Dialoger

Gå igenom texten och studera varje dialog för sig.

‒ Hej
‒ Hej
‒ Mår du bra?
‒ Jag mår bra, och du?

Behövs dialogen? Varför? Gestaltas närvaro i berättelsen så att när någon talar så upplever läsaren det som att dialogen sker just nu och där. Med en välskriven dialog får berättelsen liv. Karaktärer, relationer, förbindelser och konflikter kan visas upp på ett för läsaren naturligt och berättaroberoende sätt.

Upplever läsaren att de som samtalar verkligen har något att säga och att det inte bara är författaren som behöver göra en resumé? Går dialogen att korta ner den? Finns det lite dödkött att skära bort?

Gör det då.

En annan metod för att lyfta dialogerna är att titta igenom alla ”sa han” och ”sa hon” och se om några bör specificerats med adverb, med ett bättre ordval, eller genom att visa vad som sker snarare än att berätta. Finns det alltför många ”sa han upphetsat” och ”sa hon med ögonen på skaft i tio sekunder” så skriv om. Kanske kan några ”sa han” ersättas med att visa handlingar som gester.

Några typiska fel i dialoger:

  • Det framgår inte vem som säger vad.
  • Känslor och kroppsspråk visas inte i dialogen.
  • Replikerna säger det som redan är självklart. Repliker som är udda och som sticker ut tillför mer.
  • Stryk välkomsthälsningar som står i dialogen utan att tillföra något.
  • Långa utläggningar dödar tempot och spänningen.
  • Alltför långa dialoger tröttar ut läsaren.
  • Är det bara en person som talar hela tiden?
  • Låter alla som deltar i dialogen som författaren eller berättaren? Ge karaktärerna ett unikt språk, till exempel uttryck de gärna använder. Låt dem använda olika långa meningar. Lyssna efter karaktärens röst.
  • Överraska läsaren!

För att testa ut en dialog föreslår Bell (2008, s. 248) att dialogen läses högt. Ett annat tips är att stryka en slumpmässigt vald rad och se vad som händer. Går det att stryka ord för att få det att låta mer som talspråk.