Beskrivningar

Gå igenom romanen scen för scen. Fundera över följande för var och en av dem (Obstfeld, 2002, s. 116):

  • Är det tydligt för läsarna och karaktärerna var och när scenen utspelar sig?
  • Går det att blunda och se miljön framför sig?
  • Går det att tänka sig miljön som en ”karaktär”?
  • Innehåller scenen tillräckligt med detaljer om fysisk och social miljö för att kunna belysa stämning, karaktärer, relationer, intrig, och konflikter? Om du inte omedelbart kommer på ett antal detaljer är säkert beskrivningen i romanen suddig både för dig och för läsaren.
  • För mycket detaljer?
  • Detaljer som inte bidrar?
  • Rätt detaljer som kryddar upp stämning och handling?
  • Vad händer om scenen flyttas, till exempel från vardagsrum till kök, eller till toaletten? Från livsmedelsaffär till järnaffär eller sportaffär (Obstfeld, 2002, s. 5)?

Gradera scenerna med A, B, C, D efter hur viktiga de är. Uppdatera nyckelscenerna först.

Det finns oftast förbättringspotential när det gäller om berättelsen visar upp snarare än berättas.

Visa, inte berätta

“This is the whole point of art in general: participation. Interaction. Suggesting a meaning in your message and inviting the receiver to add to it.” (Goldsmith, s. 49)

Leta efter meningar och stycken som summerar och dumpar information:

Dagen efter, utan någon speciell anledning, gick han en långpromenad.

Hans mamma var storvuxen, en av de längsta kvinnorna i Umeå. Lustigt nog bodde de på Långgatan. Själv var han kort, mycket kort, men han var ju bara fem år, så det var inte alls konstigt. 

Informationsdumpar är typiskt textstycken på mer än två meningar. När de läggs in i texten stannar handlingen av. Speciellt illa är det i början av romanen och i början av scener där det är viktigt att läsaren dras in i handlingen. Handla först förklara senar, om det behövs, är mottot.

Summerande text kan hittas genom att sätta sig in i hur en läsare läser texten och hur denne försöker summera vad som händer. Botemedlet är att skapa en scen som visar upp det summerande avsnittet.

Kanske behövs någon uppvisande beskrivning summeras för att öka tempot?

När har du som författare valt att sammanfatta? Antyds till exempel vad som kommer att ske som i löftet ”Du kommer att möta en lång stilig man”? Är texten balanserad så att texten vare sig blir för gestaltande eller för berättande? Leta speciellt efter den sämsta varianten där läsaren förolämpas när ett avsnitt som visar upp sedan förklaras.

Problem med gestaltning

Gestaltas miljöer?

Lista alla beskrivningar av den aktuella miljön. Vad ger den färdiga listan för bild av miljön? Suddig? Dem bild som du som författare hade tänkt dig? Stämning? Har miljön en egen ”röst”?

Tänk på motsvarande sätt runt de andra berättelsekomponenterna. Hur är det med händelser? Karaktärer (fysionomi, beteende, karaktär, värderingar)? Relationer? Känslor? Sinnesintryck? Handlingar och aktiviteter?

Här följer några exempel på problem med gestaltning:

  • Tala inte om för läsaren vad som just hände:

Jag älskar dig, sa Per, och han menade det.

  • Undvik klyschiga abstraktioner när följande mänskliga aspekter beskrivs:
    • Känslor – ledsen, glad, förhoppningsfull
    • Mentala tillstånd – rädd, nervös, beredd
    • Attityder – aggressiv, diskussions
    • Humör – melankolisk, känslomässig, avtrubbad, ilskna till

Formuleras dialogen så att den gestaltar? Hur är det med fantasifulla adressrader i dialogerna. Finns det ord som morra, stöna, gnälla, snyfta, skrika, jämra sig eller håna? Är de berättigade?

Hur är det med adverben i dialogerna? Behövs eventuella preciseringar som ”, sade hon stelt”? De får lätt läsaren att fokusera på hur något sägs snarare än vad som sägs.

Annonser