Dramaturgisk modell av berättelsen i fyra delar

I detta avsnitt presenteras en enkel modell för berättade. En effektiv variant av berättelse (narrativ) som provats ut under lång tid och är välkänd för de flesta läsare. I alla fall för alla västerländska läsare. Kanske är den så välkänd att den till och med kan bli tråkig?

Vad måste en berättelse innehålla för att vara spännande? Hur kan man strukturera detta innehåll? Vad ska hända med huvudkaraktären i de olika delarna? Brooks (2011, s. 143-157) och Alderson (s. 11-14) föreslår fyra delar, med vissa variationer i detaljer när det gäller innehållet i delarna. Fyra delar är ett attraktivt antal delar, lagom många att sätta sig in i och förstå. Enligt Brooks är det den enda uppdelning som är möjlig om författaren inte, på egen risk, ska bryta mot hur mänskliga berättelser alltid byggts upp under otaliga generationer, åtminstone sedan antiken och troligen mycket tidigare. I delarna nedan går det först riktigt dåligt, innan det blir bra. Det finns också ett alternativ med den speglade berättelsen där det går riktigt bra innan den slutgiltiga katastrofen släcker lyset.

Del 1: Introduktion, förspel, förväntan etableras, öppningsscen, anslaget, första meningen. Problem kan anas, mörka moln finns vid horisonten som kanske bara läsaren ser. Huvudpersonen presenteras. Läsaren blir intresserad börjar bry sig om vad som händer karaktären. Kanske introduceras något dyrbart som kan förloras? Något unikt, något älskat, eller så rullar bara livet på behagligt, problemfritt. Huvudpersonen lever sitt vardagsliv, ältar kanske sina små problem, eller njuter av vardagens små utmaningar i sandlådan med barnen. Han eller hon har behov och mål med livet, som alla vi alla. Första delen leder berättelsen fram till den första vändpunkten (plot point) där något i vardagen eskalerar, eller något helt nytt händer, som ändrar förutsättningarna och som tvingar huvudpersonen att svara upp mot utmaningen.

Del 2: Reaktionen

Efter den första vändpunkten inter huvudpersonen vidden av problemen och tvingas engagera sig. Motståndaren, ondskan, fienden, den fule gubben, antagonisten som läsaren anat blir synlig och högst påtaglig. Säkert får huvudpersonen, protagonisten, sig en rejäl smäll och inser allvaret. Nya mål ersätter de gamla. Insatser höjs. Det blir på allvar. Det finns en tydlig konflikt. Reaktionen hos protagonisten är i relation till hela den nya problemställningen. Protagonisten är ännu inte färdig för en direkt attack mot antagonisten. Kanske hjälten försöker fly problemen eller gömma sig undan dem på något sätt? Kanske ansvaret lyfts över på någon annan? Om första delen av berättelsen gjort sitt jobb är läsaren med på noterna oh följer hjältens resa. Läsaren kanske också anar eller vet att det kommer att bli värre och att protagonisten inte kommer att kunna hålls sig undan. I en andra vändpunkten är detta fullt klart även för hjälten. Ny information introduceras, något nytt händer så att hela spelplanen visar sig. Hjälten inser att det inte finns någon återvändo. Segra eller dö.

 Del 3: Aktionen, attacken

Nu är det dags för hjälten eller hjältinnan att ta tag i saken och ge sig på sin motståndare. Insatserna höjs återigen. Kanske är det inte längre bara något personligt? En hel familj, en stad, ett land, kanske jorden hotas? Motståndet kan delvis byggas upp som inre demoner hos hjältinnan? Varför gör jag detta? undrar hon. Vem tackar mig? Jag klarar det aldrig! Hjältinnan kan behöva lära sig själv nya saker för att komma vidare. Samtidigt växer ondskan och skurken utnyttjas skickligt alla möjligheter för att komma åt protagonisten. Allt som görs verkar förutsett av motståndaren. Det hela verkar kört. Krafterna sinar. Då inträffar den tredje vändpunkten där hjältinnan ser en gest från sin älskade eller får en sista vital ledtråd som ”Sikta på hälen”.

 Del 4: Upplösningen

Hjältinnan samlar sina sista krafter, och får till en ursinnig attack som knäcker skurken. Klimax. Triumf. Det är inte tur, det är hjältens fokus som eldats på av det rättvisa i saken, som fäller avgörandet. Det kan bli för mycket för hjältinnan som dör efter att ha försäkrat sig om vinsten, och sagt några väl valda ord.

I en första approximation får varje del en fjärdedel av textmassan.

Annonser