Estetik

Allt (eller i alla fall mycket, beroende på filosof) har sitt ursprung i sensorbaserad information som filtreras och anpassas till olika upplevelser som kan vara mer eller mindre meningsfulla. Upplevelser definierar berättelsen om oss själva över tiden och är det som vi kan ge andra via något av våra sinnen. En upplevelse är intrycket från en interaktion med vår omvärld som vi ständigt interagerar med; den går inte att stänga av. För att hantera den ständiga strömmen av potentiella upplevelser ignorerar vi stora delar av de data som vi tar in, annars drunknar vi i dem. De upplevelser som vi favoriserar är sådana som vi mår bra av, eller om vi ligger mer illa till, upplevelser som hjälper oss att överleva. Evolutionen plockade bort en del personer som inte riktigt fattade detta och som undvek mat, värme och sällskap. Lyckligtvis verkar evolutionen ha sett till att en större del av hjärnan är byggd för att hjälpa oss till positiva upplevelser. Att vi är inblandade i att tolka upplevelserna ställer till en del problem. Exempelvis kan vi inbilla oss saker som sedan påverkar hur vi tolkar upplevelser.

Upplevelserna kan delas in i följande nivåer eller lager: sinnesorienterade, känslomässiga, intellektuella, sociala, kontextbaserade och upplevelser från att vi gör saker.

När är en upplevelse en skönhetsupplevelse? När är ett språk i en bok vackert? I detta avsnitt ska vi reda ut några begrepp relaterade till estetiska upplevelser.

Definition: Aesthetics is (1) the branch of philosophy dealing with such notions as the beautiful, the ugly, the sublime, the comic, etc., as applicable to the fine arts, with a view to establishing the meaning and validity of critical judgments concerning works of art, and the principles underlying or justifying such judgments or (2) the study of the mind and emotions in relation to the sense of beauty.

Varje författare vill naturligtvis ge sina läsare en skönhetsupplevelse, men vad innebär det och hur bygger man upp en sådan?

Aristoteles karakteriserade det vackra som något där inget kan läggas till eller tas bort (Gadamer, 1977, p. 43) och de grekiska grundkriterierna i övrigt för skönhet var proportion, symmetri och harmoni (Eco, 2004). Kriterier som adderats sedan dess helhet, enhet, multiplicitet, oändlighet, repetition (e.g. Santayana, 1896), balans, regelbundenhet, rytm (e.g. Dewey, 1934).

Ett nerifrån- och upp-perspektiv startar med materialet, som organiseras och emergerar till formen. Formen är i sig grunden till uttrycket (expression), och en estetisk upplevelse uppstår när material och former associeras med varandra. (innehåll/form, struktur/material Hallberg s. 6-7)

Några estetiska termer

Spänning är att dra ut på något, något som kan gå sönder, ett mentalt tillstånd, eller en känsla av osäkerhet. Kontrasten förutsätter en motsättning som i sin tur antyder en etablerad spänning. Oppositionen kan förstärkas av hinder som placeras mellan karaktärer.

En viktig komponent i en berättelse är repetition. Upprepningen i vardagen kontrasteras mot det som kastar dig ur kurs, in i en virvel av oförutsedda händelser. Repetition kan binda upp energi och bygga på en spänning, men den möjliggör även variationer som lyfter fram rytm och symmetri. Det fria valet står i opposition till repetitionen. Repetition tillsammans med det fria valet kör över nödvändigheten, ignorerar ödet och öppnar möjligheten för den andra chansen, revansch, och ett försök att nå perfektionen.

“Choice stands in the place of necessity, of destiny. In this way man overcomes death, which he has recognized intellectually.” (Brooks, 1992, s. 98).

Valet implicerar motsättning, utmaningar som inte är självklara för den fiktiva personen, och något för läsaren att fundera över. Hur kommer detta att sluta?

Kontrast bygger på opposition, motstående element, i dimensioner som färg, ton, eller effekt. I en berättelse skapar kontrast spänning och bygger upp ett tryck som kan ta formen av en utmaning, en överraskning eller känslan av att inte veta säkert. Med två karaktärer i en scen så ökar spänningen om de är olika. Kanske en är aggressiv och en undfallande? Scenen där de möts kan vara en berättelse i miniatyr som utvecklas från det första gången deras blickar möts till dess en av dem ger upp. Som ett specialfall av kontrast har vi balans där två saker vägs ur något perspektiv. I en berättelse kan balansen varieras när historien rullas upp.

Proportion relaterar också två saker med varandra, men här är förhållandet mer komplext, inte bara en likhet. Gyllene snittet gäller för bilder, men för berättelser kan många dimensioner vägas in. Berättelser upptar rum i tiden, dialogen, intrigen, och så vidare och alla dessa rum kan spela roll och relatera till varandra. En persons hälsotillstånd kan till exempel härledas ur hur den personen rör sig. Kontrasten ökar om inte alltför många faktorer viktas in, det förenklar för läsaren.

Rytmen sätter ett ett tempo som kan illustreras i en berättelse eller strukturera den på många olika sätt. Rytmen kopplar till repetitionen och också till rörelsen.

 “Brain and mind envisage change and crave it; they strive for growth, invite challenge and adventure. Man prefers life to death, activity to inactivity” (Rudolf Arnheim, 2004)

Stämningen är en annan komponent som spelar roll. Varje scen och händelse kan beskrivas så att en viss känsla och stämning uppstår i berättelsen. Tempo, repetition och rytm spelar roll, färger som beskrivs, och ljud som återberättas.

Alla konventioner som finns för hur en viss estetisk effekt byggs upp kan brytas av den som vet varför och hur. Läsaren kommer att reagera så det vill till att författaren gör avstegen på ett genomtänkt sätt för att uppnå en effekt.

Annonser