Fånga läsaren

Dilemmat eller Omöjliga val? Valet mellan den älskade och pengarna. Mellan din egen och din älskades död. Bli brottsling för att rädda din älskade. Offra social status för att få vara med sin älskade.

Hur fångas läsaren? Om det inte görs redan från början har många läsare redan försvunnit. Början, öppningen, öppningsscenen fyller flera funktioner (Weiland, 2013, s. 11-12).

  • Karaktärer presenteras, inklusive huvudpersonen
  • En konflikt eller ett dilemma presenteras så att intrigen startas upp.
  • En rörelse i berättelsen sätts igång och läsaren förstår färdriktningen
  • Miljö och tid placeras
  • En stil (ton) etableras för berättelsen, så att läsaren förstår vad det är för typ av berättelse.

Och de gör det utan att slösa med läsarens tid.

Kanske fångas läsaren redan av första meningen? Där gäller samma kriterier, karaktär, konflict, när, var, och hur kommer det att berättas. Weiland destillerar ut kärnpunkten av många bra inledningar som en fråga.

”The hook comes in many forms, but stripped down to its lowest denominato, it’s nothing more or less than a question. If we can pique our readers’ curiosity, we’ve got ‘em. Simple as that. (Weiland, 2013, s. 9)

Ett annat sätt att se om läsaren fångas är att identifiera vad berättelsen ställer upp för fråga av typen ”What if?”?

Inledande rader

Några exempel på kända inledande rader i romaner:

”Myten om förstameningen är en myt för att den inte är sann. Då och då dyker det upp listor på de bästa förstameningarna i skönlitteraturen. Jag går inte på myten om förstameningen men listorna läser jag.” (Malmsten, s. 88)

“The letter arrived on the morning of the sixteenth. I was pushing a bit of breakfast into the Wooster face at the moment; and, feeling fairly well fortified with coffee and kippers, I decided to break the news to Jeeves without delay. As Shakespeare says, if you´re going to do a thing you might just as well pop right at it and get it over.” / P G Wodehouse: The Best of Wodehouse

”Ja. Det var en lycklig tid. Så här långt efteråt ser jag alldeles tydligt att den var lycklig.” / Lars Gustafsson, Tennisspelarna

”Call me Ishmael.” / Herman Melville, Moby-Dick (1851)

”I am an invisible man.” / Ralph Ellison, Invisible Man (1952)

”The sky above the port was the color of television, tuned to a dead channel.” / William Gibson, Neuromancer (1984)

”All this happened, more or less.” / Kurt Vonnegut, Slaughterhouse-Five (1969)

”It was a pleasure to burn.” / Ray Bradbury, Fahrenheit 451 (1953)

”It was a bright cold day in April, and the clocks were striking thirteen.” / George Orwell, 1984 (1949)

”He was an old man who fished alone in a skiff in the Gulf Stream and he had gone eighty-four days now without taking a fish.” Ernest Hemingway, The Old Man and the Sea (1952)

”It is usually universally acknowledged that a single man in possession of a good fortune must be in want of a wife ” / Jane Austin. Pride and prejudice (1813).

Vad är det som får oss att fastna i en berättelse? Några förslag är (Noble, s. 148):

  • Frågor och svar, av någon outgrundlig anledning. Kanske för att vi har lärt oss mycket av det vi kan den vägen?
  • Bisarra omständigheter. Ett plus ett blir inte två. Varför?
  • Oförklarliga förändringar; Något har ändrats. Vad är det? En detalj? Något stort? Trump säger något gott om Nordkorea.

Använder man sig av tekniken med frågor och svar är kravet att de för handlingen framåt. De får inte heller överutnyttjas så att tekniken lyser igenom.

George (s. 88) kallar det som fångar läsaren i berättelsen för lockbetet. Hon räknar upp ett antal saker att välja på i ett sådant:

  • Namnge en person
  • Låta läsaren få reda på något som är viktigt
  • Visa läsaren ett karaktärsdrag hos en av personerna
  • Illustrera en av personernas attityd
  • Visa hur berättarjagets tankar fungerar
  • Ge en ledtråd eller avslöja en hemlighet eller förespegla att detta kommer att ske
  • Gör det spännande för läsaren
  • Återge en mystisk eller spännande händdelse.

Tollström (s. 58-59) adderar:

  • Var gärna originell
  • Skippa allt oväsentligt
  • Sätt gärna något på spel direkt
  • Skapa närhet till minst en romanfigur
  • Ge romanfigurerna hinder och dilemman
  • Låt läsaren få veta konsekvenserna om det går fel
  • Visa romanfigurernas reaktioner på utmaningen
  • Ruska gärna om känslomässigt

Det handlar mycket om hur inledningen formuleras. Weiland (2013, s. 23) kontrasterar inledningen ”Första världskriget började” med ”Hitler invaderade polen”. En person, en handling, en plats.

Inledningen

Den kanske mest kända inledningen av en svensk roman finns i Strindbergs roman ”Röda rummet”:

Men solen stod över Liljeholmen och sköt hela kvastar av strålar mot öster; de gingo genom rökarne från Bergsund, de ilade fram över Riddarfjärden, klättrade upp till korset på Riddarholmskyrkan, kastade sig över till Tyskans branta tak, lekte med vimplarne på Skeppsbrobåtarne, illuminerade i fönstren på Stora Sjötullen, eklärerade Lidingöskogarne och tonade bort i ett rosenfärgat moln, långt, långt ut i fjärran, där havet ligger. Och därifrån kom vinden, och hon gjorde samma färd tillbaka, genom Vaxholm, förbi fästningen, förbi Sjötulln, utmed Siklaön, gick in bakom Hästholmen och tittade på sommarnöjena; ut igen, fortsatte och kom in i Danviken, blev skrämd och rusade av utmed södra stranden, kände lukten av kol, tjära och tran, törnade mot Stadsgården, for uppför Mosebacke, in i trädgården och slog emot en vägg. I detsamma öppnades väggen av en piga, som just rivit bort klistringen på innanfönstren; ett förfärligt os av stekflott, ölskvättar, granris och sågspån störtade ut och fördes långt bort av vinden, som nu medan köksan drog in den friska luften genom näsan, passade på att gripa fönstervadden som var beströdd med paljetter och berberisbär och törnrosblad, och började en ringdans utefter gångarne, i vilken snart gråsparvarne och bofinkarne deltogo, då de sålunda sågo sina bosättningsbekymmer till stor del undanröjda. / Röda rummet, August Strindberg

En annan klassisk inledning av Strindberg är de första raderna i ”Hemsöborna”:

Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen. / Hemsöborna, August Strindberg

Från Selma Lagerlöfs ”Kejsaren av Portugallien” hämtar vi nästa kända inledning.

Hur gammal han än blev, så kunde Jan Andersson i Skrolycka aldrig tröttna på att berätta om den dagen, då den lilla flickan kom till världen. / Kejsaren av Portugallien, Selma Lagerlöf

Den dramatisk detaljen

Bell (2011b, s. 169) föreslår att författaren letar efter den dramatiska detaljen (telling detail) när en scen känns platt och utan spänning. Den rätta detaljen sparar författaren många rader när det gäller gestaltning, till exempel när en karaktär ska ges en personlighet, men detaljer kan också användas för att öka dramatiken. De flest läsare har den fantastiska förmågan att de utifrån en scen och en detalj kan extrapolera och tänka sig ett händelseförlopp. Hitchcock lär ha sagt att skillnaden mellan överraskning och spänning är som mellan bomben under bordet som exploderar och bomben under bordet som tickar. Ett tips är att göra en lista i en scen över möjliga händelser, handlingar av karaktärer, gester,  och saker som kan ge antydningar och sedan plantera en eller flera av dem i scenen,

Annonser