Berättelsens komponenter

En berättelse består av scener som i sin tur har en eller flera berättelsekomponenter (BK). Vad vi räknar som berättarkomponenter visas i figuren nedan. En berättelsekomponent har noll eller flera handlingar, relationer, karaktärer med inre tillstånd, dialoger, beskrivningar eller idéer.

image002.gif

En lista med definitioner att utgå från i de följande avsnitten.

Nu-plan (yta) – det som skrivs ut, toppen av isberget (bakplanet).

Bakplan – vad som har hänt tidigare och som författaren känner till eller hittar på. Där ingår också underförstådda förhållanden, normer, sätt att bete sig och tänka. Varje karaktär i berättelsen har sin egen historia i detta bakplan.

Handling om något – ett strukturelement där författaren organiserar de olika händelser som sker under berättelsen. Handlingen är samtidigt en berättelsekomponent som kan refereras till på metanivå. Handlingen fördjupar aktivt, preciserar och breddar dramat (löftet, resan). Den lägger inte bara till en presentation av passiv information. Det bör gå att formulera syftet med handlingen i en mening (Johnson, 2015).

Fabel – handlingen i en ordnad tidssekvens av händelser i handlingen skalad från detaljer om händelser, karaktärer, dialoger och beskrivningar.

Intrig (plot) – den väg som berättelsen tar för att skriva ner fabeln. Intrigen specificerar de hinder som ställs upp för huvudpersonen och den tidsföljd som författaren väljer för att presentera händelser. Intrigen ställer via konflikter frågor som läsaren vill veta svaret på. Idéer, karaktärer, händelser, handlingar och miljöer sätter käppar i hjulet och hinder i vägen för huvudpersonens utveckling på vägen mot sitt mål.

Karaktär – person eller mer generellt, ett objekt med egenskaper. Karaktären spelar en roll i berättelsen och en sann karaktär förkroppsligar dramat. Har mål, syfte, uppdrag, föresats, mening, och en roll att spela i dramat. Det går att formulera karaktärens roll och syfte i en mening. Ett djur kan vara en karaktär i en berättelse, likaväl som en sak eller information. Den sista karaktären eller agenten är en ny typ av karaktär som bygger på datorisering, närverk och artificiell intelligens. Ett exempel är ett datorvirus.

Handling av någon (aktivitet, påverkan, agerande, operation) – en karaktär i berättelsen initierar en händelse i berättelsen.

En urgammal fråga är vad som kommer först, karaktärerna eller handlingen. Svaret måste bli: båda. Karaktär och handling är en hönan och ägget-situation där båda behöver skapas och utvecklas över tid. Ägget kläcks, en ny höna växer upp och den gamla hönan hängs upp och ner på ett löpande band. Handlingen och karaktärerna föds och utvecklas under berättelsens gång.

Händelse – något som inträffar i en berättelse. Händelsen kan vara dramatisk. Ett sätt att se en berättelse är som en följd av händelser som är utplacerade på en tidslinje och där de olika händelserna är kopplade via orsak och verkan. Händelser kan ha olika intensitet relativt berättelsen och de kan vara mer eller mindre påtagliga för karaktärerna. Att huvudpersonen får en ide om hur skurken ska besegras kommer inte skurken att veta förrän planen sätts i verket. Kanske vet inte heller läsaren vad planen går ut på, bara att hjälten fick en ide.

Dialog – ett specialfall av handling av typen agerande-påverkan. Dialogen är karaktärers meningsutbyten som aktivt fördjupar, preciserar, breddar dramat (löftet, resan), som lägger till och inte bara är en presentation av passiv information. Kort, fokuserad i dramatiska ögonblick. Det går att formulera syftet med dialogen i dramat i en mening. .

Beskrivning – gestaltning. explicit framställning, karakterisering eller skildring i berättelsen av miljö, karaktär, händelse, handling av, eller ide. En beskrivning kan vara en beskrivning av någonting, eller en beskrivning av något annat via en beskrivning av något.

Idé – direkt eller indirekt formulerad tanke som präglas av att den är unik, intresseväckande och kanske ny. Den kan vara en lösning på problem eller en modell av ett fenomen, som folkhemmet. Alternativet hade varit att se informationen i den aktuella berättelsen som informationskomponent men vi väljer i denna bok att använda i allmänhet som skulle kunna vara ett alternativ. Idén är kärnan, det väsentliga, i informationen. Ta till exempel en information som börskurserna. Att förklara iden bakom börskursinformationen är ingen enkel sak. Exakt vad är en börskurs? Om iden är känd är information om och med börskurser enkel att använda. Informationen beskriver sig själv och det är lätt att tänka sig börskurser som en ingrediens i en berättelse, till exempel i en ekonomisk thriller. I fortsättningen av denna bok kan den som verkligen vill oftast läsa in även det allmännare informationsbegreppet i berättarkomponenten idé.

Till sist en påminnelse om temat. Berättelsens svar på frågan varför.

Obs. Vi gör varken här eller i någon annan del av handboken anspråk på att ta upp alla glidningar på ord och begrepp som över tid använts av många på många sätt i olika syften. Vi har försökt hålla modellerna någorlunda begreppsmässigt konsistenta men ord som form, struktur, språk måste i första hand tolkas i förhållande till den modell som vi för tillfället presenterar. Detta med begreppsförvirringen är dock inget större problem för över tid bygger alla som är intresserade av teoretiserande, på gott och ont, upp en egen känsla för begreppen, en egen värld för analyserande.

Annonser