unknown as much as the novidce writer, she loves the challenge. (Obstfeld, 2002, s. 57)

Hur blir man bättre som författare?

De vanligaste tipsen är att skriva flitig och att läsa mycket, se t.ex. (Hägg, 2004, s. 14-150, King, 2001, s. 154).  Den begränsande faktorn med de två tipsen är författarens förmåga att få syn på sina egna fel, blinda fläckar och att se sina möjligheter. Att inte fastna i invanda mönster. Det enda botemedlet är att släppa in kritik från andra i författarbubblan.

Vad menar vi med kritik?

Kritik förstås ofta som negativt. Någon som vet bättre talar om för någon annan hur saker förhåller sig och hur något ska utföras, men det är en begränsad syn av en kritik som stängslar in och bryter ner. Genomarbetad kritik av den typ vi kommer att diskutera här är en som bygger och skapar. Ett annat närliggande perspektiv på kritik bygger på iden om kritiskt tänkande, att den som kritiserar ska tänka självständigt för att bedöma och ompröva lösningar genom reflektion. Det kan gälla allt från ett nytt lagförslag till att fundera runt sina egna vanor och beteenden. Kritiskt tänkande är att självständigt kunna analysera, reflektera, dra slutsatser, värdera, ifrågasätta och vara kreativ. Ofta kritiseras syftet med ett arbete, metoden, innehållet eller slutsatserna av arbetet.

I detta avsnitt är vi ute efter en annan schattering av kritik där den fungerar som ett subjektivt utvärderande omdöme baserat på uttalade argument och resonemang. Vi begränsar oss dessutom till personligt kritik. Vi tar inte upp kritik där resultatet är tänkt för en tredje part, som till exempel en läsekrets, eg. en mer filosofisk vinkling av utvärderande kritik som den Noel Carroll (2009) diskuterar. Målet är i stället att lyfta en text och att författaren utvecklas i sitt skrivande. Det är inte fråga om att visa upp kritikern eller dennes kunskaper, inte heller att värdera verket utifrån ett kommersiellt marknadsperspektiv, utan om att ge författaren ett personligt stöd för att bli bättre.

Kritik är problematisk

Kritik är något oerhört viktigt för människor. Som små accepterar vi det utan större invändningar. Gör si, gör så, men inte sådär är en naturlig del av alla barns uppfostran.

Som vuxna blir kritiken mer problematisk. Den tas ofta som något negativt och till och med som ett personligt angrepp, i stället för att se den som en användbar neutral objektiv bedömning av en situations förtjänster som kan diskuteras och användas för bedömning om hur situationen på bästa sätt ska utnyttjas. Försvaret dyker upp instinktivt.

Kanske är det skolans och betygsättningens fel? Där graderas vi och det bedöms om vi tar oss över ribban snarare än ges stöd för ett utvecklande som i slutänden är frigörande snarare än begränsande.

Kritik är nödvändig för utveckling

Att kritisera andra ger en dialog som lär kritikern lika mycket som den kritiserade. Kritikern tvingas tänka på varför kritiken ges, vilken effekt den förväntas få och hur kritiken ska formuleras för att få den effekten. Om kritiken ska lyckas måste kritikern sätta sig in i hur den kritiserade tänker och alltså skapa en dialog. I bästa fall kan en sådan dialog uppstå också i verkligheten, med resultat som ganska säkert kommer att överraska kritikern.

Vi kommer i mycket att följa Weisinger (2000) och Öiestad (2004). Böcker på svenska där personlig kritik behandlas någorlunda utförligt.

Målet med kritiken ser vi som att kommunicera, påverka och motivera i syfte att förbättra. En bonus med att systematiskt träna kritik av andras skrivande är att en förmåga att kritisera byggs vilket ger stora fördelar i alla möjliga sammanhang både på jobbet och hemma på fritiden. Vi behöver korrektioner för att lära och förbättra oss (Öiestad, 2004, s. 116).

”Idag var det en bra dag på jobbet. Jag blev kritiserad.” / (Weisinger, 2000, s. 13).

Vi kan inte utvecklas om vi inte får reda på hur det går för oss och vi har möjlighet, ja kanske till och med en skyldighet, att kritisera andra och låta veta hur de lyckas. Det är också så att det går att göra detta på ett strategiskt och genomtänkt sätt. Här förutsätts att mottagaren är intresserad av att bli bättre och kan förändra sig, men det är oftast fallet. Vi förutsätter också att mottagaren accepterar att ta till sig och lyssna på kritiska synpunkter. Om inte så är kritiken meningslös. Kritik kräver att både givare och mottagare visar intresse.

Kritikens utförande

Strategiska frågor att ställa sig före det att du kritiserar någon annans skrivande är (Weisinger, 2000, s. 121):

  • Exakt vad vill jag förmedla?
  • Vad vill jag förändra?
  • Vilka är mina motiv för kritiken?
  • Vilka mål kan jag föreslå och vad kan jag göra för att hjälpa den kritiserade att uppnå målen?
  • Hur kan jag förmedla kritiken på bästa sätt så att mottagaren blir mottaglig för den? Ordval? Ton?

Öiestad (2004, s.30) kallar denna kritik för specificerad feedback. Den säger mottagaren något om varför kritiken ser ut som den gör. Alternative är pep talk av typen ”du har ett bra flyt i texten” eller ”den här texten tycker jag om”. Om lärande är en del av syftet med kritiken ställs vi inför frågor kring vad som är en bra kritik och återkoppling. Positiv kritik är att föredra. Termerna återkoppling och kritik flyter ihop. Återkoppling definierar Öiestad (2004, s. 116) som positiv kritik,

”Kritik är också feedback; du förmedlar något till andra som du ser hos dem. Men eftersom den här boken handlar om positiv feedback kommer kapitlet om kritik att bli kort […] kritik kan vara nödvändig och kan ofta fungera konstruktivt när den ges på rätt sätt i rätt situation. ” (Öiestad, 2004, s. 116)

I detta avsnitt görs inga sådana distinktioner. Den positiva kritiken är lättare att ta till sig, förändras efter och växa med. Den negativa återkopplingen riskerar att förminska människor och göra dem mer osäkra, något som inte utvecklar dem, snarare tvärtom. Kritik ska ge en kick och en bevarad självkänsla, inte en spark.

Den positiva kritiken är lättare att ge till dem som man tycker om, men det är alltid möjligt att hitta något att tycka om hos en annan människa, så att tycka om någon är inget krav för att kunna ge kritik.

Kritiken ska handla om den text som diskuteras och den måste formuleras så att mottagaren engageras. Engagemanget ökas om du betonar att texten är viktig och varför. En lyhördhet för mottagarens egna synpunkter bidrar till engagemanget och underlättar formulerandet av kritiken. Respekt är alltid rätt. Engagemanget ökar också om du kan förklara hur kritiken kan bidra till att författaren och texten utvecklas. Vilka förtjänster texten har och vad du mer skulle vilja se i den. Det måste klart framgå att syftet är at stötta och bidra.

Några praktiska tips som listas av Öiestad (2004, kapitel, s. 53 ff.) är att inte överdriva, ljug om du måste, upprepa, upprepa, överraska och var kreativ men framför allt mena uppriktigt det du säger). En fälla är att nämna förtjänsterna (korrekt) för att sedan direkt lägga till ett ”men” som förminskar det positiva omdömet och fokuserar på det negativa. Jämför följande satser (Weisinger, 2000,s. 51):

”Du nämner mottagarens förtjänster – MEN – nämner sedan dennes brister”
Du nämner hur mottagarens kan bli bättre – OCH – nämner sedan det som mottagaren redan gör bra”
För att ge effekt ska en bra återkoppling komma i samband med att texten är aktuell. Fördröjning kräver omstart och kanske är kritiken inte längre relevant om texten har ändrats.

Kritik som en delad upplevelse

Kritik är alltid subjektiv så det är lika bra att erkänna det rakt ut, du är aldrig helt objektiv. Det hindrar dock inte att kritik är en fundamentalt social verksamhet och bör betona att mottagaren kan göra bättre ifrån sig och stärka tron på att förändring är möjlig. Bästa effekt fås om texten kan bollas fram och tillbaka några gånger. Då går kritiken fram och läreffekten blir så stor som möjligt. Kritiken ska motivera och stimulera till handling.

Kritiken kan bli en stimulerande delad upplevelse baserad på både känslor och förnuft. För att det ska ske krävs att deltagarna lyssnar aktivt på varandra (Öiestad, 2004, s. 37-39). Det aktiva lyssnandet innebär att försöka tänka sig in i den andre personen en stund och se saker från det perspektivet. Aktivt lyssnande uppfattas av mottagaren som engagemang och stärker banden mellan kritiker och kritiserad. Det aktiva lyssnandet kompletteras med att kritikerna är ett subjekt, skilt från mottagaren med egen iakttagelseförmåga, kunskaper, referenser och reaktioner (Öiestad, 2004, s. 80).

Även när kritiken ges skriftligt kan lyssnande vara aktivt även om det är svårare för mottagaren att uppfatta det. Skriftlig kritik har dock en annan fördel när det gäller att visa engagemang och empati. Den kan läsas om och om igen och små nyanser kan användas som kanske skulle gå förlorade i ett samtal. Risken är att förflugna ord och slarviga formuleringar kan övertolkas av läsaren.

Kritik med kriterier som metodisk bas

Att ge kritik kräver mod. Detta mod är lättare att uppbringa om förmågan tränas och om kritiken ges metodiskt. Här följer några förslag till metodiska grepp. Tänk igenom dina, med nödvändighet subjektiva, kriterier för kritiken, innan du skriver ner kritiken. Weisinger (2000, s. 92) rekommenderar följande frågor som utgångspunkter:

  • Vilka kriterier utgår jag från? Återspeglar de det jag tänker kritisera?
  • Finns det andra kriterier som jag bör lägga till?
  • Är övriga inblandade medvetna om mina kriterier?
  • Är mina kriterier inbördes konsistenta och konstanta över tid?
  • Vad anser andra om mina kriterier?

Att ta kritik är känslomässigt laddat

När det gäller att ta kritik listar Weisinger (2000, s. 38) fem saker att tänka på:

  • Kritikens innehåll. Är den betydelsefull?
  • Kritikens upphovsman?
  • Situationens känslomässiga laddning?
  • Kritikens konsekvens? Är den relevant fokuserar du på dig själv. Är den irrelevant är det kritikern och/eller situationen som bör studeras.
  • Ger det ett tillräckligt mervärde att engagera sig i kritiken?

Den automatiska reaktionen när någon ger oss kritik är nyttig att studera. Hur reagerar du? Blir du arg? Varför? Har du svårt att ta emot positiva värdeomdömen? Varför då? Reaktioner går att träna upp så att kritiken kan göra så stor nytta som möjligt. Weisinger (2000, s. 94) pekar på vissa typiska kännetecken för de automatisk tankar de flesta får när de kritiseras. Tankar som du alltså bör sträva efter att kontrollera:

De automatiska tankarna:

  • Är ofta irrationella
  • Du tror instinktivt på dem
  • Är kortfattade och enkelriktade utan utvidgningar, om och men
  • Samlas på hög och tjänar som stickrepliker till negativa tankespiraler.

Undertryck din instinktiva reaktion och lyssna, ta det lugnt och håll tillbaka magkänslan att försvara dig så länge så att hjärnan hinner smälta innan upprepa kritiken för att verkligen visa att du lyssnar (Öiestad, 2004, s. 116).

Det är tillåtet och utvecklande att be om att få kritik

Med tanke på hur viktig kritik är för oss är det en självklarhet att det går att be om att få kritik. När du gör det drar du igång en process med följande steg (Öiestad, 2004, s. 99):

  • Du tar dig själv på allvar
  • Du är aktiv och tar ansvar och visar detta för andra
  • Du stimulerar viljan att ge kritik hos den du frågar
  • Du blir sedd, bekräftad och kommer att få din kritik

Analys av din förmåga att hantera kritik – testa dig själv

För att bättre lära känna hur du reagerar på att ta och ge kritik så följer här en lista av frågor att besvara så samvetsgrant och sanningsenligt som möjligt (utdrag ur Weisinger, 2000, s. 184-187)

  • Skriv ner din definition av kritik?
  • Hur illa till mods -väl till mods känner du dig när du måste ge kritik (1-9)?
  • Hur illa till mods – väl till mods känner du dig när du måste ta kritik (1-9)?
  • Vad är det som gör det svårt för dig att ge kritik?
  • Vad är det som gör det svårt för dig att ta kritik?
  • Den kritik som är svårast att ge är? Varför?
  • Den kritik som är svårast att ta är? Varför?
  • Den person som är svårast att ge kritik är? Varför?
  • Den person som är svårast att ta kritik från är? Varför?

Skrivprocessen

För att genomföra ett skrivprojekt krävs kunskaper om skrivande och mycket hårt arbete under lång tid. Förutom dessa nödvändiga krav underlättas arbetet av systematiskt planerande och arbete. Med skrivprocessen i detta avsnitt menas en författares arbetsmetoder med att arbeta fram en roman. Det är författarens sätt att komma från förarbete och utkast till korrekturläsning och slutlig bearbetning via respons från andra och omarbetning. Från bokax till boklimpa.

Skrivprocessen ser i praktiken mycket olika ut för alla författare och det finns inga rätt eller fel. Bara för att ta några exempel så skriver en del skriver på morgonen men andra gör det sent på kvällen. En del skriver hela tiden andra skriver i kortare eller längre perioder av intensivt skrivande när inspirationen faller på. En del skriver på kaféer, andra i ett helt tyst rum. Många använder en texteditor för att editera texten och det är också vanligt att använda anteckningsböcker för att plita ner sina idéer .

I det här delkapitlet begränsas till några få aspekter av skrivprocessen, nämligen lite om hur arbetet med en roman kommer igång, några tips för när författandet kört fast, och kort om när det tar slut. Avsnittet är en utvikning från huvudspåret i den här skrivhandboken som fokuserar på det som formuleras i texten, inte på hur författaren praktiskt organiserar sin vardag och sitt arbete. För mer om det praktiska skrivandet se till exempel (Malmsten, 2012), (Norin, 2011), bläddra runt i tipsen på alla författarbloggar eller ta en fika med någon annan författare. Anmäl dig till en skrivarkurs.

Att börja skriva en roman – det var en gång …

”En bra roman är till 1/3 upplevd, 1/3 läst och 1/3 påhittad” / PC Jersild

Då var det bestämt. Dags att dra igång ett romanprojekt.

Alla romaner startar från ett blankt medvetande och ett blankt papper eller datorskärm. Ena sekunden fanns det inte någon ide, och så plötsligt finns den där. En gnista av inspiration som ger en trådände att nysta i eller en härva att försöka reda ut.

Om idén inte ger sig själv, hur skaffar du  en?

  • Återanvänd en gammal, kanske klassisk, idé? En kortnovell kan vara en bra start.
  • Vardagens paradoxer, konflikter och dilemman?
  • Personliga problem? Kanske en dagbokstext som förtjänar att skrivas om till en roman?

”Jag skriver en titel på första sidan. Sen letar jag reda på ett citat som någon annan skrivit, ett citat som passar till titeln. Citatet skriver jag på andra sidan. Det är på tredje sidan jag måste tänka mig för jävligt noga.” (Slas citerad i Malmsten, s. 86)

I det som följer förutsätts att det finns ett motiv till att skriva en roman, se avsnittet om författarskap. Kanske är romanen ett projekt i en kurs, ett sätt att slippa tänka på något annat eller ett sätt att få ihop till månadshyran. Troligtvis finns det också ett tema eller någon annan övergripande kontext som styr upp projektet. Utifrån det är det författarens uppgift att med hjälp av sina värderingar, talang och kunskaper roa, hjälpa, och upplysa läsarna. En god berättare ser alltid möjligheter där andra bara blir ledsna och upprörda (Hägg, 2004, s. 30).

Med kontexten given kan författaren skapa och utforska en romanvärld och den arbeta fram en bärande ide genom att ställa ”What if”-frågor.

  • Hur skulle det vara om …?
  • Tänk om …?

Under spånandet lossnar det förhoppningsvis och idéerna sprutar fram. Men, med hundra procents säkerhet är inte alla idéerna goda idéer, i alla fall inte just då och där. Vilken som är den bästa idén kan ta ett tag att reda men grundkravet är att den presenterar ett dilemma, som får huvudpersonerna att agera mot en lösning i den fiktiva världen.Kanske behövs research utefter flera parallella spår innan valet görs.

I brist på annat kanske en fyndig titel kan ge inspiration? Eller kanske är huvudpersonen given som i många seriedeckare eller som i böcker om Reacher, Matt Bolan, eller romansviten av Marcel Proust?

Efter lite ältande är iden säkrad, i alla fall en första version av den. Hur fortsätter du sedan arbetet? Eftersom en roman är ett komplext och antagligen långsiktigt åtagande är det en plan, struktur, ordning och reda. Detaljer runt detta är vad denna text försöker förmedla.

När skrivprocessen rullar på

Så länge skrivandet flyter på, det finns pengar på banken och det är långt till deadline är ett kreativt arbete som att skriva en roman en njutbar upplevelse. Största risken är antagligen att många njutbara timmar i sträck tröttar ut författaren mentalt och fysiskt.

Ta en paus för att röra på kroppen då och då.

En bit mat två till fem gånger per dygn.

Unna dig de timmar sömn som behövs.

Se till att engagera dig i andra och prioritera ett socialt umgänge. Det behövs för att få perspektiv på det egna arbetet.

När skrivprocessen kör fast

Till och från kör alla fast i skrivprocessen, och det är som det ska vara. Ett litet utdrag av den oändliga listan över potentiella typiska problem är:

  • Karaktärernas mål från föregående scen är inte kopplade till målen i den scen som skrivs. Kanske är karaktärernas övergripande mål alltför ospecificerade?
  • Det är för lätt att nå målen. Karaktären pressas inte till sitt yttersta. Det kan alltid bli lite värre. Det finns alltid något karaktärsfel som kan förvärra situationen.
  • Det är för svårt för karaktärerna att nå målen.
  • Det finns ingen tanke på vad som kommer att ske i nästa scen eller vad det ska vara för typ av scen.

Malmsten (s. 112) föreslår ”överdriftmetoden” när skrivandet låst sig. Iden är att välja ut ett eller några avsnitt och sedan medvetet skriva om dem genom att överdriva, dramatisera, ta i, bre på och polarisera. Trappan blir ett stup, en höjd röst blir ett vrål, ogillandet blir ett hat och det värsta tänkbara händer. Överdrifterna lyfter det skrivna, gör det urblekta färgstarkt, kontrastrikt, lyser upp, gör en tankegång synlig och i bästa fall rolig

I bästa fall.

Det finns inga garantier. (Malmsten, s. 112)

Ytterligare tips från Malmsten (s. 113) är att ta en paus, jobba med annat ett tag, eller att dricka sig full.

Andra författare och skrivboksförfattare med tips är John Gardner (1991), Augustsson (1994), Ray Bradbury (1994), Stephen King (2001), Margaret Atwood (2002), Joyce Carol Oates (2003), Göran Hägg (2004), Elisabeth George (2004), Norin (2011), men det finns många fler.

När skrivprocessen går mot sitt slut

Bara för att romanens handling är färdig och mördaren avslöjad kan inte författaren andas ut. Skrivprocessen är långt ifrån över. Minst halva arbetet återstår.

Slutet av denna lärobok behandlar saker du bör tänka på under efterarbetet av texten.

 

 

Annonser